Prosit...

Jag är jätteglad att det är vår - framför allt för ljuset som äntligen har kommit tillbaka, men idag när jag var ute och gick en sväng på lunchen upptäckte jag en mindre rolig effekt av vårsolen. Nämligen att allt har gått så fort med värmen och snösmältningen att pollensäsongen kommer närmare med stormsteg.

Lunchpromenaden har redan slagit tillbaka med full kraft och jag sitter här i soffan med svullna ögon och tät näsa. I morgon får i alla fall både näsa och ögon såväl som uppsats vila några timmar när jag är på Röda Korsets mötesplats och jobbar några timmar. 

Inte så roligt, men än är det ett tag till björkarnas lövsprickning och stora hängen och jag hoppas att det tar ett tag till innan vi är där, för just nu vill jag helst bara njuta av värme, blåsippor och tussilagon. Något av det härligaste med våren är ju alla fototillfällen som man liksom bara får på köpet.