Igår var jag i Gävle för att delta i ett möte mellan Röda Korset och landstinget i Gävleborg. Då jag har en hel del att göra på jobbet var jag först inte så hugad att delta, men när jag kunde åka ner på söndagen och träffa syrran i några timmar kändes det lite mer ok. Föga hade jag anat hur kul dagen skulle komma att bli.
Det började med en morgonpromenad på väg till mötet i de kvarter där jag tillbringade mina två sista gymnasieår boendes på Norra Köpmangatan och det gjorde mig på rätt bra humör trots att det både var morgon och dessutom måndag.
Mötet gick fortare än beräknat och plötsligt insåg jag att tiden på det gamla regionkontoret skulle kunna ägnas åt att försöka komma ikapp i mailskörden som berör röda korset. Sagt och gjort - utrustad med fikabröd begav jag mig till Skeppsbron. Det blev en trevlig förmiddagsfika med massor av diskussioner. Efter lite mailhantering var det helt plötsligt lunch och tillsammans med Kalle (och stackars Inger som fick lyssna på våra historier) blev det en djupdykning bland minnena - det ena som framkallade mer skratt än det andra.
Som när vi skulle åka skridskor efter styrelsemötet hos mig i Järvsö och Andreas som hade glömt sina långkalsoner fick låna mina röda tights med gula tulpaner eller barnlägret utanför Bergvik när kvällsnöjet för oss ledare bestod i att stå på en sten i vattnet under en kraftledning för att det pirrade så kul (förmodligen livsfarlig, men kul var det). Eller när vi hade sjukvården på World Cup i bandy och hade fått låna med oss tjänstecyklar från regementet i Gävle.
Ja, historierna och människorna tog liksom aldrig slut... På tåget hem kom jag på mig själv att undra över vad alla gör idag. Det hade varit roligt att veta!
Som om inte den lunchtimmen var nog fortsatte nostalgin att flöda när jag tillbaka på kontoret gjorde en djupdykning i broschyrförrådet och där hittade jag både det ena och det andra vill jag lova. Så fort jag lyfte på en hög hittade jag något som fick tankarna att flyga iväg. Hur mycket har man inte varit med om under de dryga 33 åren jag har varit med i Röda Korset? Och hur lätt man minns det roliga, men mindre av det trist och tråkiga - fast det är väl rätt mänskligt.
Väl hemma - efter en dag som andades nostalgi - ägnade jag några timmar åt alla fotoalbum där delar av mitt röda korsliv finns samlat. Även det en riktigt häftig tillbakablick. Tänk att en dag som kändes lite si & så på morgonen kunde bli så bra, så tack Anna, Kalle & Inger för era bidrag under dagen. I den där nostalgibubblan hade jag kunnat stanna ett tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar