Inte som det skulle, men bra ändå

Jaha, så har helgen kommit och gått igen. Det känns som om det är alldeles för få timmar på en helg trots att 48 timmar ju faktiskt är just 48 timmar. Den här gången blev helgen verkligen inte som det var meningen att den skulle bli, men det blev ändå så himla bra. I går fick jag äntligen ändan ur och städade lägenheten - visst, jag har semester om en vecka och kan göra det då, men tänk så skönt att kunna börja semestern utan att behöva starta med städning.

Precis när jag hade sjunkit ner i soffan och tänkt ta mig ett glas vin ringde telefonen och innan det var färdigt hade jag hamnat i Tallåsen och mitt i ett rep med Ohyvla. Kvällen bjöd på gamla och nya vänner samt en hel del musik av olika slag eller vad sägs om Whitesnake, Elvis, Dan Andersson och Eddie Meduza inom en timme. Trevligt var det i alla fall och kvällen slutade bra när jag mötte en igelkott när jag skulle parkera bilen.

Så härligt och en känsla av barndomens somrar som smög sig på för det var länge sedan jag såg en levande igelkotte så nära. Eftersom stammen håller på att inventeras vill Naturskyddsföreningen veta det. Det är enkelt och går snabbt att rapportera det här.

Idag var det den varmaste sommardagen hittills och jag kände att jag behövde göra något annat än att vara i den varma lägenheten. Därför passade jag på att åka förbi hos Åsa i Kaven och i ladan var det svalt och riktigt skönt. Givetvis har det kommit upp en massa nytt och fint och idag fastnade jag för två olika saker. Dels ett hönsnätshjärta, dels utsmyckade gröna ölflaskor.

Innan jag åkte hem blev det en sväng till skogen där jag kunde konstatera att blåbären nu har fått rätt färg, men ännu smakar det inte riktigt blåbär. Några dagar till så blir det blåbär och mjölk sen.

Midsommaren i bilder

Årets midsommarafton firade jag på Järvzoo och hade bland annat förmånen att få se små alldeles nya loungar. På eftermiddagen var jag en sväng hos mamma och pappa, men kvällen ägnades åt en film, men jag lyckades även se lite av den vackra midsommarnatten.

Midsommardagen ägnades åt en försmak av semestern. Jag umgicks hela dagen med herr och fru Subäck och vi hade en härlig dag som inleddes med auktion i Huskölen, fortsatte med grillning och underbart god mat i Karlstrand samt avslutades med läcker jordgubbstårta på Pilgrimmen i Kårböle. Med mig hem - förutom några auktionsfynd - hade jag ett knallrött och bränt ansikte. Såg verkligen ut som en seriehjälte med min röda "mask" runt ögonen. Så skönt att det har börjat lägga sig lite idag.

På utflykt i ett somrigt landskap

Idag fick jag för mig att ta en sväng till Bollnäs och eftersom vi jobbade halvdag hade jag tid till den lilla utflykten. Det var helt underbart att åka genom ett Hälsingland i full sommarblomning och jag hoppas ju att det härliga vädret fortsätter även i morgon för de som ska fira i folkdräkt.

Förutom ett besök på Röda Korset i Bollnäs och en titt på nya återvinningsdepån där hann jag också med en titt i Återbrukshyttans nya lokaler. Jag blir fashinerade av kreativiteten där varenda gång. Och här kommer lite bilder på det som fanns att sätta på önskelistan idag.

Oj, vilken helg

Helgen har varit minst sagt varierande med städning, en hel del funderingar, grillning och så förstås cruising. I fredags lämnade jag tillbaka böckerna som jag har använt till uppsatsen och på något konstigt sätt kändes det så slutgiltigt. Jag har ju inte fått slutbetyget än och kalla mig gärna skrockfull, men det känns lite otäckt att lämna ifrån sig dem innan dess. Dessutom har ju böckerna legat på mitt bord så länge att det oneklöigen blev lite tomt utan dem. Nåja, nu är det gjort och det borde inte vara några problem.

Lördagen bjöd på den första bilutställningsdagen utan regn på mycket länge. Dock hoppade jag över utställningen i år, eftersom det finns en hel del att göra här hemma nu när studierna är avslutade. Så det mesta av dagen gick åt till att fixa saker. På eftermiddagen fick jag ett väldigt roligt telefonsamtal. Åsa & Peter hade fått för sig att ha grillfest på kvällen innan crusingen. Det brukar alltid vara trevligt, så även om det var ett tag sedan så tackade jag förstås ja...



Och det ångrade jag inte en sekund. Det finns nog inte så mycket som är bättre än att äta & dricka gott och umgås med trevliga människor. Det är förvånansvärt läkande när man är sliten. Inte blev det sämre av att vi skrattade så att jag känner att jag nästan har träningsverk i magen.

Ett tag in på söndagsdygnet var vi några som begav oss ner på Ljusdal och visst fanns det fortfarande bilar i omlopp. Visserligen hade de flesta tröttnat och åkt hem, men några skönheter fanns det allt att titta på. Det var en lite annorlunda upplevelse att det hade hunnit skymma, men sällskapet gjorde det till en trevlig upplevelse ändå. Helt plötsligt var klockan över 2 och jag gick hemåt i sommarnatten efter en härlig, men oplanerad kväll. Lite surt har det ju kommit efter idag. Har varit trött, trött hela dagen, men det var det banne mig värt. 

Speciell helg

Varje år tycks det komma en helg när det går från vår till sommar så snabbt att man nästan kan se det. I år var det nu i helgen som träden blev gröna och det kändes som om allt slog ut samtidigt. Det började egentligen i fredags och lagom till lunch var jag så tät och allergisvullen att det kändes outhärdligt. Men jag lyckades jobba fram tills att det var dags att åka hem. Det kändes aningen hårt att vara tvungen att låsa in sig hemma för att kunna göra något annat än och bara sova.

Även om allergin har blommat ut för fullt hade jag ju saker som måste göras. Därför insåg jag att jag behövde komma bort från den varma lägenheten (som ju av naturliga skäl inte kunde vädras) för att kunna fokusera på slutspurten på uppsatsen. Åkte därför till Järvsö, men det var väl inte världens bästa val då jag bara ville vara ute i det härliga vädret, men hur det nu var lyckades jag ändå få till analysen och slutsatsen som ju var det som återstod. Inte alla som har lyxen att skriva uppsats till följande utsikt:

På köpet - efter klart uppsatsarbete - lyckades ju Sverige vinna över Finland och gå till VM-final. Den sena hockeymatchen mellan Schweiz och USA var en betydligt segare historia, men tillslut vann Schweiz och dessutom blev det ju en historisk VM-final. Kvällen bjöd på en annan favorit i och med Eurovisionsschalgerfestivalen. Tyvärr har det blivit en rejält långdragen affär i och med alla länder och alla röster som ska redovisas, men det är ändå fest...och inte en sämre sådan för att Sverige arrangerar - även om jag nog tyckte att vissa av mellanakterna hade lite mer kvar att önska.

Även igår var en sån där dag när det var riktigt jobbigt att sitta på insidan fönstret och titta ut, men det blev ju lite lättare av två bra hockeymatcher. Först en match om bronspengen där USA tillslut drog det längsta strået mot Finland och sedan Sveriges härliga vinst mot Schweiz. Och när man såg dagens VM-guldhyllningar i Kungsträdgården, ja - då saknar till och med jag Stockholm.

Nattens regn sedan gjorde det helt klart lite lättare för mig att åka till jobbet och faktiskt ta en liten promenad - även om det bara var till och från bilen - på lunchen. När jag skulle ta bilen och åka så var det koll av parkeringsskivor för fullt. Det känns ju lite komiskt med tre parkeringsvaket på samma lilla parkeringsplats i Ljusdal. Men det ska väl vara en första gång för allt antar jag. 

Prosit...

Jaha, så är det så dags igen! Igår slog årets allergi till med full kraft. Jag bara låg och skakade i sängen och inte kom jag iväg på den planerade Röda Korsaktiviteten heller. Det är inte så lätt att sätta sig på ett tåg när orken inte finns. Det värsta är att det kommer att bli värre innan det blir bättre, för björkarna har inte riktigt slagit ut än och när det är dags lär jag däcka helt. Inte så roligt att se fram emot när man vet vad som väntar. Nu har jag ju ändå så pass mycket tur att det "bara" är gråbo, al och björk jag känner av. Senare i sommar känner jag ju också av när någon klipper gräs, men då kan jag ju gå undan.

Trots allt är det nog det mentala som är värst. Våren och ljuset är ju något som jag har längtat efter hela hösten och den mörka delen av vintern. Nu är den äntligen har kommit så kan jag inte njuta riktigt av den! Det känns tufft och påverkar hela mig på olika sätt - framför allt humöret. Trots att jag vet hur dålig jag blir kan jag inte riktigt låta bli att vara ute. Så idag gick jag en sväng kring lunch och det vad var jag orkade idag. Trist nog blir uppsatsen lite lidande, men nu när jag har sovit några timmar hoppas jag kunna få lite mer gjort innan det är dags att gå och knyta sig.

Nu börjar alltså en tuff tid fö mig och allra tuffast är det att bli utlämnad till andras godtycke. Många tycker ju att öppna fönster och dörrar är självklara saker när våren äntligen är här, men det fungerar inte för mig. Man känner sig som något av en papegoja när man hela tiden måste be människor i sin närhet att hålla fönster och dörrar stängda eller inte komma med kläder som de har haft i trädgården till jobbet eller mötet eller vad det vara månde. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå något man inte märker eller känner av, men snälla tänk på oss som mår dåligt av våren... och ta inte illa upp om någon ber dig om att stänga ett fönster. Det kan handla om liv och död för den som ber dig!

Helgen kom och försvann lika fort

Tänk att man aldrig lär sig - som vanligt hade jag tänkt hinna så jättemycket de 48 timmar som en helg utgör och som vanligt är det bara en bråkdel som man hinner med. Störst fokus har jag förstås (som det kommer att fortsätta vara fram till 1 juni när allt ska vara helt klart) på min uppsats. Det är fortfarande kul, men just nu känns det som om jag har alldeles för många lösa trådar som jag inte riktigt vet var de kommer att bära av, men det löser sig så småningom. Mest irriterande är väl våra riksdagspartiers oförmåga att svara på en rak fråga, dvs hur de ser på frivilligorganisationernas roll i samhället. Av fem tillfrågade är det enbart S & FP som har svarat.

Nåja, jag får väl försöka göra något annat av just den frågeställningen om det inte kommer fler svar. Det är helt ok att inte kunna/hinna/ha möjlighet att svara, men berätta det då - så jag slipper vänta på något jag inte kommer att få. I går önskade jag verkligen att jag skulle ha kunnat öppna en skönlitterär bok, men det är nog bara att vänta till efter första veckan i juni. Tills dess är mina litterära följeslagare flera böcker utgivna av Röda Korset eller om Röda Korset.

Lite annat har jag ändå hunnit med i helgen. Igår var jag ut till Tallåsens folkets hus på klädbytardag för vuxna. Jag hade rensat lite i mina garderober och ville se om jag skulle bli av med något. En del hade försvunnit, men det som jag skulle försvinna snabbt var kvar och tvärtom. Idag var jag tillbaka för att hämta de pengar jag hade sålt för och blev positivt överraskad. Det som trots inte hade blivit sålt skänkte jag till de som arrangerade, då de hade gjort upp om att Svenska kyrkan skulle hämta till de som behövde kläder.

På väg från Tallåsen igår blev det en liten improviserad loppisrunda. Det märks att våren äntligen är här, för nu är det loppisskyltar lite överallt. Så mycket shoppat blev det inte, men en liten godbit hittade jag. En tidig Hallstankruka står numera på min fönsterbräda.

Vill också passa på att tacka syrran för en jättebra idé. Sist jag var och hälsade på hade hon ramat in en av mormors pinnspetsdukar. Det blev så fint så i kväll ramade jag in min egen, men frågan är var jag får plats med den. Nåja, det är ett mindre problem som jag försöker lösa i morgon.

Oj, vilken vecka

Det var nog länge sedan en vecka var varit så svängig och har innehållit så många olika känslor. Jag känner det väldigt väl just nu, efter jag brukar verkligen inte var så här trött en fredag kväll... Dessutom har jag haft anledning att fundera över ett brett spektrum av olika saker och det har tidvis varit dränerande. Dagarna har också innehållit ett rikt mått av här och nu när jag bland annat har fått chansen att umgås med en 6-åring som nog borde lära flera av oss vuxna hur det är att leva i nuet och inte redan vara på väg in i framtiden eller vara kvar i den gårdag man inte kan förändra. Det är en svår konst, men vi skulle nog alla till mans må lite bättre om vi kunde lära oss att bemästra den.

Det där med ansvar eller snarare förmågan att ta och förvalta ansvaret är något som också har fyllt mina tankar den senaste tiden. Själv vet jag att jag kanske ibland tar ett ansvar jag fått lite för mycket på allvar, men jag kan faktiskt inte förstå varför man tar på sig ett ansvar när man inte har för avsikt att genomföra uppgiften eller göra det man har blivit ålagd. Oavsett om det gäller frivilligt engagemang eller arbete försöker jag hantera mitt ansvar på samma sätt, men tydligen så är jag ganska ensam om att se det så. I alla fall har det känts så när jag ställs inför människors ovilja att ta på sig ansvar eller slutgöra den uppgift/det ansvar man har tagit på sig. Det ställer ju till en del för övriga inblandade om inte annat.

En sak som dock har glatt mig mycket är att jag har upptäckte en ny blogg med precis lagom mycket allvar, syrlighet, humor och engagemang. Men - det är inget för pryda & kanske är det där faschinationen ligger. Kolla själv vad du tycker på Chokladbloggen 

I övrigt känns det som om jag har kommit igång riktigt bra med uppsatsen. Den första tredjedelen har dessutom blivit godkänd med några få ändringar. Nu ska jag börja grotta ner mig i all litteratur, vilket känns riktigt kul. Jag insåg i onsdags när jag hämtade en av de böcker jag hade beställt på biblioteket att jag faktiskt hade glömt bort den där speciella, men goda lukten av biblioteksböcker och det var en trevlig känsla att återupptäcka den.

En bra bit på väg...

I går fick jag ett efterlängtat, men ganska oväntat besked. Jag hade klarat min sista tenta - visserligen med en hårsmån, men det var åt rätt håll. Glad är bara förnamnet, det känns verkligen som om jag nästan är framme vid slutet av kursen. Jo, jag vet att jag har en uppsats kvar att skriva, men det är ju något jag ser fram emot och har längtat efter och också något som känns lättare att motivera mig inför. Extra roligt är det förstås att så många andra Röda Korsare har visat intresse för och vilja att hjälpa mig med uppsatsen.

Jag har faktiskt kommit igång rätt så bra med att skriva även om det spretar mycket än så länge. Den första delen är skickad för bedömning och jag kan bara hoppas att även min handledare tycker att jag är rätt ute. Med tanke på att jag kom lite snett in i uppsatskursen är jag lite orolig, men väljer att lite på min egen magkänsla om att jag är rätt ute.

Har förresten alltid gillat smaken på körsbärstomater. Det känns liksom som att det är mer smak koncentrerat i den lilla tomaten. Så när jag skulle göra köttfärssås härom dagen valde jag att dela några körsbärstomater och blandade ner och vips hade jag en lite vuxnare smak på köttfärssåsen. Dessutom gick de väldigt bra ihop med både matlagningsgrädden och basilikan.   

Återanvändning på nytt sätt

Trots att det var underbart väder när jag vaknade satte jag mig ändå i bilen för att åka till Bollnäs. Jag har länge varit sugen att åka till Återbrukshyttan. Både för att förstås hämta ut min vinst i den tävling jag vann före jul, men också för att jag är nyfiken på ett annolunda sätt att hantera återvinning. Spännande att göra nya saker av det glas som är använt och egentligen är färdigt för soporna. Jag har haft lite svårt att hinna dit tidigare, eftersom öppettiderna är lite för nära mina jobbtider. Därför var det så bra att det var extraöppet under påsken. Jag skulle kunna skriva mycket om besöket och denna spännande affärsidé, men väljer lite bilder istället.

Ett litet steg framåt

Nu börjar det kännas att uppsatsen närmar sig. Äntligen har jag lyckats formulera vad jag vill skriva om på papper och inte bara som några spretiga ideér i huvudet.Även om tentan behöver göras klar först inser jag ju att jag behöver få tag i människor som kan tänka sig att medverka till innehållet i uppsatsen även här hemma i Sverige. Det blir ju inte det jag har tänkt om jag bara har intervjuer från Palestina. Därför har jag bestämt mig att försöka använda mig av de sociala medier som har blivit en så naturlig del i livet för att få tag i internjuupersoner. Skulle vilja be att du hjälper mig att sprida detta upprop:

 

Jag ska snart påbörja min B-uppsats i statsvetenskap. Jag hade tänkt ta avstamp i mänskliga rättigheter & barnkonventionen och titta på skillnaden i att ha ett barn med funktionsnedsättning i Sverige (en nationalstat med personer som har kunskaper att ställa diagnoser och ett statligt ansvar för dessa frågor) med Palestina (som inte är en egen stat, inte har möjlighet att ställa diagnoser samt in...gen statsapparat som äger frågan). Därför behöver jag komma i kontakt med ett 10-tal föräldrar i Sverige (som har barn med en eller flera funktionsnedsättningar av något slag) som skulle kunna tänka sig att svara på några frågor ang. detta (man är självklart anonym i själva uppsatsen). Kontakta mig på FB via meddelande eller på asa_alander@home.se Hjälp mig gärna att sprida detta vidare så att jag kan få fram alla jag behöver. Tack för hjälpen!

 

Annars kretsar det mesta kring min sista inlämningstenta just nu. Fast i kväll tog jag lite ledigt och åkte till Bollnäs för att hålla en utbildning i Röda Korskunskap. Det var lite gruvsamt innan jag kom iväg, men oavsett hur trött jag är ger utbildningarna mig en hel del ny energi - speciellt när gruppen är så engagerad och intresserad idag. Dessutom mådde självkänslan riktigt bra när jag läste utvärderingarna hemma i soffan nu efteråt.

Korthus

Idag när jag äntligen fick en tenta - som för övrigt är den sista på B-kursen i statsvetenskap - att ta in och bearbeta kändes det verkligen som om jag befann mig i ett korthus just när det börjar att rasa... För trots att jag har läst all kurslitteratur kan jag inte relatera tentans frågeställningar på något sätt till det jag har läst. Just nu förstår jag verkligen inte hur jag ska få ihop något på mindre än två veckor.

Ja, visst borde jag läsa istället för att skriva denna blogg, men jag vet inte var jag ska börja och hur jag ska bena ut allt. Inte blev det bättre av att jag några timmar senare fick reda på att föreläsningen som vi skulle ha 23/3 är inställd. Inte speciellt kul när hotellrum & tågbiljetter redan är bokade och tågbiljetten även betald. Dessutom känns det lite svajigt att inte få ha någon mer föreläsning innan uppsatsen ska vara klar.  

Det är lite trist att känna att jag faktiskt ifrågasätter hur jag verkligen kunde komma på att jag skulle plugga i höstas, speciellt som de två tidigare momenten har varit spännande, utmanande och roliga fast nu försvinner det intrycket eller i alla fall bleknar en hel del och det är trist... men nu har jag klagat nog och måste inse att för att kunna fokusera på uppsatsen som jag faktiskt har längtat efter att få ta tag i måste jag försöka skrapa ihop de 9 poäng jag behöver för ett godkänt. Dessutom får jag hoppas att vi faktiskt får någon form av föreläsning - annars blir det väldigt dyra outnyttjade tågbiljetter. 

Metod - ska det vara så svårt?

Det börjar ju bli dags för att tänka på vårens B-uppsats i statsvetenskap och sista tentan ska handla om just metoden i att skriva uppsatser. Ju mer jag läser desto med vilsen känner jag mig. Jag som i stort sett hade mitt uppsatsämne klart för mig och också hur jag tänkte lägga upp det. Nu vet jag snart inget längre och stressfaktorn blev helt plötsligt så mycket större. Kan undra varför det anses vara viktigt att tenta på vilka metoder det finns att skriva uppsats? Jag är i alla fall redan på min uppsats och tycker detta bara stoppar upp tankeverksamheten...

Dessutom kan jag reta mig lite på att det börjar närma sig tenta och än har vi inte sett röken av någon inlämningstenta. För mig är det ju en orsak till att jag har valt att plugga en distanskurs att man har lite tid på sig att skriva tentorna - annars hade jag aldrig haft en chans att plugga. De två första delkurserna har funkat föredömligt, men nu när vi har det mest abstrakta momentet hittills - då dröjer tentan... Nåja, det ska ju bara gå - för det har jag bestämt mig för och viljan kan ju leda långt.

Tills vidare tror jag också att jag håller fast vid min ursprungliga uppsatsplan - det vill säga att titta på avtalet mellan Palestinska Röda Halvmånen och Israeliska Magen David Adom och vad som har gjort att de har kommit längre i samarbetet än vad nationerna har gjort. Fast ärdet någon annan som har en bättre idé så ge min gärna förslag (helst ska det ju ha med min Palestinaresa att göra för jag vill passa på att göra något ytterligare av den unika möjlighet jag fick i höstas). Just nu känns det nämligen som jag behöver en backup-plan när jag läser metodlitteraturen. 

Äntligen vänder det

Det är verkligen skönt att känna att det börjar vända på flera plan. Ute har det blivit så mycket ljusare under allt längre tid varje dag (jo, jag vet att det har snöat massor de senaste dagarna som också gör det ljusare, men ändå) och idag kvittrade det så glatt från träden. Då känns det verkligen som om det finns hopp om våren.

Fast jag är nästan gladare över att jag på första gången på två veckor känner att jag börjar må bättre. Hostan är förstås kvar, men febern är som bortblåst och i dag orkade jag faktiskt gå uppför alla trappor här hemma och det är första gången sedan jag blev sjuk. Penicillinet hjälpte tydligen ändå fast det inte kändes så till att börja med. Jag har bestämt mig för att göra ett försök med att jobba i morgon - det känns som om jag faktiskt kommer att orka det, men jag ser inte fram emot mailkorgen - den lär  svämma över alla breddar. Nåja, jag får ta till de senaste dagarnas rastlösa energi så kan jag nog komma en bra bit ner i den också...

Att våren faktiskt är på väg - all snö till trots - märker jag även på andra sätt. Februari är ju årsmötestid och man skulle egentligen behöva dela på sig. I år finns det fler önskemål än någonsin om att jag ska delta hos olika Röda korskretsar på deras stämmor. Det beror nog mest på att de behöver "pausunderhållning" & då passar min Palestinaresa förstås bra. Men jag åker så gärna - tycker det är kul att komma ut i Röda Korssverige och se hur olika kretsar har det. Fast jag inser ju att jag måste jobba på det där med balansen, så jag har faktiskt bara tackat ja till två kretsar (förutom min egen då förstås). Så Bollnäs & Uppsala får höra om Palestina den här gången.

Legat lågt i ilska

Nu har det gått lite mer än ett dygn sedan jag var med om något jag aldrig trodde jag skulle uppleva i alla fall inte i kontakt med sjukvården. Fast egentligen började det en dag tidigare. När jag hade legat nerbäddad i en vecka och inte blev speciellt mycket bättre behövdes ju ett läkarintyg för att fortsätta vara hemma. Tidigare när jag har varit så sjuk att jag har behövt ett intyg har det gått bra att kontakta vårdcentralen så har de fixat det, men nu behövde man komma upp till sjukhuset.

När jag frågade om det var så smart att åka upp när jag var så förkyld som jag var - influensan är ju rätt smittsam - fick jag bara frågan om jag ville ha tiden, annars var det andra som säkert ville ha den. Man undrar ju vem den sköterska jag pratade med hade blivit utskälld av innan? Det är ofta - i alla fall för mig - inte i första taget jag kontaktar en läkare och lite trevligt bemötande skulle ju minska olustighetskänslan, men... Fast nu när jag vet vad som komma skulle känns detta med otrevligt bemötande som en liten s..tsak, men det visste jag ju inte då.

I går var det så dags för ett besök på sjukhuset och förhoppningsvis få ett svar på varför jag inte blir bättre. Men, aj så jag bedrog mig - det blev verkligen inte som jag trodde. För det första fick jag sitta länge i väntrummet, men det är ju ingen ovanlighet så inför det är det bara att stålsätta sig. Hoppas bara att jag inte smittade någon med min hosta. Så fick jag då äntligen träffa en läkare, men läkarbesöker kom inte att handla om öron, näsa, hals och hosta som jag trodde, utan var helt fokuserat på min vikt. Bland annat fick jag höra att jag måste förstå att jag blir förkyld när jag är så tung. 

Väldigt kul att höra när man har gått ner mer än 40 kg på de senaste 3 åren, men det var inget läkaren visste och förmodligen inte var intresserad av heller. Istället för att ens lysa och kolla i öronen var det intressantare att sitta bakom min rygg och räkna ut mitt BMI som jag redan vet är åt skogen för högt.... Han orkade inte ta fram en spatel och lysa i svalget, utan jag skulle själv säga AAA så lyste han lite planlöst. Jo, i ärlighetens namn lyssnade han på lungor och andning, men inte mycket mer och jag undrar hur mycket han egentligen hörde då han var fullt sysselsatt med att berätta att han minsann hade varit viktläkare i USA i 20 år och visste när man var för tung. Men om han nu var så bra som viktläkare - varför stannade han inte då? Vad ska han i Ljusdal att göra?

Så skulle han skriva ut läkarintyg, men samtalet - eller rättare sagt dialogen - handlade om att han ville att jag skulle väga mig och om jag hade överviktiga föräldrar och släktingar och att viktoperation inte vore så dumt. Han frågade vad jag jobbade med, men hade inte lust att lyssna på vad jag gjorde. Mitt i allt slängde han bara ur sig att jag hade akut bronkit, stack ett intyg i handen på mig och sa att jag skulle ha penicillin. När han hade sagt det kom han visst på att han inte hade frågat efter allergier så det gjorde han. Sedan blev jag ivägskickad för nu hade han inte tid längre.

Usch så ledsen jag var när jag gick ut i korridoren, men jag lyckades bita ihop och hålla tårarna inne tills jag kom till bilden. Då sprutade tårarna så hysteriskt att jag inte kunde eller vågade köra på flera minuter. Nu har tårarna blivit till ilska och frustration, men jag känner mig otroligt förnedrad och utsatt. Jag hoppas verkligen att det bara handlar om en stafettläkare som försvinner härifrån, men tänk om det inte är så... Funderar en del över hur man gör när man bara har en vårdcentral på en ort - kan man byta till en sådan i en annan ort än den man bor i? För jag har ju inte någon större lust att träffa på samma läkare igen.

Både nytta och nöje...

I helgen har jag som vanligt varit på utflykt. Många undrar nog om jag aldrig är hemma nu för tiden och ibland känns det verkligen så, men nu har jag enbart två helger till inbokade till slutet av mars och det ska faktiskt bli jätteskönt att bara vara hemma och göra lite det man känner för. För även om det är roliga saker jag gör och saker jag har valt själv har det varit lite väl ihopklumpat ett tag nu. Än så länge håller faktiskt nyårslöftet om att boka in max 3 Röda Korsengagemang per månad i år och så tänker jag se till att det förblir.

Vad har jag då haft för mig i helgen? Jo, jag har varit i Sundsvall. Jag åkte upp i fredags - för det går inte att ta sig via buss & tåg till Sundsvall på en lördag förmiddag. Så det blev en hotellnatt, men vilken hotellnatt. För att få ett rum rätt nära utbildningslokalen letade jag ett centralt hotell och det visade sig - otippat, men sant - att Knaust var det billigaste det gick att få tag i. Vilken miljö - det kändes verkligen att man bodde mitt i historien och alla trappor, målningar och stukatur bidrog verkligen till en känsla av lyx som definitivt inte blev sämre när man kom in på själva hotellrummet.



Inte blev det sämre av att frukosten var en av de bästa hotellfrukostar jag har ätit på länge. Inget överflöd, men mat med en klar känsla och tanke bakom. Vädret visade sig dock inte från sin bästa sida - fredagens -20 höll i sig när jag gick till kurslokalen. Så det var skönt att kunna vara inne i en varm lokal. Det var en bra utbildningsdag som gick alldeles för fort och jag är glad att jag tog utbildningstillfället för nya orter ger alltid nya erfarenheter.

En rätt lång väntan på tåget hem gjorde att jag kunde ströva lite i stan och då lyckades jag hitta två väldigt trevliga bekantskaper. Dels en klädaffär där hela sortimentet var inriktat mot stora storlekar. Vilken härlig känsla att kunna gå in i en klädaffär och veta att allt man ser kommer det att finnas en storlek av som man kan ha! Det är inte ofta, men jag blit så glad när det händer...

Dessutom kände jag att jag ville ha något att äta innan jag åkte hem över och då lyckades jag hitta ett helt ekologiskt alternativ. Hos Tant anci & fröken sara var allt - oavsett om man tittade på menyn, fikabrödet, butiksdelen eller öl- och vinsortimentet så var allt ekologiskt. Sånt är alltid positivt att hitta känner jag, eftersom vi alla ju måste börja ta ett större miljöansvar.

Under resan hem hände det uppenbarligen något med vädret, för när jag gick av bussen här hemma var det -2. Nästan 20 graders temperaturskillnad på ett dygn - det är rätt bra jobbat...

Mörkt och kallt

Januari har slagit till med full kraft. I början av veckan var temperaturen nere på -29 (visserligt tidigt på morgonen, men ändå...) och trots all snö är det så mörkt på mornar och kvällar. Ja, temperaturen har blivit bättre, men ändå gör janari verkligen skäl för att vara just vintermånaden. De där 10 minuterna längre som det är ljust är inte så mycket och jag märker att mörkret har satt sig en del på humöret. Att det var tulpanens dag i går var välgörande för välmåendet och det står en vacker bukett på vardagsrumsbordet och lyser.

Då är det ju skönt att krypa ner under filten i soffan när man kommer hem från jobbet. En stor fördel är det i alla fall med kylan ochh mörkret. Jag har fått massor läst när det gäller statsvetenskapen och jag är verkligen glad att jag ligger en bra bit före min tidsplan för inlämningstenta nr 2. Det behövs, eftersom jag har konstaterat att norska är betydligt svårare att förstå när man läser än när man hör det pratas.

En annan fördel med vintern är att man kan knäppa helt underbara bilder - bara man står ut med kylan. Början av januari har handlat ganska mycket om bilder, eftersom jag dels har försökt titta med nya ögon på bilderna från Palestina och dels har jag fått chansen att visa de officiella utställningsbilderna på biblioteket här hemma. Det är ju förstås jättekul!

Nytt år

Då har det blivit nytt år igen och jag brukar ju försöka hålla mig ifrån det där med listor för att summera årets som har varit. Några listor blir det inte i år heller, det gör andra så bra till exempel en musiklista som finns här, men jag gick tillbaka lite i mina egna blogginlägg från 2012 och hittade följande:

• massor med foton (det är så kul att ha kommit igång med det igen),
• en hel del olika recept (kul att testa nytt),
• allt strul som jag har haft med SJ (det har gått så långt att numera blir folk förvånade om jag kommer i tid istället för att om jag är försenad),
• att jag hoppade på kryckor nästan hela våren (nåt jag i det närmaste faktiskt hade glömt bort),
• mycket Röda Korset och
• ett av mitt livs största upplevelser när jag fick chansen att följa med till Palestina för att besöka ett projekt som Svenska och Norska Röda Korset driver ihop med Palestinska halvmånen.

Jag har även börjar plugga igen och det är roligt, men ibland undrar jag om det är någon som försöker säga mig något. Det där med att läsa statsvetenskap på distans via Karlstad var och är visst inte det lättaste. För det första är det långt ifrån lätt att få ihop biljetterna till tågresan. När jag har lyckats med det visade det sig att det inte var helt lätt att hitta boende i Karlstad till nästa träff i februari. Varför måste det alltid strula? Får ha lite is i magen och hoppas att jag kan få hjälp från kursadministrationen som jag bad om tips på boende. Visst, det finns hotellrum, men 1750:- / natt är lite väl blodigt.

Sedan var det ju den där lilla detaljen med nyårslöften. Jag brukar inte lova så mycket, eftersom det bara blir jobbigt när man inte orkar hålla dem, men i år har jag faktiskt gjort ett undantag. Jag har lovat mig själv att boka in max 3 Röda Korsaktiviteter per månad. I höstas blev det helt enkelt för mycket med något varje helg i 3 månaders tid. Jag har insett att det inte håller. I övrigt kan jag bara hoppas att 2013 blir ett bra och lungt år. Skulle behöva lite lugn och att saker och ting faller på plats.

Första hjälpen i julklappsland

Ibland tar idéerna bara slut fast man vet att alla julklappar inte är inhandlade. Vad gör man då? Ett hett tips är att besöka julklappsavdelningen hos Bluebox. Där finns massor av roliga, spännande, fräcka och annorlunda julklappar, men även såklart andra presenter.

Några av kategorierna man kan hitta är roliga prylar, inredning, kök, baby & barn, välbefinnande, accessoarer & skönhet, fritid & resa, fest samt mat & dryck. En av de stora fördelarna är också att i varje kategori finns det något för alla plånböcker, vilket inte är så vanligt som man kan tro. Många nätbutiker varierar endera i sortiment eller prisklasser, men sällan båda.

Dessutom har Bluebox ett tillvalsalternativ som i alla fall tilltalar mig i julstressen - man kan, mot ett litet tillägg - få sina beställda varor färdiginslagna vid leverans. Det passar mig väldigt bra, eftersom jag både är dålig på att göra paket, men också att jag tycker det är skönt att slippa lägga tid på det.

Gör ett besök och jag kan nästan lova att du hittar den där sista julklappen och om inte annat får du idéer till den.

Men hur kör du...

Ja, ibland kan man verkligen undra hur folk kör... Igår var jag hos mamma & pappa en sväng efter jobbet! När jag skulle åka hem från Järvsö var det både skymning och dimma på sina ställen.
Visst - det kändes tidigt, men att det hade varit disigt hela dagen bidrog till den tidiga skymningen! För "murrigt" väder har ju den effekten!

Jag vet att jag ibland uppfattas som en väglus, eftersom jag alltid ser till att hålla hastighetsbegränsningarna - brukar försöka tänka på att om det är nedsatt hastighet någonstans så finns det troligen också en orsak till det, men motiverar det verkligen till otrevliga medtrafikanter?

I går var det två förare som låg bakom mig på 80-väg som pekade finger när de blåste om mig i betydligt högre farter än de tillåtna. Dessutom gjorde den ena en omkörning på spärrlinjer och den andra i backkrön (för att 50 meter framför behöva härliga för de kameror som står där).

Är det så bråttom att komma fram att det är ok att inte bara riskera sitt eget utan också andra trafikanters liv? Vad ger man för signaler till de barn som också fanns i åtminstone en av de bilar som körde om mig igår? Går man så långt att man visar en okänd fingret för att man tycker aunt det inte går tillräckligt fort lär man ju inte vara tyst i den egna bilen heller...

Fast nästan ännu värre tycker jag om att få en lastbil eller buss nästan ända in i bakdelen av bilen för att de har så takt schema/tidtabell att de bara måste om för att hålla det! Vem lägger tidtabeller som är så orealistiska att det inte går att hålla hastigheten för att hålla dem?