Enheternas inverkan på livet

Så här när jag har inlett det sista dygnet på min semester kan jag inte låta bli att fundera lite över alla olika enheters inverkan på vårt liv... Ta bara längd- och tidsenheterna. De har fått en dramatisk ny innebörd efter dagens OS-tittande och jag gissar att både en & två svenska elitidrottare kommer att drömma mardrömmar om centimetrar i längdhoppsgropen, tusendelar vid mållinjen i triathlon och hundradelar i simbassängen. Samtliga på fel sida i den allerstädes närvarande marginalen.

Mindre dramatiskt är det förstås för oss vanliga som bara kan drömma om de resultat som vi ser på TV och inte riktigt förstår tjatet om nio tusendelar, men frustrationen kan synnas och den kan man nästan känns när lopp, hopp och andra tävlingssätt återges...

Annars är vi halvägs in i ett OS som är det första där alla länder som deltar har kvinnliga tälande på plats. Jag gillar förstås intentionen, men ifrågasätter målet när en kvinnlig tävlande i judoringen har en tränare som kräver att hon måste tävla med dolt hår - trots att det inte är förenligt med judodräkten. Det kanske är en sak, men att samma tjej inte tillåts uttala sig efter matchen utan måste ha en man talandes för sig - det skrämmer mig.

Tittar man på OS med kvinnligt-manligt perspektiv i tanken kan man snabbt konstatera att så många jämställda idrotter kan man verkligen inte hitta. Jo, en står verkligen ut! Det handlar om ridsporten. Jo, det räknas som en tjejidrott här hemma på amatörnivå, men tittar man på OS så deltar män och kvinnor på samma arenor, i samma lag, med samma utrustning och har samma tävlingstider. Det är stort tycker jag! I många andra sporter börjar det direkt viskas om doping om tidsdifferensen mellan män och kvinnor blir för liten. Det känns inte bara konstigt, utan rent av alldeles stenåldersmässigt.

Framöver blir det mindre OS och jag konstaterar lite lätt frustrerat att när friidrotten som jag har sett fram emot börjar, ja då är det dags att börja jobba. Så även jag har den här gången en tidsdifferens att brottas med, men den handlar snarare om en vecka än nio tusendelar...

Undrar vilket pm jag har missat nu då...

Under mina semeterveckor (som tyvärr är slut på måndag, men...) har det blivit att jag har legat rätt mycket efter vägarna. Visserligen har vi inga motorvägar här uppe, men väl en hel del rätt rejält trafikerade riksvägar. Speciellt under sommar och semestertider. Dock är de i rätt dåligt skick och därför är hastigheten nersatt till 80.


Själv har jag nu vant mig med detta och även om jag kan tycka att det är väl sakta och ifrågasätta tanken med att ha 80 mellan Bollnäs-Ljusdal, men 90 mellan Ljusdal-Färila (där olycksstatistiken är hög), men jag har lärt mig att här hemma följer man hastighetsbegränsningar oavsett vad man egentligen tycker om dem. Dessutom är polisen betydligt mer aktiv med fartkontroller under sommarmånaderna är annars och är det något jag är rädd om så är det mitt körkort.


Fast när man sätter sig i bilen och kör enligt rådande hastighetsbegränsning och blir omkörd av timmerbilar, lastbilar med dubbla släp, husbilar, husvagnar och liknande som klämmer sig om trots mötande trafik bara för att tvärnita vid kamerorna en liten bit bort - ja, då börjar jag fundera över vilken lagändring/vilket pm jag nu har missat.


Jag har dessutom blivit riktigt arg över bilar med husvagn på släp där föraren dessutom har pekat finger till mig när jag inte går åt sidan och släpper förbi. Varför om jag får fråga? Varför ska jag bidra till att någon bryter mot lagen? och Varför är det så svårt att läsa vägskyltar. Oftast finns det ju en orsak till en viss hastighet på ett visst ställe. Jag har faktiskt allvarliga funderingar (ibland) på att lägga ut vissa registreringsnummer på denna blogg eller något annat offentligt forum. Men det lär väl inte hjälpa & risken är nog överhängande att jag blir åtalad för förtal istället för att det ska få avsedd verkan...

Efter några dagar i vansinnig semestertrafik inser jag varför jag gillar 50-talsbilar så mycket. Där glider förarna fram och tar inte bara hänsyn till bilens kapacitet utan även oftast till sina medtrafikanter.

Reality check

Jaha, så kommer verkligheten krypande igen... Så här på semesterns sista trevande dagar har jag velat få in allt det som jag inte hunnit tidigare. Det har gått si så där, för dygnet har ju i alla fall inte fler än 24 timmar. Nåja, det mesta jag ville hinna har jag faktiskt fått gjort, men kanske inte lika mycket som jag hade önskat.

Igår började så vardagen verligen göra sig påmind när jag hittade alla de papper som jag hade lagt undan när semestern började. I ett slag fann jag mig omgiven av massor av röda korspapper, varav några var ansökan om landstingsbidrag för 2013, certifiering av internationella röda korsfederationens utbildning stay safe, planering av föredragningslista både för kretsstyrelsen här i Ljusdal och även för regionrådet samt utbildningsplanering inför hösten.

Förutom detta behöver jag också ta tag i resebeställningar inför alla kommande röda korsresor - det är redan 4 st inplanerade och fler lär det bli och inte minst försöka få till stånd ett fönsterbyte på mötesplatsen innan den trasiga rutan spricker ännu mer...

Ja, verkligheten är verkligen här och det där med mjukstart - det kan jag nog glömma - i år också!

Luktar härligt i lägenheten

Idag var det dags att åka en sväng till Tallåsen för årets självplockning av jordgubbar. Egentligen har jag kvar flera påsar från förra året, men lukten av färska nyplockade jordgubbar hör sommaren till för mig så jag tog en tur i alla fall. Nästan 3 kg på mindre än en timme hade jag plockat upptäckte jag när jag vägde in hinken efter turen i odlingen.

Jag insåg att det var lite mer än jag hade tänkt mig att plocka idag, så det blev en sväng till Järvsö också så mamma fick lite jordgubbar. De tre litrarna som blev kvar i min hink räckte gott att rensa framför TV:n. De åkte sedan ner i en kastrull så nu luktar det jordgubbssylt i hela lägenheten. Mums nu och mums i vinter när man påminns om sommaren. För att inte tala om att man inte kan låta bli att känna sig rätt duktig med egengjord sylt.

Lite nya varianter

I dag har jag testat lite nya grejer. Dels har jag återigen skapat en ny variation på basilikakycklingen och så har jag testat en för mig okänd tomatsort.

Gällande basilikakycklingen är det egentligen inte längre någon sådan, för idag bytte jag ut kycklingen mot kalkon. Dessutom ersatte jag champinjonerna med skogschampinjoner. Ett sätt att variera en jättegod rätt så att man inte blir less på den. Grundreceptet på basilikakyckling hittar du här...

I går när jag var en sväng till Bollnäs hittade jag något annorlunda tomater på coop där. Det tog faktiskt ett litet tag innan jag fattade att det var tomater, då namnet var aningen kryptiskt. Hade inte bilden funnits utanpå hade jag nog fått fundera längre innan jag kom på vad det var, för hjärnan registrerade choc & tänkte automatiskt choklad :-)

Jag köpte en ask och upptäckte riktigt läckra och goda tomater. Nu är det fem stycken kvar i asken (spana in den häftiga färgen) och de får följa med till Järvsö så att mamma får ta fröer till nästa år.

Vi bor vackert...

Efter att ha varit på resande fot i olika delar av Hälsingland de tre senaste dagarna - i onsdags till och från Gävle, i går Svartsjöarna, Svågadalen, Avholmsberget och Dellenbygden och slutligen Bollnäs idag - kan jag inte annat att konstatera att det ät en ynnest att bo där jag gör. Hälsingland är otroligt vackert på sommaren (ja, på vintern också, men de blånande bergen under sommaren är något speciellt). Kan inte låta bli att dela med mig lite bilder från de senaste dagarna.

En sak avbockad på att göra listan!

Jag länge både tänkt och velat besöka Avholmsberget, men hittills har det aldrig blivit av. Men så idag kom jag äntligen iväg & det tack vare att nyblivna herr och fru Forsell i sällskap med Daniels mamma tog mig med dit. Vi åkte vägen över svartsjöarna dit, men det är definitivt ett stort varningsmärke på den just nu... Sten och grus blandat med kvarvarande asfalt är ingen bra kombination - speciellt inte utan varningsmärken. Ska man ge sig ut där är den hög bil (minst en SUV eller jeep) att föredra, men vanliga bilar göre sig inte besvär - i alla fall om man ska gå efter vägens dagsform.

Dock resmålet gjorde verkligen den något skumpiga vägen dit värd att göra. Wow vilken utsikt! Jo, jag visste ju att Dellensjöarna är vackra, men att de var så pampiga även så högt uppifrån - det anade jag inte!

Det blev en kanondag - trevligt sällskap, härligt väder, häftig utsikt och väldigt god mat. Älgfärsbiff stod på min meny och det var länge sedan jag åt en sådan som var så god.

Tack för idag Anna & Daniel - det blir lite tomt när ni åker hemöver igen i helgen!