tisdag 14 januari 2014

Nostalgi på hög nivå...

Det har blivit mycket nostalgi på olika plan nu några dagar. Match med handbollslandslaget från slutet av 1990-talet och fram till 2002 mot världslaget från samma period i lördags, via jubileumsplanering inför Röda Korset i Ljusdals 100årsfirande senare i vår till kvällens dokumentär om Bengan Boys - ja, det har satt igång en personlig nostalgiresa av stora mått. Egentligen kan man ju undra över varför det är så kul med nostalgi. 

Något jättebra svar har jag väl inte på det, men ska jag gå till mig själv kan jag komma på mig att sakna den där tiden när allt var lite lättare. Före alla besvikelser och ljusår före min så jobbiga sjukskrivning. Kanske är det därför - eller det är definitivt en bidragande orsak till - att jag så ofta ser 80- och 90-talen som något att längta tillbaka till ibland. Givetvis fanns det tunga saker och motgångar även då, men eftersom jag är människa tenderar jag att glömma dessa och bara komma ihåg det trevliga. Och är det inte just det som lockar med nostalgin - att den ofta hänger ihop med just de trevliga minnena. 

Dock mindre oklart vad som triggar just vissa minnen! Men för mig har jag upptäckt att musik i väldigt hög grad sätter igång den där resan i nostalgins värld som man aldrig riktigt vet var den slutar. Och så kanske det ska vara. Kanske är det när nostalgin är just den egna personliga nostalgin som den är allra bäst eller i alla fall när det är ett minne som vi bara är få som delar.

Det må vara hur det vill med det, men det nostalgiska skimret kring Bengan Boys tror jag att jag delar med många. Ja, det är nog rent av en hel nations nostalgi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar