Några bilder från dagen

Idag har jag varit till Sandviken för att träffa mormor och kusin Annika. Det blev en skön promenad i Högbo också och naturen var på sitt bästa humör med både massor av smultron och fler kantareller. Här kommer en del bilder från dagen.

Mormor blev så klart glad för kantarellerna och började rensa nästan på en gång.

oj, oj vad tiden går...

I torsdags var vi ett gäng tidigare klasskompisar som träffades hemma hos Kattis för att umgås, ha trevligt och bara träffas vilket blir alldeles för sällan nu för tiden. Visst jag träffar alla av oss lite då och då, men alla tillsammans på det här sättet, ja det var väldigt länge sedan. Kvällen bjöd på många goda skratt, men också en hel del minnen när vi dök ner i några fotoalbum - bland annat från skolresan till Italien.

Ett kort som blev väldigt poppis bland oss, men även på FB (jag vågade lägga ut det, eftersom det känns som det som fastnade på bild i årskurs 6 är preskriberat vid det här laget) och visst är vi söta :-) Skannern är bra till korten i de gamla albumen...

Det är synd att vi alla är spridda lite för långt ifrån varandra för att göra dessa träffar till rutin, men kanske låg det just i att vi har så svårt att få ihop träffar som denna som gjorde det så kul att ses. Hoppas i alla fall att vi kan försöka göra om det åtminstone en gång varje sommar.

Speciell helg

Varje år tycks det komma en helg när det går från vår till sommar så snabbt att man nästan kan se det. I år var det nu i helgen som träden blev gröna och det kändes som om allt slog ut samtidigt. Det började egentligen i fredags och lagom till lunch var jag så tät och allergisvullen att det kändes outhärdligt. Men jag lyckades jobba fram tills att det var dags att åka hem. Det kändes aningen hårt att vara tvungen att låsa in sig hemma för att kunna göra något annat än och bara sova.

Även om allergin har blommat ut för fullt hade jag ju saker som måste göras. Därför insåg jag att jag behövde komma bort från den varma lägenheten (som ju av naturliga skäl inte kunde vädras) för att kunna fokusera på slutspurten på uppsatsen. Åkte därför till Järvsö, men det var väl inte världens bästa val då jag bara ville vara ute i det härliga vädret, men hur det nu var lyckades jag ändå få till analysen och slutsatsen som ju var det som återstod. Inte alla som har lyxen att skriva uppsats till följande utsikt:

På köpet - efter klart uppsatsarbete - lyckades ju Sverige vinna över Finland och gå till VM-final. Den sena hockeymatchen mellan Schweiz och USA var en betydligt segare historia, men tillslut vann Schweiz och dessutom blev det ju en historisk VM-final. Kvällen bjöd på en annan favorit i och med Eurovisionsschalgerfestivalen. Tyvärr har det blivit en rejält långdragen affär i och med alla länder och alla röster som ska redovisas, men det är ändå fest...och inte en sämre sådan för att Sverige arrangerar - även om jag nog tyckte att vissa av mellanakterna hade lite mer kvar att önska.

Även igår var en sån där dag när det var riktigt jobbigt att sitta på insidan fönstret och titta ut, men det blev ju lite lättare av två bra hockeymatcher. Först en match om bronspengen där USA tillslut drog det längsta strået mot Finland och sedan Sveriges härliga vinst mot Schweiz. Och när man såg dagens VM-guldhyllningar i Kungsträdgården, ja - då saknar till och med jag Stockholm.

Nattens regn sedan gjorde det helt klart lite lättare för mig att åka till jobbet och faktiskt ta en liten promenad - även om det bara var till och från bilen - på lunchen. När jag skulle ta bilen och åka så var det koll av parkeringsskivor för fullt. Det känns ju lite komiskt med tre parkeringsvaket på samma lilla parkeringsplats i Ljusdal. Men det ska väl vara en första gång för allt antar jag. 

Helgen kom och försvann lika fort

Tänk att man aldrig lär sig - som vanligt hade jag tänkt hinna så jättemycket de 48 timmar som en helg utgör och som vanligt är det bara en bråkdel som man hinner med. Störst fokus har jag förstås (som det kommer att fortsätta vara fram till 1 juni när allt ska vara helt klart) på min uppsats. Det är fortfarande kul, men just nu känns det som om jag har alldeles för många lösa trådar som jag inte riktigt vet var de kommer att bära av, men det löser sig så småningom. Mest irriterande är väl våra riksdagspartiers oförmåga att svara på en rak fråga, dvs hur de ser på frivilligorganisationernas roll i samhället. Av fem tillfrågade är det enbart S & FP som har svarat.

Nåja, jag får väl försöka göra något annat av just den frågeställningen om det inte kommer fler svar. Det är helt ok att inte kunna/hinna/ha möjlighet att svara, men berätta det då - så jag slipper vänta på något jag inte kommer att få. I går önskade jag verkligen att jag skulle ha kunnat öppna en skönlitterär bok, men det är nog bara att vänta till efter första veckan i juni. Tills dess är mina litterära följeslagare flera böcker utgivna av Röda Korset eller om Röda Korset.

Lite annat har jag ändå hunnit med i helgen. Igår var jag ut till Tallåsens folkets hus på klädbytardag för vuxna. Jag hade rensat lite i mina garderober och ville se om jag skulle bli av med något. En del hade försvunnit, men det som jag skulle försvinna snabbt var kvar och tvärtom. Idag var jag tillbaka för att hämta de pengar jag hade sålt för och blev positivt överraskad. Det som trots inte hade blivit sålt skänkte jag till de som arrangerade, då de hade gjort upp om att Svenska kyrkan skulle hämta till de som behövde kläder.

På väg från Tallåsen igår blev det en liten improviserad loppisrunda. Det märks att våren äntligen är här, för nu är det loppisskyltar lite överallt. Så mycket shoppat blev det inte, men en liten godbit hittade jag. En tidig Hallstankruka står numera på min fönsterbräda.

Vill också passa på att tacka syrran för en jättebra idé. Sist jag var och hälsade på hade hon ramat in en av mormors pinnspetsdukar. Det blev så fint så i kväll ramade jag in min egen, men frågan är var jag får plats med den. Nåja, det är ett mindre problem som jag försöker lösa i morgon.

Inte igen...

Sedan jag lyckades med min stora viktnedgång har jag verkligen bestämt mig för att hålla koll så att jag inte börjar gå upp igen, för det skulle känns som ett stort misslyckande. Jag har därför hållit stenhård koll på mig själv och det har gått ganska bra. Därför var det verkligen otroligt jobbigt när jag började känna mig större igen. Tack och lov var viktökningen inte speciellt stor, men tillräckligt för att jag skulle börja bli rädd för att allt slit är förgäves.

Många tårar har runnit över misslyckandet, men nu har jag bestämt mig för att de 3,5 kg jag har gått upp igen ju faktiskt inte är så enormt mycket av 40 kg som jag ju faktiskt har lyckats gå ner. Så istället för att deppa och frestas att slarva ännu mer blir det nu en utvärdering av hur jag äter (vet att det finns en del att ta tag i igen - till exempel att inte slarva med att äta fem gånger på en dag) och dessutom är det nog dags för en ny tre veckors intensiv GI-diet.

Jag försöker också passa på att utnyttja våren så mycket jag kan nu innan den väntade pollenexplosionen kommer genom att gå en sväng efter jobbet varje dag. Under helgen ska jag också tvätta och pumpa cykeln, för är den klar är det också lite lättare att ta den till jobbet.

I övrigt är det lite frustrerande att jag verkar ha tvärnitat med uppsatsskrivandet. Jag som kom igång så bra i början, men sen tog det lite tid att få fram den litteratur jag behövde och då var det precis som om jag tappade farten runt hörnet. Därför har jag bestämt mig att från och med nu skriva minst en halv A4 per kväll & en A4 per helgdag tills att uppsatsen är klar. Så ni som läser detta får gärna hjälpa mig med lite pepp ibland och kolla gärna hur det går, för det är lättare med måluppfyllnad om flera vet om vad man ska uppnå.

Prosit...

Jag är jätteglad att det är vår - framför allt för ljuset som äntligen har kommit tillbaka, men idag när jag var ute och gick en sväng på lunchen upptäckte jag en mindre rolig effekt av vårsolen. Nämligen att allt har gått så fort med värmen och snösmältningen att pollensäsongen kommer närmare med stormsteg.

Lunchpromenaden har redan slagit tillbaka med full kraft och jag sitter här i soffan med svullna ögon och tät näsa. I morgon får i alla fall både näsa och ögon såväl som uppsats vila några timmar när jag är på Röda Korsets mötesplats och jobbar några timmar. 

Inte så roligt, men än är det ett tag till björkarnas lövsprickning och stora hängen och jag hoppas att det tar ett tag till innan vi är där, för just nu vill jag helst bara njuta av värme, blåsippor och tussilagon. Något av det härligaste med våren är ju alla fototillfällen som man liksom bara får på köpet.

Oj, vilken vecka

Det var nog länge sedan en vecka var varit så svängig och har innehållit så många olika känslor. Jag känner det väldigt väl just nu, efter jag brukar verkligen inte var så här trött en fredag kväll... Dessutom har jag haft anledning att fundera över ett brett spektrum av olika saker och det har tidvis varit dränerande. Dagarna har också innehållit ett rikt mått av här och nu när jag bland annat har fått chansen att umgås med en 6-åring som nog borde lära flera av oss vuxna hur det är att leva i nuet och inte redan vara på väg in i framtiden eller vara kvar i den gårdag man inte kan förändra. Det är en svår konst, men vi skulle nog alla till mans må lite bättre om vi kunde lära oss att bemästra den.

Det där med ansvar eller snarare förmågan att ta och förvalta ansvaret är något som också har fyllt mina tankar den senaste tiden. Själv vet jag att jag kanske ibland tar ett ansvar jag fått lite för mycket på allvar, men jag kan faktiskt inte förstå varför man tar på sig ett ansvar när man inte har för avsikt att genomföra uppgiften eller göra det man har blivit ålagd. Oavsett om det gäller frivilligt engagemang eller arbete försöker jag hantera mitt ansvar på samma sätt, men tydligen så är jag ganska ensam om att se det så. I alla fall har det känts så när jag ställs inför människors ovilja att ta på sig ansvar eller slutgöra den uppgift/det ansvar man har tagit på sig. Det ställer ju till en del för övriga inblandade om inte annat.

En sak som dock har glatt mig mycket är att jag har upptäckte en ny blogg med precis lagom mycket allvar, syrlighet, humor och engagemang. Men - det är inget för pryda & kanske är det där faschinationen ligger. Kolla själv vad du tycker på Chokladbloggen 

I övrigt känns det som om jag har kommit igång riktigt bra med uppsatsen. Den första tredjedelen har dessutom blivit godkänd med några få ändringar. Nu ska jag börja grotta ner mig i all litteratur, vilket känns riktigt kul. Jag insåg i onsdags när jag hämtade en av de böcker jag hade beställt på biblioteket att jag faktiskt hade glömt bort den där speciella, men goda lukten av biblioteksböcker och det var en trevlig känsla att återupptäcka den.

Kul utflykt

Ibland behöver man verkligen släppa allt vad det än kan vara och bara göra nåt helt annat. I går var det en sådan dag - speciellt efter tandläkarebesöket, vilket ju aldrig är direkt kul. Så jag och Mia drog iväg till Segersta för ett besök hos Brokig.se som invigde sin nya ateljé. På vägen dit hade vi sällskap av en helt underbar måne som ju tyvärr aldrig blir lika bra på bild som i verkligheten, men ändå blev helt ok.



Det var inte helt lätt att hitta dit vi skulle, men när vi väl kom till Segersta hade vi fått en bra vägbeskrivning som också fungerade. Att smyckena var fina visste jag, men att framställningen var så pass spännande, ja - det var en nyhet. Det var jättekul att få lite bakgrundshistoria till smyckena också. Så otroligt mycket snyggt att det var svårt att veta var man egentligen skulle fokusera och förstås följde det också ett smycke med hem.

Några av alla kvällens läckra smycken i bilder:



Korthus

Idag när jag äntligen fick en tenta - som för övrigt är den sista på B-kursen i statsvetenskap - att ta in och bearbeta kändes det verkligen som om jag befann mig i ett korthus just när det börjar att rasa... För trots att jag har läst all kurslitteratur kan jag inte relatera tentans frågeställningar på något sätt till det jag har läst. Just nu förstår jag verkligen inte hur jag ska få ihop något på mindre än två veckor.

Ja, visst borde jag läsa istället för att skriva denna blogg, men jag vet inte var jag ska börja och hur jag ska bena ut allt. Inte blev det bättre av att jag några timmar senare fick reda på att föreläsningen som vi skulle ha 23/3 är inställd. Inte speciellt kul när hotellrum & tågbiljetter redan är bokade och tågbiljetten även betald. Dessutom känns det lite svajigt att inte få ha någon mer föreläsning innan uppsatsen ska vara klar.  

Det är lite trist att känna att jag faktiskt ifrågasätter hur jag verkligen kunde komma på att jag skulle plugga i höstas, speciellt som de två tidigare momenten har varit spännande, utmanande och roliga fast nu försvinner det intrycket eller i alla fall bleknar en hel del och det är trist... men nu har jag klagat nog och måste inse att för att kunna fokusera på uppsatsen som jag faktiskt har längtat efter att få ta tag i måste jag försöka skrapa ihop de 9 poäng jag behöver för ett godkänt. Dessutom får jag hoppas att vi faktiskt får någon form av föreläsning - annars blir det väldigt dyra outnyttjade tågbiljetter. 

Lokalt och detaljers betydelse

Tänk så mycket en så liten detalj som en enstaka bokstav kan betyda ibland. När jag skrev den senaste statsvetenskapstentan var jag ju fortfarande rätt dålig med hög feber. Trots det fick jag iväg tentan inom tidsgränsen och det vet jag fortfarande egentligen inte hur jag lyckades med (men det är en annan historia). I början av veckan kom så ett kuvert från Karlstad Universitet. Trodde det var kompendiet från nästa delkurs som jag visste var på väg, men det var istället den klarrättade tentan.

Det var lite nervöst innan jag till slut hittade betyget och det G+ som stod där gjorde mig väldigt glad, men fick mig också att fundera över hur mycket betydelse man kan lägga i en enskild liten bokstav. Att - som i det här fallet - skillnaden mellan lycka och besvikelse beror på om ett G står ensamt eller tillsammans med ett U (som hade gett en underkänd tenta). Helt plötsligt inser jag ju nu att halva kursen är avklarad och det känns riktigt bra. Hoppas att jag hittar G:n på det som återstår nu också.

Jag måste erkänna att jag är ganska förtjust i halvfabrikat ibland - speciellt när jag vill att matlagningen ska gå ganska fort, men efter de senaste veckornas hästköttdiskussion känns det mindre lustigt att köpa sån mat som man inte riktigt har koll på. Därför blev jag väldigt glad när en kompis meddelade att de skulle slakta och jag kunde få köpa kött. Idag var det så dags att hämta köttet och på köpet fick jag ett härligt möte med kalven Göran som är hur söt som helst.

Mamma och jag har ägnat en stor del av eftermiddagen att packa 55 påsar köttfärs och 10 kg kött av riktigt fin kvalité och det bästa är ju att man vet exakt var det kommer ifrån.Eller som en annan kompis som jag mötte och som också hämtat kött på samma gård uttryckte det: "man känner sig rik" & det är precis så det känns. Det känns väldigt bra att ha en hel hylla i frysen alldeles full och att det kommer att räcka till otaligt biffar, köttfärsgrytor, pajer och mycket mer.

Böcker & melodifestival

Idag har det varit en ganska varierande dag. Förutom att jag med all önskvärd tydlighet inser att jag är långt ifrån bra än - jag orkar ju väldigt lite känns det som - har det varit en helt underbar vårvinterdag idag. Med takdropp och fågelsång och en sol som faktiskt värmde lite försiktigt redan vid 9.30 i morse. Tyvärr hade jag varken ork eller möjlighet att vara ute i det härliga vädret så mycket, men så hostig som jag fortfarande är var det kanske lika bra för jag misstänker att jag nog inte hade kunnat nöja mig med att vara ute ett litet tag...

Istället har jag hållit till på Röda Korset och tillsammans med åtta andra frivilliga ställt i ordning en ny och fin bokhörna. Alla böcker har plockats ut ur de gamla hyllorna, gåtts igenom så att bara hela och fina böcker är kvar och satts upp i de nya matchande hyllorna. Det blev väldigt bra och dessutom är det skönt att det finns lite struktur nu så att allt är kategoriserat.

När jag kom hem var jag så slut att jag var tvungen att lägga mig ett tag, men jag hade väckarklockan ställd, för kvällens deltävling i melodifestivalen ville jag bara inte missa. Även om det var årets hittills sämsta kvalité har jag svårt att missa ens ett avsnitt. Ja, jag är en festivalnörd, men det har jag varit genom hela uppväxten - även när det var fult att gilla melodifestivalen och jag tänker fortsätta me det.

Dock har jag under deltävlingarna upptäckt ytterligare en bra sak med facebook :-) Även om man sitter hemma och tittar kan man ändå föra en dialog med vänner om bidragen, kläderna med mera. Det gör det ju förstås lite roligare. Som ikväl när jag och många med mig åkte ditrektflyg tillbaka till 80-talet & Modern Talkings Cheri, cheri lady när vi hörde Matrin Rolinskis låt, eller alla kommentarerna om gubbandet (istället för ett boyband)... Fast säga vad man vill om Körberg & co - koll på hur en gammaldags schlager ska låta har de.

Äntligen vänder det

Det är verkligen skönt att känna att det börjar vända på flera plan. Ute har det blivit så mycket ljusare under allt längre tid varje dag (jo, jag vet att det har snöat massor de senaste dagarna som också gör det ljusare, men ändå) och idag kvittrade det så glatt från träden. Då känns det verkligen som om det finns hopp om våren.

Fast jag är nästan gladare över att jag på första gången på två veckor känner att jag börjar må bättre. Hostan är förstås kvar, men febern är som bortblåst och i dag orkade jag faktiskt gå uppför alla trappor här hemma och det är första gången sedan jag blev sjuk. Penicillinet hjälpte tydligen ändå fast det inte kändes så till att börja med. Jag har bestämt mig för att göra ett försök med att jobba i morgon - det känns som om jag faktiskt kommer att orka det, men jag ser inte fram emot mailkorgen - den lär  svämma över alla breddar. Nåja, jag får ta till de senaste dagarnas rastlösa energi så kan jag nog komma en bra bit ner i den också...

Att våren faktiskt är på väg - all snö till trots - märker jag även på andra sätt. Februari är ju årsmötestid och man skulle egentligen behöva dela på sig. I år finns det fler önskemål än någonsin om att jag ska delta hos olika Röda korskretsar på deras stämmor. Det beror nog mest på att de behöver "pausunderhållning" & då passar min Palestinaresa förstås bra. Men jag åker så gärna - tycker det är kul att komma ut i Röda Korssverige och se hur olika kretsar har det. Fast jag inser ju att jag måste jobba på det där med balansen, så jag har faktiskt bara tackat ja till två kretsar (förutom min egen då förstås). Så Bollnäs & Uppsala får höra om Palestina den här gången.

Legat lågt i ilska

Nu har det gått lite mer än ett dygn sedan jag var med om något jag aldrig trodde jag skulle uppleva i alla fall inte i kontakt med sjukvården. Fast egentligen började det en dag tidigare. När jag hade legat nerbäddad i en vecka och inte blev speciellt mycket bättre behövdes ju ett läkarintyg för att fortsätta vara hemma. Tidigare när jag har varit så sjuk att jag har behövt ett intyg har det gått bra att kontakta vårdcentralen så har de fixat det, men nu behövde man komma upp till sjukhuset.

När jag frågade om det var så smart att åka upp när jag var så förkyld som jag var - influensan är ju rätt smittsam - fick jag bara frågan om jag ville ha tiden, annars var det andra som säkert ville ha den. Man undrar ju vem den sköterska jag pratade med hade blivit utskälld av innan? Det är ofta - i alla fall för mig - inte i första taget jag kontaktar en läkare och lite trevligt bemötande skulle ju minska olustighetskänslan, men... Fast nu när jag vet vad som komma skulle känns detta med otrevligt bemötande som en liten s..tsak, men det visste jag ju inte då.

I går var det så dags för ett besök på sjukhuset och förhoppningsvis få ett svar på varför jag inte blir bättre. Men, aj så jag bedrog mig - det blev verkligen inte som jag trodde. För det första fick jag sitta länge i väntrummet, men det är ju ingen ovanlighet så inför det är det bara att stålsätta sig. Hoppas bara att jag inte smittade någon med min hosta. Så fick jag då äntligen träffa en läkare, men läkarbesöker kom inte att handla om öron, näsa, hals och hosta som jag trodde, utan var helt fokuserat på min vikt. Bland annat fick jag höra att jag måste förstå att jag blir förkyld när jag är så tung. 

Väldigt kul att höra när man har gått ner mer än 40 kg på de senaste 3 åren, men det var inget läkaren visste och förmodligen inte var intresserad av heller. Istället för att ens lysa och kolla i öronen var det intressantare att sitta bakom min rygg och räkna ut mitt BMI som jag redan vet är åt skogen för högt.... Han orkade inte ta fram en spatel och lysa i svalget, utan jag skulle själv säga AAA så lyste han lite planlöst. Jo, i ärlighetens namn lyssnade han på lungor och andning, men inte mycket mer och jag undrar hur mycket han egentligen hörde då han var fullt sysselsatt med att berätta att han minsann hade varit viktläkare i USA i 20 år och visste när man var för tung. Men om han nu var så bra som viktläkare - varför stannade han inte då? Vad ska han i Ljusdal att göra?

Så skulle han skriva ut läkarintyg, men samtalet - eller rättare sagt dialogen - handlade om att han ville att jag skulle väga mig och om jag hade överviktiga föräldrar och släktingar och att viktoperation inte vore så dumt. Han frågade vad jag jobbade med, men hade inte lust att lyssna på vad jag gjorde. Mitt i allt slängde han bara ur sig att jag hade akut bronkit, stack ett intyg i handen på mig och sa att jag skulle ha penicillin. När han hade sagt det kom han visst på att han inte hade frågat efter allergier så det gjorde han. Sedan blev jag ivägskickad för nu hade han inte tid längre.

Usch så ledsen jag var när jag gick ut i korridoren, men jag lyckades bita ihop och hålla tårarna inne tills jag kom till bilden. Då sprutade tårarna så hysteriskt att jag inte kunde eller vågade köra på flera minuter. Nu har tårarna blivit till ilska och frustration, men jag känner mig otroligt förnedrad och utsatt. Jag hoppas verkligen att det bara handlar om en stafettläkare som försvinner härifrån, men tänk om det inte är så... Funderar en del över hur man gör när man bara har en vårdcentral på en ort - kan man byta till en sådan i en annan ort än den man bor i? För jag har ju inte någon större lust att träffa på samma läkare igen.

Både nytta och nöje...

I helgen har jag som vanligt varit på utflykt. Många undrar nog om jag aldrig är hemma nu för tiden och ibland känns det verkligen så, men nu har jag enbart två helger till inbokade till slutet av mars och det ska faktiskt bli jätteskönt att bara vara hemma och göra lite det man känner för. För även om det är roliga saker jag gör och saker jag har valt själv har det varit lite väl ihopklumpat ett tag nu. Än så länge håller faktiskt nyårslöftet om att boka in max 3 Röda Korsengagemang per månad i år och så tänker jag se till att det förblir.

Vad har jag då haft för mig i helgen? Jo, jag har varit i Sundsvall. Jag åkte upp i fredags - för det går inte att ta sig via buss & tåg till Sundsvall på en lördag förmiddag. Så det blev en hotellnatt, men vilken hotellnatt. För att få ett rum rätt nära utbildningslokalen letade jag ett centralt hotell och det visade sig - otippat, men sant - att Knaust var det billigaste det gick att få tag i. Vilken miljö - det kändes verkligen att man bodde mitt i historien och alla trappor, målningar och stukatur bidrog verkligen till en känsla av lyx som definitivt inte blev sämre när man kom in på själva hotellrummet.



Inte blev det sämre av att frukosten var en av de bästa hotellfrukostar jag har ätit på länge. Inget överflöd, men mat med en klar känsla och tanke bakom. Vädret visade sig dock inte från sin bästa sida - fredagens -20 höll i sig när jag gick till kurslokalen. Så det var skönt att kunna vara inne i en varm lokal. Det var en bra utbildningsdag som gick alldeles för fort och jag är glad att jag tog utbildningstillfället för nya orter ger alltid nya erfarenheter.

En rätt lång väntan på tåget hem gjorde att jag kunde ströva lite i stan och då lyckades jag hitta två väldigt trevliga bekantskaper. Dels en klädaffär där hela sortimentet var inriktat mot stora storlekar. Vilken härlig känsla att kunna gå in i en klädaffär och veta att allt man ser kommer det att finnas en storlek av som man kan ha! Det är inte ofta, men jag blit så glad när det händer...

Dessutom kände jag att jag ville ha något att äta innan jag åkte hem över och då lyckades jag hitta ett helt ekologiskt alternativ. Hos Tant anci & fröken sara var allt - oavsett om man tittade på menyn, fikabrödet, butiksdelen eller öl- och vinsortimentet så var allt ekologiskt. Sånt är alltid positivt att hitta känner jag, eftersom vi alla ju måste börja ta ett större miljöansvar.

Under resan hem hände det uppenbarligen något med vädret, för när jag gick av bussen här hemma var det -2. Nästan 20 graders temperaturskillnad på ett dygn - det är rätt bra jobbat...

Mörkt och kallt

Januari har slagit till med full kraft. I början av veckan var temperaturen nere på -29 (visserligt tidigt på morgonen, men ändå...) och trots all snö är det så mörkt på mornar och kvällar. Ja, temperaturen har blivit bättre, men ändå gör janari verkligen skäl för att vara just vintermånaden. De där 10 minuterna längre som det är ljust är inte så mycket och jag märker att mörkret har satt sig en del på humöret. Att det var tulpanens dag i går var välgörande för välmåendet och det står en vacker bukett på vardagsrumsbordet och lyser.

Då är det ju skönt att krypa ner under filten i soffan när man kommer hem från jobbet. En stor fördel är det i alla fall med kylan ochh mörkret. Jag har fått massor läst när det gäller statsvetenskapen och jag är verkligen glad att jag ligger en bra bit före min tidsplan för inlämningstenta nr 2. Det behövs, eftersom jag har konstaterat att norska är betydligt svårare att förstå när man läser än när man hör det pratas.

En annan fördel med vintern är att man kan knäppa helt underbara bilder - bara man står ut med kylan. Början av januari har handlat ganska mycket om bilder, eftersom jag dels har försökt titta med nya ögon på bilderna från Palestina och dels har jag fått chansen att visa de officiella utställningsbilderna på biblioteket här hemma. Det är ju förstås jättekul!

Test av matkasse

Jag har länge varit sugen på att testa någon form av klar matkasse och när så Coop erbjöd en rejäl smaka på rabatt valde jag att testa. Och det hade inte kunnat komma lämpligare i tiden än nu. För när det börjar närma sig jul förvandlas ju även mataffärerna till blomsteraffärer och tar in bland annat hyacinter i sortimentet. Då är det väldigt svårt för mig som allergiker att handla mat, så därför passade det extra bra att bara gå och hämta matkassen idag - för en dags kliande kan man stå ut med. Fast kasse förresten - det var en låda jag fick med mig hem.

Och jösses vad mat det var när jag började packa upp. Köttet var fräscht och man blev rejält sugen på att sätta igång att laga mat. Desto tristare var kassen med grönsakerna. Löken var frusen och purjolöken såg riktigt slokande ut, men den går nog att använda. Men det kändes som om det var bra mycket mer mat än för två personer.

Förutom alla matvaror fick jag också fyra recept med. Idag testade jag en supergod pasta med rökt lax med sås med saffran, champinjoner ochh rödlök.

Resten av veckan ska jag kalasa på thaikycklinggryta, fläskkotletter med fetaoströra och potatis- och purjosoppa. Dagens recept lovar mer och det kommer att bli en hel del matlådor att frysa under dessa dagar. Idag blev det två :-)

Har man inte att göra...

så skaffar man sig. Jo, så är det onekligen för mig idag! När jag kom hem efter jobbet var jag inte så sugen på att sätta mig med kursböckerna även om det också behövs... När man sitter framför datorn en hel dag är det ju skönt att göra nåt annat ett tag ibland. Dessutom skulle jag iväg en sväng igen vid halv sju och jag kände att om jag satte mig i soffan var det stor risk för att jag inte lyckades koma mig ur den i tid till mötet.

Så böckerna fick vila ikväll och istället har jag nu ett skinande rent badrum :-) Ja, jag gick lös på det med dammtrasa, kalkupplösare, dammsugare och skurmopp. Det känns jätteskönt och nu hoppas jag bara att jag får inspiration att ta de andra rummen också, men det blir inte ikväll - det orkar jag helt enkelt inte, men det är i alla fall skönt att ha börjat. Även fast jag har några flera rum att gå igenom innan jag känner mig nöjd...

Det är alldeles för lätt att prioritera ner hemmet man har så himla mycket kring sig, men egentligen har jag ju upptäckt att det är en tankevurpa. Det är lättare att hantera kaoset runt omkring om man har bra ordning hemma - i alla fall för mig! Därför har jag bestämt mig för att - även om det är väldigt mycket just nu - försöka gå igenom alla rum och börja adventsstädningen. Det blir ju också en variation till läsandet som just nu är i fokus rejält.

För precis just nu fick jag ett mail med uppgifterna till det kursavsnitt som startade förra helgen. Och nog vet jag vad jag har att göra fram till början av februari nästa år. Fem böcker, varav en på norska och en på engelska, ska läsas och refereras vi åtta frågor på 10 A4-sidor. Känns lite svettigt minst sagt, men det ska nog funka. I det här avsnittet är jag ju i alla fall med från början och inte i Palestina som jag var när förra delkursen började.

I helgen tror jag SJ har slagit alla rekord...

Usch - just nu känner jag mig verkligen som värsta gnällfian, men denna helg går till historien som en av de värsta på mycket länge... Jo, jag vet att försenade tåg hamnar i kategorin i-landsproblem, men ändå...

Av miljöskäl har man ju fått lära sig att tåget är absolut bäst & jag försöker verkligen resa klimatsmart, men tror att jag måste börja tänka om. I alla fall på sträckor där det inte finns alternativ till just SJ... Visst, ibland händer det oförutsedda saker, men en helg med totalt 7 timmars försening när den totala antalet restimmar (förutsatt att allt funkar som det ska) ska vara 11,5 timmar är allt annat än ok.

Med allt som har hänt under resorna i helgen börjar jag verkligen undra över om Karlstad verkligen var den optimala studieorten! Tur att universitetet verkar bra och att föreläsaren var en av de bättre jag har haft med ett engagemang som verkligen smittade! Annars har jag nog - föga genomtänkt, men ändå, övervägt att hoppa av efter de senaste resdygnen.

En föraning fick jag egentligen redan när jag försökte boka biljetter! Det var inte det lättaste, men tack vare tågkompaniet lyckades jag i alla fall få en tur- och returresa bokad. Och så länge jag åkte med tågkompaniet (x-tåget & tåg i bergslagen) i fredags var det inga problem. Mardrömmen började i Hallsberg när det var dags att kliva på ett SJ-tåg!

Det kom inget tåg & först en kvart efter ordinarie avgång kom information om att tåget var försenat... Det har slagit mig under hela helgen hur dålig information det har varit! På grund av att jag uppgav mobilnr när jag bokade biljett har jag fått info via sms (och då ibland bara några min efter ordinarie avgång) men då har oftast stationerna inte skyltat om & inga utrop i högtalare har gjorts förrän efter minst en halvtimma efter ordinarie avgång - där krävs det verkligen en skärpning.

Hur som helst - i Hallsberg blev jag sittandes och totalt blev jag två timmar försenad till Karlstad (på en resa som tog 1,40 i effektiv restid). Kan komma på rätt många roligare saker att syssla med en fredagkväll än att sitta på en träbänk i Hallsberg och lyssna på två killar som hade supit bort biljetter och plånbok. Min enda tröst var att jag i alla fall inte skulle till Falun. De stackare som skulle dit fick sätta sig på en buss 21,30 - undrar när de var hemma?

Strax efter 23 kom jag så till Karlstad och kunde checka in. Så skönt att lägga sig i en renbäddad säng och glad över att jag inte skulle vara på universitetet förrän 10.15 dagen efter. Lördagens resande gick smärtfritt, men så skulle jag ju bara mellan centrala Karlstad och universitetet...

Så skulle jag då hem i förmiddags och efter en härlig hotellfrukost begav jag mig till stationen. 5 minuter innan tåget skulle gå fick jag ett sms med SJ som avsändare. I det stod att tåget var försenat & inget mer. Inte ett beklagande, inte någon som helst ytterligare information & framför allt ingen ny beräknad ankomsttid. Sedan skjöts tiden fram med 5 minuter i taget under hela tiden tills tåget kom.

I slutändan blev vi ungefär 2 timmar sena från Karlstad och väldigt tidigt insåg jag ju att någon vidare resa hemöver 13,56 skulle det ju inte bli, men kanske skulle jag hinna med nästa norrlandståg. Det var i alla fall vad jag trodde tills det blev tvärnit i Södertälje. Där visade det sig att ett tåg brann på centralen i Stockholm och allt var evakuerat. Ingen visste när vi skulle komma vidare...

Tack och lov blev stoppet inte allt för långt och trots att det luktade rejält med brandrök när vi kom fram hade tågen börjat gå... Vi som kom med Karlstadtåget fick gå direkt & hämta de nya biljetterna som var utskivna och låg och väntade. Men den utlovade likvärdiga ersättningsbiljetten uteblev förstås.... Den bokade första klassbiljetten blev en andra klass utan betalt internet och i lekvagn...

Men tack vare serviceinriktad personal på tåget fick jag i alla fall tillgång till gratis Internet och uppgraderades från lekvagn till tyst avdelning. Och trots allt sitter jag ju på ett fungerande (peppar, peppar...) snabbtåg så kaffet kan jag kanske vara utan. Att köpa det är heller inget alternativ då bistron har fått med sig trasiga bryggare.

Nu ser jag bara fram emot att komma hem och lägga mig i min egen säng och just nu skulle jag ljuga om jag sa att jag ser fram emot nästa helgs inplanerade tågresa till Stockholm, men det går väl över. Jag tror mig i alla fall ha identifierat ett av Sveriges värsta yrken - det måste vara tågpersonal. Måste verkligen beundra alla som jobbar ombord och som orkar vara snälla och trevliga - försening efter försening - förstår inte hur ni orkar.

En fotodag

Tänk så lätt det är att hitta på allt annat än det man borde göra... Visst jag är inte riktigt frisk ännu, men jag är tillräckligt frisk för att orka läsa - den andra deltentan ska vara inlämnad 16 november - men idag har jag verkligen gjort allt annat.

Jag har varit sugen på att göra canvastavlor av nägra av korten från Palestina, men har inte kommit mig för. Idag tog jag så tag i det & det var inte så dumt för smartphoto hade 40% på alla canvas - du hinner också utnyttja det om du vill för rabatten gäller tom 29/10 - kanske en bra julklapp (rabattkod smart9043). När jag ändå var igång blev det även julkort & då upptäckte jag att det var 30% även på sådana om man beställde 20 st eller fler - läs mer här. För att kunna använda båda erbjudandena måste man göra separata beställningar.

Så inom kort kommer jag ha två nya canvas på väggen här hemma & då återstår platsfrågan. Så på grund av platsbrist har jag två canvas till salu - kanske en julklapp?

Priset är 250:- styck och måtten är 30x20 mm. Större bilder går att få mot beskrivning.

Det nya canvaserna som ska upp hemma är:

Men hur julkorten kommer att se ut - det behåller jag för mig själv ett tag - det är ju roligare om det blir en liten överraskning.

Nu hoppas jag bara att jag får tillbaka så mycket ork att jag åka till Anna-Lena imorgon och delta i måncermonin - det blir lite för tråkigt att inte orka  med något av allt det man hade tänkt göra en av de få lediga helgerna jag har innan lucia.

Lite lätt kaos...

Känns som om jag lever i ett mildare kaos just nu... Hur mycket jag än får undan på att-göra-listan tror jag att det fylls på dubbelt från andra hållet. För tillfället är det packlistan som för tredje gången det här dygnet görs om. Det är framför allt svårt att begränsa sig så det man packar känns rimligt.

Vädret är ju en aning varierande som synes här: Väder Ramallah

Dessutom finns ju vissa begränsningar i hur man bör klä sig - inte för avklätt, genomskinligt och tajt är det som gäller, vilket innebär att en hel del i min garderob blir diskvalificerat. Nåja - jag har några dygn till på mig att strukturera om innan resväskan slutgiltigt måste stängas inför avresan.

Jag har känslan av att jag just nu fokuserar på fel saker, men kan inte riktigt komma på vad jag ska prioritera istället för vad jag just nu håller på med. Hoppas ju att det är resfebern som får mig att känna mig betydligt mindre strukturerad än vad jag faktiskt är. Det positiva är ju trots allt att jag har 2,5 dagar till på mig...