lördag 23 augusti 2014

Får man det man ska?

När man hamnar i den situationen att man får medicin utskriven av en läkare - oavsett orsak - är man rätt så utelämnad, då få av oss som söker vård har den faktiska kunskap som krävs för att ha koll på olika läkemedel. 

Att man då får ett visst specifikt läkemedel utskrivet av just sin läkare medför, i alla fall för mig, en viss trygghet. Att sedan personalen på det lokala apoteket byter ut det utskrivna mot ett annat billigare som inte ens har samma namn gör att jag genast känner mig mindre trygg. Till saken hör också att just den medicin som byttes ut den här gången verkligen har fungerat tidigare... 

Visst, apoteken har numera möjlighet att byta ut föreskrivna läkemedel mot andra likvärdiga alternativ, men därifrån till att bemöta en kund som ifrågasätter varför den förväntade medicinen har bytts ut på ett surt och grinigt sätt - det inger verkligen inte något förtroende. 

Jag tänkte att jag kanske var onödigt känslig så jag ställde frågan om flera hade fått sina mediciner utbytta på apoteket på Facebook. Berättelserna där var inte direkt betryggande och får mig att fundera över om jag och de som delade sina historier med mig (och som ändå är relativt unga och friska) blir övertalade att ta likvärdiga mediciner som  ger annat, förändrat eller försämrat resultat - hur fungerar det för äldre och tex de som har en synnedsättning och inte kan läsa själv på förpackningarna.

Ett bra tips som jag har fått i allt det här är att man ska be sin läkare skriva på receptet att medicinen inte får bytas ut. Man ska dock komma ihåg att apoteken har rätt att byta ut din medicin till en billigare, men att det inte alltid den funkar som man är van. Så även om det känns olustigt och otryggt så är det inget fel enligt nuvarande regelverk. 

Så här skriver 1177.se om utbytesläkemedel: "Ibland finns flera likvärdiga alternativ till ett läkemedel. De kallas generiska läkemedel och kommer från olika tillverkare. När man hämtar ut läkemedel på recept kan man bli erbjuden att byta till ett likvärdigt läkemedel som har lägre pris än det som står på receptet. Detta kallas generiskt utbyte. Läkemedel byts ut för att varken man själv eller samhället ska behöva betala mer än nödvändigt för läkemedel. Det är Läkemedelsverket som bestämmer vilka läkemedel som får bytas ut.

Likvärdiga läkemedel innehåller lika mycket av samma verksamma ämne eller ämnen. De har likvärdig effekt och är lika säkra att använda. Men de kan ha olika färg, form, smak och förpackning. Det kan också skilja lite i hur läkemedlet beskrivs i bipacksedeln, det informationsblad som följer med förpackningen.

Om ett läkemedel är utbytbart måste apoteken erbjuda det likvärdiga läkemedel som har lägst pris, oavsett vad läkaren har skrivit på receptet. Man bestämmer själv om det eller de läkemedel man fått ska bytas ut, men valet påverkar kostnaden. Vill man ha ett annat läkemedel än det billigaste får man betala mer själv, ibland till och med hela beloppet.

Det kan finnas särskilda skäl till att läkemedel inte ska bytas ut, till exempel att man är allergisk mot något färgämne eller att man har svårt att öppna en viss förpackning. Då kan den som skriver ut receptet markera på receptet att läkemedlet inte får bytas ut och man slipper betala den extra kostnaden.

Priserna på läkemedel ses över regelbundet. Därför kan det variera från en tidpunkt till en annan vilket av de likvärdiga läkemedlen som har lägst pris och som man får på apoteket.

Det är viktigt att man håller reda på om man fått olika varianter av samma läkemedel så att inte doseringen blir fel. Ett sätt att hålla reda på det kan vara att lära sig namnet på det verksamma ämnet. Det är bra att låta apoteksetiketten sitta kvar på förpackningen. Där står det ofta vilket läkemedel läkaren skrev ut, vad det likvärdiga läkemedel man fått heter och vilket det verksamma ämnet är."

onsdag 20 augusti 2014

Äntligen lite svamp om fick blir korvpanna

Så kom jag då äntligen ute lite i skogen efter regnet. Hade tänkt få tag i lite trattkantareller för förra året plockade jag ungefär 3 liter 13 augusti, men några sådana har ännu inte sett dagens ljus i år. Gissar att det beror på att det har varit en så varm och torr sommar. Det syns dock att det - efter de senaste dagarnas regnande - har tagit rejäl fart i svampskogen. Det var skönt att komma ut i skogen, som har kommit att bli mitt andningshål, men idag blev jag också lite ledsen när jag såg all förstörelse. Av min fina trattkantarellskog fanns inte så mycket kvar (tur att jag har fler ställen). Istället var det djupa sår från skogsmaskiner i den vackra naturen. Trist att se all förstörelse!


Nåja, jag hade i alla fall turen att hitta några gula kantareller.


Jag tycker att det gula svampguldet är godast att ta hand om på en gång, så jag rensade direkt när jag kom hem och funderade samtidigt vad jag skulle hitta på med dem nu när jag inte äter bröd.

Valet föll på en röra med svamp, gul lök och kycklingkorv. Jag började med att hacka löken och att fräsa upp lök och svamp i flytande margarin. Samtidigt som jag äntligen lagade lite varm mat fick jag chansen att testa min fina gasspis på riktigt.

 
Medan svamp och lök bryndes skar jag kycklingkorven i bitar och lät den steka med.


Det blev faktiskt riktigt gott och klart på mindre än tio minuter blev det. Har man inte tillgång till kantareller eller annan egenplockad svamp tror jag att det går precis lika bra med köpta champinjoner, men då behövs det nog lite stödkryddning.

Nu längtar jag bara tills trattisar och squash är klara så jag riktigt kan gå loss på lokal mat i den mest lokala formen. Den som man plockar själv.


onsdag 13 augusti 2014

Torrt, torrt

Skogen har alltid betytt mycket för mig! Det är där jag hämtar kraft och försöker läka. Det är också där jag hittar mycket av det som ger mig lite guldkant under mörka vinterkvällar. Både svamp och bär är en extra lyx som gör att jag känner mig lite rikare... 

Jag har inte riktigt hunnit med skogen på det sätt jag hade velat i sommar, men i söndags blev det en liten tur. Det jag såg var dock inte så kul! Det är knastertorrt och speciellt mycket svamp finns det inte! Så torrt som det är kan jag inte med bästa vilja vara förvånad över att det brinner lite överallt i skogen... Det är nog bara tur att det inte har brunnit mer. Dessutom är det så torrt att där jag var fanns det en hel del blåbär, men de smakade inget och det var så lite vätska att jag inte ens blev blå om läpparna när jag smakade. Så - vädret i övrigt till trots! I skogen vill jag ha regn NU!

Trots torkan blev det i alla fall några skogsbilder: