Hej då 2017

Med några få timmar kvar av 2017 börjar det bli dags att summera lite vad som faktiskt har hänt. Det är lätt att känna att det mest har varit ett tungt år, då vi i februari drabbades av en stor och fortfarande ogreppbar sorg när pappa lämnade oss. Livet fortsätter ju, men länge kändes det som man bara var åskådare. Tungt är det fortfarande, men sorgen har ändrat skepnad lite. Saknaden finns där, men nu mest som fina minnen.

Fast det har ju funnits även glädjeämnen under året och en hel del positiva minnen har jag  också samlat på mig. Men jag tänkte börja med den del av livet som har ändrat störst skepnad under året - nämligen Röda korslivet. I slutet av 2016 insåg jag att ordförandeskapet i den lokala kretsen var för betungande för att kombinera med mitt nya jobb.

Efter långa och många funderingar bestämde jag mig för att det var dags för någon annan att ta över. Så efter 39 års aktivt arbete som förtroendevald på olika nivåer inom organisationen var tiden kommen för en paus. Jag har dock inte lämnat helt - det har jag för stort Röda korshjärta för - men nu unnar jag mig att välja. Kvar är utbildningar i olika former - bland annat har jag haft ideologiutbildningar (tidigare Röda Korskunskap) i bland annat Arbrå, Bollnäs, Ljusdal och Sundsvall - arbetet i emblemgruppen och olika föreläsningar.

En av de roligaste föreläsningarna - eller i alla fall mest hedersamma - var när jag fick möjligheten att invigningstala under evenemanget på internationella kvinnodagen i Ljusdal. Ett annat roligt evenemang var jubileumstalet då Röda Korset i Ljusdal firade 75-årsjubileum. Det blev extra roligt eftersom Johnny, Åsa och Peter stod för underhållningen på samma fest.

Men frågan är om inte det roligaste talet var det i början av juli när jag stod på scenen under Moläta på Stene i Järvsö och tackade för  stipendiet Röda korset i Ljusdal-Järvsö fick ta emot från Hälsinglands sparbank. Så kul att vi uppmärksammas för vårt arbete inom integration.

På det nationella planet samlades vi på en extra riksstämma i Stockholm i maj. Det var verkligen trevligt att träffa alla, även om anledningen kanske inte var så kul - en ordförande som avgått mitt under mandatperioden. Dock vändes det snart till något positivt - valberedningen hade gjort ett bra jobb och när jag åkte hem kändes det himla bra - vi hade fått en ny ordförande som kommer att fungera utmärkt. 

I september var jag med på nordiskt forum för informatörer inom internationell humanitär rätt. Det är lika givande varje gång, men frågan är om inte denna gång var lite extra, eftersom Island var med för första gången. Dessutom fick vi en spännande visning av danska Röda korsets nya interaktiva humanitetshus - väldigt spännande.

Johnny och jag har också haft en hel del aktiviteter för oss. Vi kom äntligen iväg till Fågelsjö och bortom åa så nu har jag besökt alla världsarvsgårdar i vår kommun. Vi åkte också på en utflykt till Hölick. Precis så härligt och mysigt som jag kom ihåg från barndomen.

Vi har även åkt några gånger utanför Hälsinglands gränser. Ett sådant tillfälle var när vi besökte Lakritsfestivalen på Globen. Häftigt, men så otroliga köer till allt. En höjdpunkt var när vi själva fick göra och smaksätta våra egna praliner.

Under min sistasemesterhelg tog vi en sväng till Åland bara för att göra något annat innan man skulle tillbaka till jobbet. En lugn och skön resa där jag testade båtens SPA. Kan verkligen rekommenderas.

 I slutet av året var vi en gång till Stockholm för att se Cirque de Solei i Globen. Oj, vilken show de bjöd på. Aldrig en paus under tre timmar. 

En annan utflykt vi gjorde under året var resan till café Cineast i Sveg. Vilket ställe - det kändes som man klev in i Grease eller en Las Vegasrulle bara så där. Och gott fika var det också.

På det personliga planet valde jag att investera en hel del i min egen utveckling. Dels gick jag en healingutbildning som jag länge har funderat på och dels fortsatte jag med den underbart sköna yogan. Jag har också tagit tag i den länge vilande meditationen.

Vi hade också den stora förmånen att vara med och fira fyra nybakade studenter i juni. Tänk så fort det går - jag minns dem alla fyra som små knattar. Sån tur det bara är de som växer 😉.

I slutet av oktober var jag så med om ett spännande äventyr när jag vann Cellbes tävling modell för en dag. 

Det blev två dagar med egen lyx i form av flyg, hotell, uppassning, god mat, vackra bilder, häftig känsla och en massa snygga kläder.

Året slutade med en 60-årsfest mitt i julförberedelserna när Johnny passade på och fylla år.

Trots att pappa saknas både i stort och smått, vardag och fest så har det ändå varit ett bra år i det stora hela. Nu hoppas jag bara att 2018 blir  ännu bättre.