Jaha, så är det så dags igen! Igår slog årets allergi till med full kraft. Jag bara låg och skakade i sängen och inte kom jag iväg på den planerade Röda Korsaktiviteten heller. Det är inte så lätt att sätta sig på ett tåg när orken inte finns. Det värsta är att det kommer att bli värre innan det blir bättre, för björkarna har inte riktigt slagit ut än och när det är dags lär jag däcka helt. Inte så roligt att se fram emot när man vet vad som väntar. Nu har jag ju ändå så pass mycket tur att det "bara" är gråbo, al och björk jag känner av. Senare i sommar känner jag ju också av när någon klipper gräs, men då kan jag ju gå undan.
Trots allt är det nog det mentala som är värst. Våren och ljuset är ju något som jag har längtat efter hela hösten och den mörka delen av vintern. Nu är den äntligen har kommit så kan jag inte njuta riktigt av den! Det känns tufft och påverkar hela mig på olika sätt - framför allt humöret. Trots att jag vet hur dålig jag blir kan jag inte riktigt låta bli att vara ute. Så idag gick jag en sväng kring lunch och det vad var jag orkade idag. Trist nog blir uppsatsen lite lidande, men nu när jag har sovit några timmar hoppas jag kunna få lite mer gjort innan det är dags att gå och knyta sig.
Nu börjar alltså en tuff tid fö mig och allra tuffast är det att bli utlämnad till andras godtycke. Många tycker ju att öppna fönster och dörrar är självklara saker när våren äntligen är här, men det fungerar inte för mig. Man känner sig som något av en papegoja när man hela tiden måste be människor i sin närhet att hålla fönster och dörrar stängda eller inte komma med kläder som de har haft i trädgården till jobbet eller mötet eller vad det vara månde. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå något man inte märker eller känner av, men snälla tänk på oss som mår dåligt av våren... och ta inte illa upp om någon ber dig om att stänga ett fönster. Det kan handla om liv och död för den som ber dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar