Mellan hägg och syren

Skulle ju enligt talesättet skomakaren ha semester. I år är det tur att det inte är så längre, för nu blommar de båda sorterna samtidigt och det känns verkligen som om sommaren nu har kommit på riktigt. Våren tog tid på sig, men när den väl kom gick det fort. Fort gick det också med all pollen som kom på alla ställen samtidigt. Det har varit tufft, men lika plötsligt som de kom är de pollensorter jag blir sjuk av borta. Idag kunde jag till och med följa med kollegorna ut och fika i syrenbersån på eftermiddagen. Vardagslyx som heter duga vill jag lova!

Det känns väldigt skönt att äntligen kunna njuta lite av solen och värmen även utomhus. Någrra utsvängningar är det inte läge för än, men det kommer det också. Det blir ju så väldigt mycket lättare att vara när man inte längre är begränsad av allergin utan kan njuta av sol, värme och alla sommardofter igen.

Dessutom är uppsatsen i det närmaste klar för lämning till tryck - avvaktar bara några utestående korrekturer som är utskickade så att jag inte faller på något så dumt som att man vet vad som borde stå och inte vad som faktiskt står.

Annars går mina tankar just nu mest till de Röda Korsmedarbetare som på ett eller annat sätt drabbades av attacken mot kontoret i Jalalabad i Afghanistan igår. Trots att det är långt borta och jag inte är personligt berörd så är det ändå ett angrepp på vår skyddssymbol och något som på grund av detta oroar och reser ytterligare frågor. Så klart får man ju avvakta den utredning om vad som har hänt innan man drar några växlar på olika spår, men på något sätt så känns det som ett angrepp på hela Röda Korsrörelsen. Och i förlängningen drabbar det förstås den hjälpbehövande civilbefolkningen. 

Ett litet steg framåt

Nu börjar det kännas att uppsatsen närmar sig. Äntligen har jag lyckats formulera vad jag vill skriva om på papper och inte bara som några spretiga ideér i huvudet.Även om tentan behöver göras klar först inser jag ju att jag behöver få tag i människor som kan tänka sig att medverka till innehållet i uppsatsen även här hemma i Sverige. Det blir ju inte det jag har tänkt om jag bara har intervjuer från Palestina. Därför har jag bestämt mig att försöka använda mig av de sociala medier som har blivit en så naturlig del i livet för att få tag i internjuupersoner. Skulle vilja be att du hjälper mig att sprida detta upprop:

 

Jag ska snart påbörja min B-uppsats i statsvetenskap. Jag hade tänkt ta avstamp i mänskliga rättigheter & barnkonventionen och titta på skillnaden i att ha ett barn med funktionsnedsättning i Sverige (en nationalstat med personer som har kunskaper att ställa diagnoser och ett statligt ansvar för dessa frågor) med Palestina (som inte är en egen stat, inte har möjlighet att ställa diagnoser samt in...gen statsapparat som äger frågan). Därför behöver jag komma i kontakt med ett 10-tal föräldrar i Sverige (som har barn med en eller flera funktionsnedsättningar av något slag) som skulle kunna tänka sig att svara på några frågor ang. detta (man är självklart anonym i själva uppsatsen). Kontakta mig på FB via meddelande eller på asa_alander@home.se Hjälp mig gärna att sprida detta vidare så att jag kan få fram alla jag behöver. Tack för hjälpen!

 

Annars kretsar det mesta kring min sista inlämningstenta just nu. Fast i kväll tog jag lite ledigt och åkte till Bollnäs för att hålla en utbildning i Röda Korskunskap. Det var lite gruvsamt innan jag kom iväg, men oavsett hur trött jag är ger utbildningarna mig en hel del ny energi - speciellt när gruppen är så engagerad och intresserad idag. Dessutom mådde självkänslan riktigt bra när jag läste utvärderingarna hemma i soffan nu efteråt.

Böcker & melodifestival

Idag har det varit en ganska varierande dag. Förutom att jag med all önskvärd tydlighet inser att jag är långt ifrån bra än - jag orkar ju väldigt lite känns det som - har det varit en helt underbar vårvinterdag idag. Med takdropp och fågelsång och en sol som faktiskt värmde lite försiktigt redan vid 9.30 i morse. Tyvärr hade jag varken ork eller möjlighet att vara ute i det härliga vädret så mycket, men så hostig som jag fortfarande är var det kanske lika bra för jag misstänker att jag nog inte hade kunnat nöja mig med att vara ute ett litet tag...

Istället har jag hållit till på Röda Korset och tillsammans med åtta andra frivilliga ställt i ordning en ny och fin bokhörna. Alla böcker har plockats ut ur de gamla hyllorna, gåtts igenom så att bara hela och fina böcker är kvar och satts upp i de nya matchande hyllorna. Det blev väldigt bra och dessutom är det skönt att det finns lite struktur nu så att allt är kategoriserat.

När jag kom hem var jag så slut att jag var tvungen att lägga mig ett tag, men jag hade väckarklockan ställd, för kvällens deltävling i melodifestivalen ville jag bara inte missa. Även om det var årets hittills sämsta kvalité har jag svårt att missa ens ett avsnitt. Ja, jag är en festivalnörd, men det har jag varit genom hela uppväxten - även när det var fult att gilla melodifestivalen och jag tänker fortsätta me det.

Dock har jag under deltävlingarna upptäckt ytterligare en bra sak med facebook :-) Även om man sitter hemma och tittar kan man ändå föra en dialog med vänner om bidragen, kläderna med mera. Det gör det ju förstås lite roligare. Som ikväl när jag och många med mig åkte ditrektflyg tillbaka till 80-talet & Modern Talkings Cheri, cheri lady när vi hörde Matrin Rolinskis låt, eller alla kommentarerna om gubbandet (istället för ett boyband)... Fast säga vad man vill om Körberg & co - koll på hur en gammaldags schlager ska låta har de.

Handla och ge bidrag till valfri välgörenhet

Ett väldigt bra initiativ är sidan godstart.se. Här kan man shoppa på nätet och samtidigt stödja en välgörenhetsorganisation. Om du använder min privata länk så får även jag pengar insatta till den organisation jag har valt. Och det är kanske inte så svårt att förstå att mitt val blev Röda Korset.

Fast visst är det häftigt att man kan få ihop flera tiotals kronor i veckan bara genom att ha godstart.se som startsida. Betydligt mer blir det när man handlar...

Kolla in godstart.se här: Godstart.se

Omstart...

Kan inte låta bli att tänka en hel del på Palestina dessa dagar. Jo, det är på Gaza det mesta händer just nu, men det är ändå palestinier som drabbas och jag vet ju att några av dem vi träffade åker mellan Västbanken och Gaza så en viss oro smyger sig ju in - även om jag är säker här hemma i Sverige. Men det var länge sedan mina tankar bara sysslade med mig. Dessutom gissar jag att det som vanligt kanske görs lite värre än vad det är - även om jag ju inser att situationen är rätt illa...

Annars är jag just nu mest glad över att jag har kommit in i att laga mat igen. Det har varit en lång startsträcka, men i helgen kom jag igång bra med två olika rätter - snabbchili & köttgryta, som inte bara blev mat just då utan även 8 matlådor som nu är inladdade i frysen på jobbet. Dessutom blev det dinkelpasta med strimlad lövbiff, rödlök, soltorkade tomater och creme fraishe i går och köttfärssås idag - också det till några extra matlådor. Det är skönt att ha, eftersom allt just nu mest kretsar kring Röda Korset och statsvetenskapen och jag måste börja tänka på hur jag äter igen för jag vill ju verkligen inte börja gå upp igen.

Agendan för de närmaste veckorna känns aningens tung så jag längtar tills det lugnar ner sig så där dagarna innan jul (kanske). Föreläsningar i Karlstad, träff med utbildare i Röda Korset, syrrans 30-årsfirande, träff med emblemhandläggarna också Röda Korset, medarbetarmöte på mötesplatsen här i Ljusdal, Röda Korskunskap i Bollnäs, kvällsöppet i december på mötesplatsen, delkurs 2 i statsvetenskapen, julmarknad i Los, återträff för oss som var med i Palestina, frivilligdag och så vidare... Har förmodligen glömt nåt också.

Vad jag vet nu kommer våren bli lugnare och det ska bli skönt!

Hemma igen!

Det är något lugnande i att bara öppna sin egen dörr när man har varit ute och rest. Jag har känt det förr, men kanske inte lika starkt som denna gång. I går landade vi på Arlanda och det kändes väldigt bra, speciellt efter pärsen på Tel Avivs flygplats när vi skulle flyga hem. Det var säkerhetskontroll på säkerhetskontroll och allt som allt befann vi oss i någon form av kontroll under nästan 3 timmar och det tar på kan jag lova.

Just nu - när jag trots allt inte har landat i allt jag har varit med om - kan jag i alla fall sammanfatta några saker. Jag är rejält imponerad av vad Palestinska Röda halvmånen har åstadkommit i verksamhetsväg på Västbanken. Det bestående intrycket jag bär med mig är trots allt något positivt trots all allt annat än just positiv behandling människorna i Palestina upplever. En hel del stolthet över att tillhöra Röda kors- och rödahalvmånevärlden har jag också nu när jag har fått se på plats vilket enormt arbete som läggs ner för de mest utsatta.

Även om jag fortfarande inte kan säga att jag vet hur det är att leva in en krigszon kan jag nog säga att jag har fått en liten uns till inblick i livet på en sådan plats under dessa dagar. Känner på mig att detta inte är det sista jag skriver om denna resa och jag hoppas att ni kan stå ut med det för jag känner att jag h ar en hel del att förmedla av det jag har varit med om.

Idag blir det en fotoblogg

Det senaste dygnet har varit aningen tröttsamt. I går var jag rätt nervös över att vi skulle flyga så tidigt i morse - kl 4 åkte vi från hotellet - och dagen har varit intensiv allt sedan vi landade så idag nöjer jag mig med att lägga upp några foton...

Cypern från luften

Solnedgång över västbanken

Internationella Röda korskommittén har kontor i Jerusalem

Arlanda nästa

Efter de senaste dagarnas packningsförsök kan jag nog bara inse att packning och jag - vi är väl inte direkt bästa vänner :-) Nu är dock resväskan stängd för sista gången innan avresa - med så pass annorlunda och varierande innehåll som toalettpapper och ficklampa samt kläder för de flesta scenarier (hoppas jag) - och det är faktiskt rätt skönt.

Det är ju mindre än ett dygn till avresa, faktiskt är det så att den här tiden i morgon har vi landat och är troligtvis på väg till Ramallah där vi ska bo största delen av besöket. Om en halvtimme är tåget på väg till Arlanda med mig som passagerare och det innebär att jag snart träffar mina medresenärer som förmodligen har lika mycket resfeber som mig.

Ändå är det skönt att vara på väg, eftersom när jag väl är på Arlanda innebär det ju att resan har börjat och då blir det som det blir. Jag är ändå en aning nervös för i morgon bitti går flyget vid 6, vilket innebär att vi bör vara i terminalen vid 4. Det är tidigt för de flesta, men extremt tidigt för undertecknad som ju är fröken morgontrött... Tur att det är flera som ska med och som kan se till att jag åtminstone står på benen och kan boarda planet.

Rejäl nerräkning

Inser precis att den här tiden nästa vecka befinner jag mig på västbanken! Nu börjar verkligen slutspurten av alla förberedelser. Jag är peppar och ser fram emot det som komma ska, men ändå känns det som om jag befinner mig i någon slags bubbla.

Vet inte riktigt hur jag ska gå dagarna fram till avresan att räcka till samtidigt som jag vill att den här veckan bara ska vara över så att vi kan påbörja vårt äventyr.

För även om jag inte kan sätta mig in i vad som väntar har jag klart för mig att jag ska få vara med om något riktigt häftigt! Och det känns för tillfället som mitt vanliga liv går lite på paus - hoppas jag kan få förståelse för det - alla omkring mig vet ju varför...

Äntligen :-)

I ungefär ett halvår har vi varit på det klara ned att det skulle göras om på mötesplatsen (röda korsets) här hemma i Ljusdal. Jag började bli lite fundersam på om det skulle bli något av, eftersom det ursprungliga beslutet sa att allt skulle göras innan september utgång & det dumt nog sammanfaller med den vecka jag befinner mig med just röda korset i Palestina.

Efter måndagens styrelsemöte blev jag inte direkt lugnare. Men idag är jag däremot glad och tacksam för att det nu är klart. Visst - det är en hel del kvar att göra, men det är så pass ordninggjort att vi kan öppna i morgon (lördag) med upprättade och mycket ljusare lokaler!

Lite eftertanke

Nu närmar sig verkligen resan till Palestina med Röda Korset. Inser efter helgens träff i Stockholm med gänget som åker att det är mindre än en månad tills vi åker. Det är mycket att hinna och just nu är det många tankar som snurrar.

Trots att jag kommer att vara med om något stort, spännande och riktigt häftigt är det faktiskt något så vardagspraktiskt som kläder som mest upptar mina tankar just nu. Inte för urringat - ja, då diskvalificeras den största delen av min garderob eftersom jag gillar tröjor och tunikor som inte är så åtsittande runt halsen - inte för tajt runt rumpan - och där försvann ytterligare en stor del då jag oftast använder leggings och tajts nu för tiden...

Efter hand kommer jag säkert att hitta kläder som funkar, men packningen kräver ju lite eftertanke. Annars är det vaccinationer som upptar en hel del av tankarna. Jag som är så spruträdd är glad att jag har lyckats ta stelkrampssprutan och den första twinrixsprutan. Dessutom har jag druckit första dosen av vaccinet mor kolera/diarré & gissa om att jag var glad över att det var drickbart...

För tillfället är det mest tillverkande av listor så att jag ska få med mig allt som jag behöver som är i fokus. Jag väljer den metoden, eftersom det känns alldeles för tidigt att börja packa fysiskt. Annars är den vanligaste frågan från min omgivning just nu om jag inte är rädd. Och helt ärligt kan jag säga att nej, det är jag inte! Jag har fullt förtroende för att Internationella Röda Korskommittén inte skulle låta oss åka om det vore fara för livet.

Syriens civila behöver hjälp

Fick idag ett upprop från Svenska Röda Korset och har du möjlighet vore jag glad om du kunde göra som mig och hjälpa till, för all hjälp behövs.

 Röda Korset är idag den enda internationella organisationen på plats inne i Syrien. Du kan hjälpa genom att SMS:a AKUT SYRIEN till 72 900 och skänka 100kr eller tipsa dina vänner. Tack för ditt stöd!

Reality check

Jaha, så kommer verkligheten krypande igen... Så här på semesterns sista trevande dagar har jag velat få in allt det som jag inte hunnit tidigare. Det har gått si så där, för dygnet har ju i alla fall inte fler än 24 timmar. Nåja, det mesta jag ville hinna har jag faktiskt fått gjort, men kanske inte lika mycket som jag hade önskat.

Igår började så vardagen verligen göra sig påmind när jag hittade alla de papper som jag hade lagt undan när semestern började. I ett slag fann jag mig omgiven av massor av röda korspapper, varav några var ansökan om landstingsbidrag för 2013, certifiering av internationella röda korsfederationens utbildning stay safe, planering av föredragningslista både för kretsstyrelsen här i Ljusdal och även för regionrådet samt utbildningsplanering inför hösten.

Förutom detta behöver jag också ta tag i resebeställningar inför alla kommande röda korsresor - det är redan 4 st inplanerade och fler lär det bli och inte minst försöka få till stånd ett fönsterbyte på mötesplatsen innan den trasiga rutan spricker ännu mer...

Ja, verkligheten är verkligen här och det där med mjukstart - det kan jag nog glömma - i år också!

Nåt nytt och spännande tillsammans med trevliga möten

I slutet av förra veckan var jag ner till Göteborg för att vara med på startpunkten för frivilliga handläggare av missbruk av det Röda Korsets emblem. Projektet är spännande och det känns väldigt hedrande att delta i det. Till att börja med blir det massor att göra, men när alla liggande ärenden är genomgångna kommer vi nog att ligga på en bra nivå.

Jag hoppas verkligen att jobbet med detta ger resultat i och med att man inte kommer att se skyddssymbolen på så många ställen i framtiden. Är du osäker på hur det Röda Korset får användas - läs mer här http://www.redcross.se/emblem

Nu är det ju så att man inte åker till Göteborg över dagen härifrån och därför passade jag på att vara nere några dagar och umgås med släkten där - som man tyvärr inte träffar alltför ofta. Trots att SJ gjorde sitt bästa för att krångla till ditresan gick det tack vare bra stationspersonal i Gävle vägen och jag blev i slutänden "bara" 50 minuter sen. En av tågresans höjdpunkter var när jag insåg hur lätt det var att använda Internet på snabbtåget. Resan gick ju lite fortare på så sätt.

Trots rejäl kyla hann jag med att ströva runt i en av de svenska städer jag gillar bäst... Något trist var det att Feskekyrkan var stängd för renovering, men ett besök där får vänta till nästa gång.

Underbar vinterdag, men med lite eftertanke...

Idag var det en sån där dag när man helst hade varit ute och gått en långpromenad eller varför inte en långtur på skidor istället för att sitta inomhus. Men när det inte är ett alternativ är det ju tur att man åtminstone har en lunchrast som räcker till för lite utetid. Att det sedan var underbart fotoväder, ja det gjorde ju inte direkt ont.

Men i bakhuvudet malde trots det vackra vädret det hemska som hände sent i går kväll när Röda halvmånen i Libyen förlorade sin generalsekreterare. Trots att han färdades i en bil med skyddssymbolen (den röda halvmånen) attackerades och dödades han. Läs mer här 

Det är inte bara en tragedi för de närmast drabbade, utan även ett hårt slag för de i folkrätten skyddade skyddssymbolerna som ska medverka till att skadade och civila inte ska anfallas.

Papper, papper & ännu mera papper

De senaste dagarna kan sammanfattas med några få ord papper, papper och förkylning. I och med ett nytt år kommer även en hel del pappersjobb i form av verksamhetsplaner, arbetsmiljöpolicy och arbetsmiljöplan. Dessutom en hel del andra papper i form av remisser, nya stadgar, valberedningsarbete och mitt i allt en kallelse till kommande regionrådsmöte.

Ibland funderar jag på om det verkligen var för alla papper jag en gång gick med i Röda Korset. Vill jag inte delta i verksamheten istället? När jag funderar så brukar jag tänka lite längre och erkänns två saker för mig själv. Dels tycker jag ju att det är ganska intressant att ha en inblick i alla de dokument som möjliggör att vi kan bedriva verksamhet och dels kan jag genom att jag gör det frigöra andras resurser som de kan lägga på den direkta verksamheten.

Så nu sitter jag här framför datorn, snyter mig och dyker djupt ner i pappershögen. Tack vare förkylningen håller jag mig inne och får mycket klart.

Du behövs verkligen...

Det är krig omkring er, ni lyckas fly till ett flyktingläger med över 100 000 människor som har sökt en fristad. Mitt i allt detta kaos tappar ni bort varandra och familjen splittras. Flera månader senare kommer du till Sverige ensam. Var är mamma, pappa och din syster? Lever de? Det finns hjälp för att ta reda på det.

En av Röda Korsets verksamheter är efterforskning och familjeåterförening. Att kunna hjälpa en familj att hitta varandra igen efter lång tids åtskillnad är stort. Du kan hjälpa till att göra skillnad! Har du 3-5 timmar på en månad att avvara så finns det många familjer eller ensamkommande barn och ungdomar som i exemplet ovan som behöver din hjälp. Röda Korset står för din utbildning. Hör av dig! Du behövs i Ljusdals kommun. Du behövs förstås på andra ställen också, men jag vet ju bästa hur behoven av hjälp ser ut här hemma...

Hårt slag för den ideella sektorn...

Att EU-kommissionen genom åren har kommit med mer eller mindre dåliga förslag och propåer har vi fått vänja oss vid. Rakheten på gurkorna eller storleken på jordgubbarna är nog sådant vi inte glömmer i första taget - inte heller förslaget på snusförbud.

Men frågan är om inte det senaste - om att häva momsbefrielsen för föreningar är det som kommer att kunna slå hårdast mot våra svenska ideella föreningar. Tänk er alla idrottsföreningar som måste momsredovisa varenda korv de säljer vid planen/rinken/arenan, alla hjälporganisationer som måste lägga till moms på lotter, skänkta prylar som säljs på olika slags marknader och loppisar eller kanske till och med i en förlängning moms på en medlemsavgift. Läs mer på dn.se

Det är svårt nog att driva en förening som bygger på ideellt engagemang idag, så vad kommer att hända om EU-kommissionen driver igenom en momsplikt för föreningarna? Inte lär det bli lättare i framtiden. Är de förändrade momsreglerna som är på förslag ett missriktat försök att stävja eurokrisen? Varför ska i så fall ideellt verkande föreningar vara med att betala ett från början dödsdömt projekt? En gemensam valuta för hela Europa - är inte det en utopi när vi har i grunden så olika valutasystem och inställning till ekonomi?

Nej, nu får det snart vara slut med alla gallematias från styrande håll i EU-kommissionen. Vi måste ha ett föreningsliv som fortfarande är momsbefriat - annars finns det en klar risk att vårt nationella folkrörelsearv dör ut fortare än vi är beredda på.

Hälsingland runt - i alla fall en bit på väg

Idag har jag åkt på utflykt i Hälsingland & om inte annat kan jag verkligen konstatera att oj, så vackert vi faktiskt bor... Egentligen orkade jag inte, men jag hade lovat att komma med lite broschyrer till Röda Korset i Forsa inför veckans temavecka på folkhögskolan. Eftersom det är lite lömskt efter vägarna fick jag mamma med mig. Solen strålade och bröts fint mot frosten - det kändes som om allt gnistrade.

När vi kom till kupan var det som om man klev rätt in i julen. Massor av fina julsaker hade letat sig upp på hyllorna och glöggdoften mötte småruggiga besökare redan i dörren. Det är alltid lika kul att komma hit, för värmen och omtänksamheten strålar verkligen i varje hörn. Vi var glada och nöjda när vi åkte hemåt och ja, vi hade nya inköp med oss...

Jag skulle skjutsa hem mamma till Järvsö och vi åkte över Hybo, trots att det stod väldigt klart att varken salt eller sand hade kommit nära den vägen. Dock var det otroligt fina vyer, eftersom allt kändes så orört. Det är ju också kul att se nåt man inte ser jämt så trots halkan ångrar jag inte vägvalet.

När jag åkte hemöver kom jag på att jag inte hade textat någon prislista till nästa helgs kakförsäljning på mötesplatsen i Ljusdal, så jag tog en sväng dit. Efter kaffe, affischmakeri och trevligt sällskap åkte jag hem för att kurera mig. Men förutom lite nya tomtar fick jag också en del vackra bilder med mig från dagens utflykt. Några delar jag med mig av här!

 







Nostalgi kan vara riktigt kul!

Igår var jag i Gävle för att delta i ett möte mellan Röda Korset och landstinget i Gävleborg. Då jag har en hel del att göra på jobbet var jag först inte så hugad att delta, men när jag kunde åka ner på söndagen och träffa syrran i några timmar kändes det lite mer ok. Föga hade jag anat hur kul dagen skulle komma att bli.

Det började med en morgonpromenad på väg till mötet i de kvarter där jag tillbringade mina två sista gymnasieår boendes på Norra Köpmangatan och det gjorde mig på rätt bra humör trots att det både var morgon och dessutom måndag.

Mötet gick fortare än beräknat och plötsligt insåg jag att tiden på det gamla regionkontoret skulle kunna ägnas åt att försöka komma ikapp i mailskörden som berör röda korset. Sagt och gjort - utrustad med fikabröd begav jag mig till Skeppsbron. Det blev en trevlig förmiddagsfika med massor av diskussioner. Efter lite mailhantering var det helt plötsligt lunch och tillsammans med Kalle (och stackars Inger som fick lyssna på våra historier) blev det en djupdykning bland minnena - det ena som framkallade mer skratt än det andra.

Som när vi skulle åka skridskor efter styrelsemötet hos mig i Järvsö och Andreas som hade glömt sina långkalsoner fick låna mina röda tights med gula tulpaner eller barnlägret utanför Bergvik när kvällsnöjet för oss ledare bestod i att stå på en sten i vattnet under en kraftledning för att det pirrade så kul (förmodligen livsfarlig, men kul var det). Eller när vi hade sjukvården på World Cup i bandy och hade fått låna med oss tjänstecyklar från regementet i Gävle.

Ja, historierna och människorna tog liksom aldrig slut... På tåget hem kom jag på mig själv att undra över vad alla gör idag. Det hade varit roligt att veta!

Som om inte den lunchtimmen var nog fortsatte nostalgin att flöda när jag tillbaka på kontoret gjorde en djupdykning i broschyrförrådet och där hittade jag både det ena och det andra vill jag lova. Så fort jag lyfte på en hög hittade jag något som fick tankarna att flyga iväg. Hur mycket har man inte varit med om under de dryga 33 åren jag har varit med i Röda Korset? Och hur lätt man minns det roliga, men mindre av det trist och tråkiga - fast det är väl rätt mänskligt.

Väl hemma - efter en dag som andades nostalgi - ägnade jag några timmar åt alla fotoalbum där delar av mitt röda korsliv finns samlat. Även det en riktigt häftig tillbakablick. Tänk att en dag som kändes lite si & så på morgonen kunde bli så bra, så tack Anna, Kalle & Inger för era bidrag under dagen. I den där nostalgibubblan hade jag kunnat stanna ett tag till...