Mellan hägg och syren

Skulle ju enligt talesättet skomakaren ha semester. I år är det tur att det inte är så längre, för nu blommar de båda sorterna samtidigt och det känns verkligen som om sommaren nu har kommit på riktigt. Våren tog tid på sig, men när den väl kom gick det fort. Fort gick det också med all pollen som kom på alla ställen samtidigt. Det har varit tufft, men lika plötsligt som de kom är de pollensorter jag blir sjuk av borta. Idag kunde jag till och med följa med kollegorna ut och fika i syrenbersån på eftermiddagen. Vardagslyx som heter duga vill jag lova!

Det känns väldigt skönt att äntligen kunna njuta lite av solen och värmen även utomhus. Någrra utsvängningar är det inte läge för än, men det kommer det också. Det blir ju så väldigt mycket lättare att vara när man inte längre är begränsad av allergin utan kan njuta av sol, värme och alla sommardofter igen.

Dessutom är uppsatsen i det närmaste klar för lämning till tryck - avvaktar bara några utestående korrekturer som är utskickade så att jag inte faller på något så dumt som att man vet vad som borde stå och inte vad som faktiskt står.

Annars går mina tankar just nu mest till de Röda Korsmedarbetare som på ett eller annat sätt drabbades av attacken mot kontoret i Jalalabad i Afghanistan igår. Trots att det är långt borta och jag inte är personligt berörd så är det ändå ett angrepp på vår skyddssymbol och något som på grund av detta oroar och reser ytterligare frågor. Så klart får man ju avvakta den utredning om vad som har hänt innan man drar några växlar på olika spår, men på något sätt så känns det som ett angrepp på hela Röda Korsrörelsen. Och i förlängningen drabbar det förstås den hjälpbehövande civilbefolkningen. 

Speciell helg

Varje år tycks det komma en helg när det går från vår till sommar så snabbt att man nästan kan se det. I år var det nu i helgen som träden blev gröna och det kändes som om allt slog ut samtidigt. Det började egentligen i fredags och lagom till lunch var jag så tät och allergisvullen att det kändes outhärdligt. Men jag lyckades jobba fram tills att det var dags att åka hem. Det kändes aningen hårt att vara tvungen att låsa in sig hemma för att kunna göra något annat än och bara sova.

Även om allergin har blommat ut för fullt hade jag ju saker som måste göras. Därför insåg jag att jag behövde komma bort från den varma lägenheten (som ju av naturliga skäl inte kunde vädras) för att kunna fokusera på slutspurten på uppsatsen. Åkte därför till Järvsö, men det var väl inte världens bästa val då jag bara ville vara ute i det härliga vädret, men hur det nu var lyckades jag ändå få till analysen och slutsatsen som ju var det som återstod. Inte alla som har lyxen att skriva uppsats till följande utsikt:

På köpet - efter klart uppsatsarbete - lyckades ju Sverige vinna över Finland och gå till VM-final. Den sena hockeymatchen mellan Schweiz och USA var en betydligt segare historia, men tillslut vann Schweiz och dessutom blev det ju en historisk VM-final. Kvällen bjöd på en annan favorit i och med Eurovisionsschalgerfestivalen. Tyvärr har det blivit en rejält långdragen affär i och med alla länder och alla röster som ska redovisas, men det är ändå fest...och inte en sämre sådan för att Sverige arrangerar - även om jag nog tyckte att vissa av mellanakterna hade lite mer kvar att önska.

Även igår var en sån där dag när det var riktigt jobbigt att sitta på insidan fönstret och titta ut, men det blev ju lite lättare av två bra hockeymatcher. Först en match om bronspengen där USA tillslut drog det längsta strået mot Finland och sedan Sveriges härliga vinst mot Schweiz. Och när man såg dagens VM-guldhyllningar i Kungsträdgården, ja - då saknar till och med jag Stockholm.

Nattens regn sedan gjorde det helt klart lite lättare för mig att åka till jobbet och faktiskt ta en liten promenad - även om det bara var till och från bilen - på lunchen. När jag skulle ta bilen och åka så var det koll av parkeringsskivor för fullt. Det känns ju lite komiskt med tre parkeringsvaket på samma lilla parkeringsplats i Ljusdal. Men det ska väl vara en första gång för allt antar jag. 

Hej vad det går undan...

I helgen var det inte speciellt mycket vår, men igår och idag har det verkligen exploderat. Det blev snarare försommar på en gång än vår. Trots att jag mest borde hålla mig inne för att undvika fler allergiattacker än jag redan har haft så är det svårt när himlen är blå, solen strålar och termometern visar över 15 grader helt plötsligt. Igår var jag till Bränna en sväng och på vägen hem for jag genom regn, sol, regn och en helt underbar solnedgång. Det är lite svårt att beskriva alla färger så därför blir det återigen en ny fotoblogg idag.

Prosit...

Jaha, så är det så dags igen! Igår slog årets allergi till med full kraft. Jag bara låg och skakade i sängen och inte kom jag iväg på den planerade Röda Korsaktiviteten heller. Det är inte så lätt att sätta sig på ett tåg när orken inte finns. Det värsta är att det kommer att bli värre innan det blir bättre, för björkarna har inte riktigt slagit ut än och när det är dags lär jag däcka helt. Inte så roligt att se fram emot när man vet vad som väntar. Nu har jag ju ändå så pass mycket tur att det "bara" är gråbo, al och björk jag känner av. Senare i sommar känner jag ju också av när någon klipper gräs, men då kan jag ju gå undan.

Trots allt är det nog det mentala som är värst. Våren och ljuset är ju något som jag har längtat efter hela hösten och den mörka delen av vintern. Nu är den äntligen har kommit så kan jag inte njuta riktigt av den! Det känns tufft och påverkar hela mig på olika sätt - framför allt humöret. Trots att jag vet hur dålig jag blir kan jag inte riktigt låta bli att vara ute. Så idag gick jag en sväng kring lunch och det vad var jag orkade idag. Trist nog blir uppsatsen lite lidande, men nu när jag har sovit några timmar hoppas jag kunna få lite mer gjort innan det är dags att gå och knyta sig.

Nu börjar alltså en tuff tid fö mig och allra tuffast är det att bli utlämnad till andras godtycke. Många tycker ju att öppna fönster och dörrar är självklara saker när våren äntligen är här, men det fungerar inte för mig. Man känner sig som något av en papegoja när man hela tiden måste be människor i sin närhet att hålla fönster och dörrar stängda eller inte komma med kläder som de har haft i trädgården till jobbet eller mötet eller vad det vara månde. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå något man inte märker eller känner av, men snälla tänk på oss som mår dåligt av våren... och ta inte illa upp om någon ber dig om att stänga ett fönster. Det kan handla om liv och död för den som ber dig!

Helgen kom och försvann lika fort

Tänk att man aldrig lär sig - som vanligt hade jag tänkt hinna så jättemycket de 48 timmar som en helg utgör och som vanligt är det bara en bråkdel som man hinner med. Störst fokus har jag förstås (som det kommer att fortsätta vara fram till 1 juni när allt ska vara helt klart) på min uppsats. Det är fortfarande kul, men just nu känns det som om jag har alldeles för många lösa trådar som jag inte riktigt vet var de kommer att bära av, men det löser sig så småningom. Mest irriterande är väl våra riksdagspartiers oförmåga att svara på en rak fråga, dvs hur de ser på frivilligorganisationernas roll i samhället. Av fem tillfrågade är det enbart S & FP som har svarat.

Nåja, jag får väl försöka göra något annat av just den frågeställningen om det inte kommer fler svar. Det är helt ok att inte kunna/hinna/ha möjlighet att svara, men berätta det då - så jag slipper vänta på något jag inte kommer att få. I går önskade jag verkligen att jag skulle ha kunnat öppna en skönlitterär bok, men det är nog bara att vänta till efter första veckan i juni. Tills dess är mina litterära följeslagare flera böcker utgivna av Röda Korset eller om Röda Korset.

Lite annat har jag ändå hunnit med i helgen. Igår var jag ut till Tallåsens folkets hus på klädbytardag för vuxna. Jag hade rensat lite i mina garderober och ville se om jag skulle bli av med något. En del hade försvunnit, men det som jag skulle försvinna snabbt var kvar och tvärtom. Idag var jag tillbaka för att hämta de pengar jag hade sålt för och blev positivt överraskad. Det som trots inte hade blivit sålt skänkte jag till de som arrangerade, då de hade gjort upp om att Svenska kyrkan skulle hämta till de som behövde kläder.

På väg från Tallåsen igår blev det en liten improviserad loppisrunda. Det märks att våren äntligen är här, för nu är det loppisskyltar lite överallt. Så mycket shoppat blev det inte, men en liten godbit hittade jag. En tidig Hallstankruka står numera på min fönsterbräda.

Vill också passa på att tacka syrran för en jättebra idé. Sist jag var och hälsade på hade hon ramat in en av mormors pinnspetsdukar. Det blev så fint så i kväll ramade jag in min egen, men frågan är var jag får plats med den. Nåja, det är ett mindre problem som jag försöker lösa i morgon.

Inte igen...

Sedan jag lyckades med min stora viktnedgång har jag verkligen bestämt mig för att hålla koll så att jag inte börjar gå upp igen, för det skulle känns som ett stort misslyckande. Jag har därför hållit stenhård koll på mig själv och det har gått ganska bra. Därför var det verkligen otroligt jobbigt när jag började känna mig större igen. Tack och lov var viktökningen inte speciellt stor, men tillräckligt för att jag skulle börja bli rädd för att allt slit är förgäves.

Många tårar har runnit över misslyckandet, men nu har jag bestämt mig för att de 3,5 kg jag har gått upp igen ju faktiskt inte är så enormt mycket av 40 kg som jag ju faktiskt har lyckats gå ner. Så istället för att deppa och frestas att slarva ännu mer blir det nu en utvärdering av hur jag äter (vet att det finns en del att ta tag i igen - till exempel att inte slarva med att äta fem gånger på en dag) och dessutom är det nog dags för en ny tre veckors intensiv GI-diet.

Jag försöker också passa på att utnyttja våren så mycket jag kan nu innan den väntade pollenexplosionen kommer genom att gå en sväng efter jobbet varje dag. Under helgen ska jag också tvätta och pumpa cykeln, för är den klar är det också lite lättare att ta den till jobbet.

I övrigt är det lite frustrerande att jag verkar ha tvärnitat med uppsatsskrivandet. Jag som kom igång så bra i början, men sen tog det lite tid att få fram den litteratur jag behövde och då var det precis som om jag tappade farten runt hörnet. Därför har jag bestämt mig att från och med nu skriva minst en halv A4 per kväll & en A4 per helgdag tills att uppsatsen är klar. Så ni som läser detta får gärna hjälpa mig med lite pepp ibland och kolla gärna hur det går, för det är lättare med måluppfyllnad om flera vet om vad man ska uppnå.

Prosit...

Jag är jätteglad att det är vår - framför allt för ljuset som äntligen har kommit tillbaka, men idag när jag var ute och gick en sväng på lunchen upptäckte jag en mindre rolig effekt av vårsolen. Nämligen att allt har gått så fort med värmen och snösmältningen att pollensäsongen kommer närmare med stormsteg.

Lunchpromenaden har redan slagit tillbaka med full kraft och jag sitter här i soffan med svullna ögon och tät näsa. I morgon får i alla fall både näsa och ögon såväl som uppsats vila några timmar när jag är på Röda Korsets mötesplats och jobbar några timmar. 

Inte så roligt, men än är det ett tag till björkarnas lövsprickning och stora hängen och jag hoppas att det tar ett tag till innan vi är där, för just nu vill jag helst bara njuta av värme, blåsippor och tussilagon. Något av det härligaste med våren är ju alla fototillfällen som man liksom bara får på köpet.