Inte förrän denna vecka är björkarna klara med sin blomning och liljekonvaljerna börjar slå ut. Men å andra sidan växer gräset ohämmat, midsommarblomstren har börjat slå ut och vägkanterna färgas av lupiner. Nåt är verkligen galet.
Nåja, hur det än är med sommaren så slutar skolorna och i onsdags fick jag vara med om Erik Sunäcks stora dag. Studenten och nu väntat resten av livet. För 24 år sedan var min egen studentmössa på och vuxenlivet var helt oskrivet.
Nu fick jag återigen chansen att ta fram och använda min studentmössa och nog kom det en liten törd tår i ögonvrån när Erik kom ut som nybakad student.
Firandet kom som ett skönt avbrott i en annars jobbig vecka. Det gör ont i hjärtat när jag ser alla bilder på studenter och examensfirande och finklädda barn och inser att jag aldrig kommer att få vara med om något eget barns examen eller student.
Att som förälder få vara med och fira den där underbara dagen när sommarlovet ligger oskrivet framför ett egens barn - det blev aldrig för mig och det är jobbigt och rätt sorgligt.
Därför är det en ynnest att få vara med om vänners barns firande, men det känns ändå som något saknas och det mycket. Att det kommer tårar av saknad kan jag inte göra så mycket åt, men det är trist att det ska vara så. Jag ville ju så gärna ha varit med om festen som förälder. Så att det är fredag idag och examensveckan är över är för min del ganska skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar