lördag 26 maj 2018

Är det fortfarande maj?


Ja, man kan ju faktiskt undra om det fortfarande är bara maj - dagstemperatur över 20 grader under en längre tid och strålande sol har skämt bort oss. Allt verkar blomma samtidigt. Hägg, liljekonvaljer, syrener, äppelträd, vitsippor, styvmorsvioler och idag lupiner för att bara nämna några.


De första fågelungarna har tittat fram och vi hör små hungriga pip från rödhakeboet bakom huset. Även lamm och kalvar hoppar omkring i hagarna runt oss.



För att inte tala om allla underbart vackra solnedgångar som vi bjuds på under kvällarna.


Jag vill ju verkligen vara ute och bara njuta när det är så här underbart, men så har vi ju den där lilla detaljen med allergin. Hur gärna jag än vill och försöker vara ute - jag vägrar låsa in mig - så är det jobbigt. Och är jag ute för mycket, ja då får jag igen det dagen efter med rinnande ögon, tät näsa, andningssvårigheter och en extrem trötthet som ett brev på posten. Men ändå kan jag inte låta bli.


Det är ju så underbart, men väldigt bökigt pollenlöge i år när allt kommer samtidigt.


Kan undra vilka blommor som är kvar till midsommar när det ser ut som det gör redan?



Värmen håller i sig långt in på kvällarna, vilket gör att vi har flyttat ut även matlagningen och grillen går varm för tillfället.


Dock är det tyvärr inte bara blommorna som är tidiga - myggorna har kommit på bred front och attackerar i grupp. Usch och fy säger jag som tydligen har ett väldigt gott blod. 


Det blir mest bea och kryddsmör till det grillade, men härom dagen gjorde jag en snabbvariant av tzatziki till. Jag rörde ihop gurkhack, en liten burk créme fraishe och vitlökspulver. Det blev riktigt gott.


Årets första rabarberpaj har vi ätit hos mamma. Våra rabarber har tagit sig, men än är det inte pajstorlek på dem tyvärr, men det kommer hoppas jag.


För tre år sedan nu var jag på Skansen i samband med svenska Röda Korsets 150 årsjubileum. Då som nu var det väldigt aktuellt med att visa en skottskadad ambulans och berätta om varför det är fel. Om precis en vecka är det dags för folkrättsinformation vid ambulansen igen. Men den här gången behöver jag inte åka, för ambulansen kommer till Ljusdal och finalen av krisberedskapsveckan.


Så mycket matlagning har det alltså inte blivit de senaste veckorna, men jag tänkte ändå avsluta med ett recept som jag har testat.


Jag har gjort saft på granskott. Det blev hyfsat, men jag kan nog skruva lite på receptet då det blev lite sött.


Receptet innehöll 2 liter granskott, 1 kg socker och 1 liter vatten. Granskotten läggs i en stor bunke. Vattnet kokas upp och sen häller man i sockret och rör så att allt socker löses upp. Lagen hälls sen över granskotten och bunken ställs i kylen i ett dygn. Sen silas den och saften tappas på flaskor. 


Saften blandas med vatten och vill man balansera det söta funkar det bra att droppa i lite limesaft och servera med isbitar. Kanske med ärbara violer i.

lördag 12 maj 2018

Vatten, stan är full av vatten...


Ja, Robban Brobergs gamla låt känns som om den vore skriven för den här våren. Det är verkligen vatten överallt. Fast det kanske man kunde ana av vinterns rejäla snödämp. Det sägs att kulmen av översvämningar ännu inte är nådd trots att vägar och broar redan ligger under vatten på sina håll. Tur att vi bor högt i alla fall. 


Det är fascinerande, men också nästan lite otäckt att se vattnets kraft. Helt plötsligt har vi ett eget vattenfall i Laforsen. Det fångade jag och många med mig är vi var på mosippejakt förra helgen och vad jag hör är det ännu mer vilt nu.


Mosippor hittade vi också trots att det var en hel del snö kvar där vi letade.


Lite överlevare är det allt - mitt i det fortfarande blöta efter snön står de där som små solar.


I onsdags stängdes Bäckebobroarna av för biltrafik och det var nog lika bra, för när man stod ute på broarna kände man av vattentrycket rejält. Det virvlade och drog under fötterna och man kände verkligen vattnets kraft.


Även i Järvsö far vattnet fram. Nere vid kyrkan är det väldigt tydligt och båthuset för kyrkbåten står snart helt i vatten. Tur att gravarna ligger på högre mark.


Annars har våren kommit långt. Vi upptäckte till vår glädje att på tomtens nedre terass - där Johnny och Jocke röjde i höstas - har vi massor av blåsippor (jag räknade till ett 60-tal). De har förmodligen funnits där jämt, men nu fick de plats att växa och synas.


Mellan allergiattackerna har jag fixat lite i trädgården. Det har ju varit en del lediga och fina dagar för det nu, både första maj och Kristi himmelsfärd på veckodagar som det har varit i år.


Men att värmen håller i sig har jag inte riktigt vågat lita på så det har mest blivit frosttåliga växter än så länge. Tomaterna - ja, de får tills vidare stå kvar i det miniväxthus Johnny har byggt.


Så klart har det ju blivit en hel del mat också. Helstekt fläskfilé är en favorit då den till största delen klarar sig själv. Det känns lyxigt att kunna krydda med egenodlad rosmarin och (köpta) chiliflakes. Jag ansar köttet från de största senorna och sen får det steka i ugn på 225 grader tills det är genomstekt. Den här gången räckte det med 30 minuter.


Till delade jag förkokta potatisar som kryddades med salt, mer rosmarin och ströbröd. De fick plats i ugnen samtidigt. 


Medan maten skötte sig själv så nöp jag ihop en smuldeg till rabarberpaj. Hittade lite rabarber i frysen och blev så sugen.


Hann också röra ihop en sås till köttet innan det var färdigt i ugnen. 2,5 dl grädde, en burk gräslöksost och fem drag med pepparmixkvarnen (rosépeppar,  grönpeppar och kryddpeppar). De fick puttra tills osten smält.


Vi har även passat på att testa grilla struts, men det blir nog ingen återkommande rätt här hemma. Smaken var lite för speciell.


Nässelsoppa och makaronipudding har även det funnits på menyn de senaste dagarna.