De senaste dagarna har minst sagt varit intensiva och ibland kan jag verkligen känns att det blir lite för tvära kast. Hela veckan ägnades varje vaken sekund förutom jobbtimmarna till min (förhoppningsvis) sista inlämningstenta. Den var i svåraste laget rent litteraturmässigt, men även tankemässigt. Litteraturen eftersom det var så mycket mer statistik och formler än jag hade väntat mig och därför låste det sig lite när jag såg alla formler. Tankemässigt då jag i det här läget inte vill skriva en tenta om hur jag ska skriva uppsats, utan hellre fokusera på uppsatsen.
Nåja, tentan blev tillslut skriven och inlämnad i tid. Hur det gick har jag faktiskt ingen känsla för, men det återstår väl att se. Den muntliga delen på universitetet igår gick i alla fall bra, så en bit på väg har jag i alla fall kommit med den delen.
I fredags gjorde jag dock något helt annat som jag var rätt nervös över! Jag är och har aldrig varit speciellt förtjust i alla stå framför kameran. Dels beror det förstås på alla som genom åren har talat om hur mig att jag inte ser speciellt bra ut (& visst jag vet om det själv också, men då är det mer en vetskap och inga hårda tuffa ord). Dels har jag väl alla dåliga bilder genom åren lagrade i bakhuvudet. Fast nu har jag ju sett massor av fina bilder fotade av Linda-Pauline och kände att är det någon som ska kunna hjälpa mig att försöka komma över lite av detta så är det hon....
Sagt och gjort var jag på en fotosession hos henne och vilken häftig grej det blev. En riktigt underbar kick och humörhöjare. Egentligen hade det faktiskt inte gjort något om bilderna blivit dåligt, eftersom jag mådde så bra av hela upplevelsen och hur hon hanterade min olustkänsla i början. Nu blev ju ett antal bilder bra, men det var faktiskt bara en bonus. Jag lovar att jag ska visa några så småningom.
Efter det var det bara att sätta sig på tåget till Karlstad och redan när jag steg på tåget till Hallsberg började jag få funderingar på hur det här egentligen skulle gå - jag fick känslan att hela kursen helt enkelt har gått för smidigt... Tyvärr visade det sig att jag hade haft rätt i mina aningar. När det var dags att gå igenom mitt pm om uppsatsen visade det sig att handledaren inte alls tyckte att det var någon bra idé att skriva om hur man jobbar med funktionsnedsättningar i Sverige respektive Palestina. Det var tydligen inte tillräckligt mycket fokus på statsvetenskap i en sådan uppsats. Istället ville han att jag skulle skriva om statsbegreppet i en nationalstat respektive Palestina. Det kan jag väl i och för sig göra, men det känns inte som "min" uppsats då.
Måste nog rensa och börja om och just nu har jag landat i att titta på hur Svenska Röda Korset har utvecklats från starten 1865 som en beredskaps- och sjukvårdsorganisation via det sociala pionjärskapet fram till dagens paroll om att ingen ska lämnas ensam i en katastrof. Dock är det mycket kvar på tågresan och fokuset hinner förmodligen skifta igen innan jag är hemma. Jag är i alla fall väldigt glad att jag fick umgås ett tag med Katharina i går kväll - tror att jag hade haft svårt att släppa det som hände med min idé till uppsats om jag hade haft många egna timmar på hotellet att fundera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar