2011 är nu strax slut och eftersom det har varit ett rätt så tungt och turbulent år är det rätt så skönt att vända blad och börja med ett nytt år. Men trots allt finns några ljuspunkter och dessa är bland annat den 40-årsfest som jag trots allt bestämde mig för att ha, de 114 personer som jag har haft förmånen att möta som utbildare i Röda korset - människor som drivs av sitt engagemang att hjälpa de mest utsatta, min egen utbildning i Ideellt ledarskap och att kommunfullmäktige röstade ja till mitt medborgarförslag om att inrätta ett stipendium för dem som är frivilliga inom social- och omsorgnämndens arbetsområde. En annan rolig sak är ju förstås att jag har hittat tillbaka till fotograferingen och har under året deltagit i ett flertal utställningar.
Ute i världen har det också varit ett händelserikt år. En av de mest ofattbara katastroferna i vår del av världen var ingen naturkatastrof - den var orsakad av en människohand. Förstås talar jag om de hemska dagarna i juli när världens blickar riktades mot norska Utøya. Medan vi alla hade svårt att ta in vad vi såg och hörde stod Jens Stoltenberg stark och visade att även stadschefer i svåra lägen kan vara empatiska medmänniskor.
I mars får vi ytterligare en påminnelse om kärnkraftens sårbarhet när Japan drabbas av en kraftig tsunami som orsakar härdsmälta av en av landets reaktorer. Förutom enorm materiell förstörelse omkommer (eller saknas fortfarande) över 20 000 människor. Trots att levnadsstandarden och de ekonomiska möjligheterna vida överstiger de som fanns där 2005 års tsunami slog till är förstörelsen enorm och hjälpbehovet stort. Just det sista ställer till det lite, eftersom japaner av tradition inte brukar be om hjälp, men de insåg att de måste ta emot det som faktiskt kom ändå.
En långt värre och mer vidsträckt katastrof är den vi stod och fortfarande står inför i västra Afrika (i området mer känt som Afrikas horn). Där är hungersnöden och torkan så stor att människor dör inte dagligen, inte varje timme, utan varje minut. Hjälp kommer in, men det är inte helt lätt att nå alla mitt i klankrig, delade länder och mellanstatliga konflikter. Som vanligt är det civilbefolkningen som får stå emellan. Det finns ljus, men det är ganska långt borta.
I många av dagens konflikter spelar de sociala medierna så som facebook, twitter med mera en stor roll. Det kan vi väldigt tydligt se från de länder dit den så kallade arabiska våren med frigörelsekrav mot sittande diktatorer har kommit. Tunisien, Egypten, Liben, Yemen, Bahrain och Syrien står mitt uppe i sin frigörelse och den har varit blodig på de flesta håll, men kanske allra värst i Libyen och Syrien som fortfarande är mitt uppe i sina strider. Nu vidtar den skakiga processen att forma någon slags folkstyre i dessa länder. Mitt i allt detta ska man dock komma ihåg att omvärlden inte ska kräva för snabba resultat. Glöm inte bort att det tog oss här hemma 200 år att skapa en demokrati.
Gott slut & Gott nytt år! Jag och förmodligen också världen hoppas på ett bättre 2012!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar