fredag 25 april 2014

Skulle kanske inte ha gått upp idag...

Just nu strular allt lite för mycket & kanske skulle jag ha legat kvar i sängen i morse trots allt. 

Jag har haft mina sommar- och vinterdäck på förvaring hos en däckfirma här hemma. Mest för att det är skönt att slippa ha dem i källaren, men också för att det känns som om jag har har bytt nog av däck i mina dar. Nu kan nån annan få göra det åt mig. 

Nämnda däckfirma har slagit igen och vid årsskiftet fick jag ett brev om att samma avtal gäller och att däcken har flyttats till annan däckfirma på orten. Samma avtal innebar bland annat att jag skulle bli uppringd för byte av däck. 

Sedan dess har jag ju bytt bil efter krocken och eftersom jag visste att mina gamla däck skulle finnas på ett ställe åkte jag även dit med mina nya. Så långt var allt som det skulle...

Dagarna gick och något samtal om däckbyte kom aldrig så efter påsk ringde jag själv och efter tjafs fick jag så en tid idag. Men mina gamla däck på snygga fälgar fanns ingenstans... Nu är det i och för sig så att jag har en annan tum på nya bilens däck, men jag hade gärna försökt sälja dem för att kunna få in lite pengar, eftersom vårens bilcirkus ju inte har varit direkt billig.

Men det slutar inte där... När mina sommardäck skulle på nya bilen - tack och lov fanns de i alla fall på plats - fanns inga muttrar till dem. Killen som skulle skifta däck fick åka till Toyota och trodde han skulle behöva plocka ut nya - som ju då skulle kosta några hundra för mig förstås - men han lyckades faktiskt hitta mina originalmuttrar. :-)

Nu har jag trots allt sommardäck på bilen. Men mina gamla däck, som hade kunnat ge några kronor är fortfarande spårlöst borta. Jag ska återkomma om några veckor för att se om de gamla däcken är återfunna. Något säger mig att jag inte kommer ha nån tur med det! Suck!

onsdag 23 april 2014

Så var det dags att trycka på paus igen...

Jag erkänner utan omsvep att just nu är jag en avundsjuk människa. Jag är avundsjuk på er alla som utan problem bara kan öppna en dörr, går ut i solskenet och bara njuta av solen, värmen och den spröda grönskan där ute. På er som kan röra er obehindrat där utanför fönstret utan så mycket som den minsta nysning. 

Varje år är det samma sak! Ja, jag har en sjukdom som stavas pollenallergi, men jag kan liksom inte förlika mig med att nysningarna, kliandet, den svullnande strupen och tröttheten kommer som ett brev på posten varje år. Fort går det också! Ofta faktiskt från dag till dag precis som i år. På långfredagen hade jag pyttesmå känningar för att det sedan skulle explodera på påskafton. Följden blev att jag har tillbringat i stort sett hela påsken inne i lägenheten då bara de tjugo stegen från porten till bilen i princip har varit oöverstigliga då de resulterat i andnöd!

Så jo, det finns en del att brottas med under dessa dagar! Förutom min egen besvikelse över att inte kunna njuta utomhus måste man i stort sett varje dag mötas av en oförstående omgivning som ofta ger uttryck för att det är väl ändå ett medvetet val jag gör när jag inte går ut. En liten stund ute gör väl inte så mycket! Men det är ju just det det gör! Tio minuter ute kan innebära att jag faktiskt kanske inte kan orka jobba resten av dagen! Det går bra att försöka förklara detta för de tre första varje dag, men irritationen kan jag ändå känna komma krypande. Varför ska jag egentligen behöva förklara? Ska det inte räcka med att jag säger att jag inte kan vistas ute under en längre period än från port till bil på grund av allergin?

Nu har jag fått gnälla av mig lite och hoppas att nu när pollenet har kommit för att stanna för i år att det går fort över så jag kan återuppta mitt liv igen! Som så många gånger förr går också mina tankar till dem som har fler och värre allergier än mig att brottas med. Ni ska veta att ni har min sympati samtidigt som det är nyttigt att jag får lite perspektiv på min tillvaro - jag kunde ju faktiskt ha det mycket värre (men också lättare förstås).