Dags att summera Röda Korsvåren

Jag brukar inte återanvända blogginlägg, men nu när det är dags att summera min utbildningsvår i Röda Korset tänker jag använda ett inlägg som jag gjorde i frivilligbloggen för några dagar sedan.

Ibland går tiden väldigt fort och i onsdags på väg hem från en Röda
Korskunskapsutbildning i Söderhamn insåg jag att nu har jag faktiskt sommarlov från utbildningarna. Det är ett tag kvar tills sommarlovet från Röda Korsets börjar (först ska vi hinna med en riksstämma också). Men tillbaka till utbildningarna.

Vid slutet av en termin brukar jag roa mig lite med att göra några reflektioner över de utbildningar jag har haft och denna gång är inget undantag. När det gäller summeringar tenderar man ju att fastna vid siffror, men en klok person i min närhet påminde mig faktiskt bara häromdagen att jag inte enbart ska fokusera på just siffrorna.

Men ändå kommer de här: jag har haft 70 personer i Röda Korskunskap, 9 personer i Mänskliga rättigheter, 6 personer i styrelseutbildning och 5 personer i valberedningsutbildning från februari till maj och det bara i Hälsingland (förutom styrelseutbildningen som var i Gästrikland). Det blir totalt 90 personer det. Jag tänker dock ge dessa siffror lite innehåll också…

Först och främst är jag jätteglad att kunna konstatera att här lever verkligen landsortskretsarna i skön välmåga. Till exempel kom över 30 personer från de små orterna i Nordanstig till röda korskunskapen i Bergsjö - se tidigare inlägg här på frivilligbloggen. Dessutom är det så - till min glädje - att de flesta grupperna har frågat, funderat och reflekterat. Precis så som jag vill ha det!

De allra flesta diskussionerna har våra dilemmafall - alltså hur man ska använda våra styrdokument i praktiken ute i verksamheterna - väckt diskussionerna. Om man ska dra någon sorts slutsats är det att vi har engagerade medlemmar och frivilliga och tack och lov för det
För mig personligen är det en rolig utmaning att aldrig riktigt veta vad man kommer till för grupp och hur utbildningen kommer att gestalta sig. Men det är ju lite av tjusningen… Dessutom har jag flera gånger i vår blivit väldigt rörd och glad när jag har läst utvärderingarna från min kursdeltagare. Bara de är för sig själva skäl att fortsätta.

Vill avsluta med att säga att ni som har gått en utbildning – fortsätt med ert underbara arbete och till er som inte har gjort det. Ta chansen när den kommer, för kunskap är aldrig tung att bära.