torsdag 16 oktober 2014

Vilken resa det blev...

I början av sommaren började jag en resa som har tagit mig dit där det var massor av år sedan jag var sist. Naturligtvis handlar det om min medvetna satsning mot ett bättre fysiskt jag! Det finns inte ord nog att uttrycka all den tacksamhet jag idag känner mot Kattis för att hon pushade, peppade och nästan tvingade iväg mig på det där första fystestet i slutet av maj. Och gudarna ska veta att det verkligen behövdes. En bild på mig innan får illustrera för mig själv hur illa det faktiskt var.


Stor har jag alltid varit, men att låta det gå så här långt är faktiskt oförlåtligt. Inte konstigt att jag avskydde att ens tänka tanken att köpa kläder. Det fanns ju nästan aldrig något som satt snyggt eller en passade. Och fanns det något så var det av tältmodell! Jag har gråtit många tårar i provhytter i min dag och det är inte alls roligt - jag lovar! 

Jag har fortfarande en lång bit kvar, men helt plötsligt känns den där ouppnåeliga vikten som består av två siffror istället för tre inom räckhåll! Sist jag hade en sådan vikt minns jag knappt! Dessutom har jag minskat nästan 30 cm runt midjan och tappat två storlekar på 13 veckor. Visst är det häftigt!


Och allt det för att jag har fått draghjälp via FitCamp och Herbalife. Jag äter bättre, orkar mer och är mycket mindre sjuk och dessutom har jag fått höra att jag genom det jag har gjort har inspirerat andra att också försöka ta tag i sitt liv. Och det känns förstås hur stort och bra som helst! 


När jag nu står på startlinjen för Tjejvasan 28/2 nästa år gör jag det som en betydligt bättre - i alla fall fysiskt - version av mig själv. Och kanske bäst av allt som en Åsa som har hittat glädjen i träningen igen, så tack ni alla som har peppat på nätet, i verkliga livet och i träningsgruppen. Jag kommer fortsätta framåt, men den resa jag har gjort hittills har varit riktigt häftig och även om jag många gånger har haft svårt att se och ta in mina framsteg måste jag ju kapitulera när jag ser bilder, scanningsresultat och tittar ner på glappet i måttbandet som visar var midjan var förut. Ett stort delmål är gjort, men mycket återstår och glada tillrop, ja - det behöver jag fortfarande!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar