Torrt, torrt

Skogen har alltid betytt mycket för mig! Det är där jag hämtar kraft och försöker läka. Det är också där jag hittar mycket av det som ger mig lite guldkant under mörka vinterkvällar. Både svamp och bär är en extra lyx som gör att jag känner mig lite rikare... 

Jag har inte riktigt hunnit med skogen på det sätt jag hade velat i sommar, men i söndags blev det en liten tur. Det jag såg var dock inte så kul! Det är knastertorrt och speciellt mycket svamp finns det inte! Så torrt som det är kan jag inte med bästa vilja vara förvånad över att det brinner lite överallt i skogen... Det är nog bara tur att det inte har brunnit mer. Dessutom är det så torrt att där jag var fanns det en hel del blåbär, men de smakade inget och det var så lite vätska att jag inte ens blev blå om läpparna när jag smakade. Så - vädret i övrigt till trots! I skogen vill jag ha regn NU!

Trots torkan blev det i alla fall några skogsbilder:

Så blev det då äntligen sommar

Den senaste veckan har inneburit en hel del slit - det blir ju gärna så när man flyttar. Ja, jag har ryckt upp bopålarna igen och flyttat på mig. Har bytt utsikt över Östernäs och alla projekt där 

mot utsikten över en betydligt lugnare omgivning vid Kyrksjön...

Och jag kan bara konstatera att jösses vad med prylar man samlar på sig! Bara att få upp bokhyllor och böcker tog en hel dag. Så just nu känns det som om jag lever i kartonger fast jag är på plats med allt på nya stället! Men det kommer bli så bra bara jag kommer på plats riktigt! Har ju äntligen fått bland annat ett efterlängtat utrymme för ett kontor - och det behövs verkligen. Inte bara för att husera alla Röda Korspapper, men också för att kunna stänga en dörr om alla pappershögarna.

Mitt i flytten kan jag också konstatera att nu har sommaren äntligen kommit också. Det senaste dygnet har solen stått högt och gjort underverk med temperaturen. Men det har gått lite väl fort och jag har förstås inte riktigt hängt med! Så idag var det givetvis dags för att skaffa mig årets första (och förhoppningsvis sista) solfrossa. Inte så kul, men jag får skylla mig själv som ska försöka vara ute när det är 29 grader och strålande sol - jag vet ju vilket resultat det blir.

Men bortsett från det är det ju bara så underbart skönt att solen äntligen har kommit fram och en hel dag utan regn gör underverk med humöret. Dock är det ju lite svårt att vara effektiv i uppackningen, men jag är ändå glad att jag har haft en semestervecka för att komma hyfsat i ordning. 

Solen gör även underbara saker med naturen. I morse när jag kom till mamma och pappa hade deras underbara smultronjasmin slagit ut. Den är både vacker och luktar absolut underbart...

Nötfärsgryta på tio minuter

Idag var jag sugen på nåt med nötfärs. Sagt och gjort - det blev en snabb (tog max tio minuter att göra klar) nötfärsgryta. Även om färsen kokar med så började jag med att bryna 500 g nötfärs. När den hade fått färg smulade jag över 3 msk torkade trattkantareller (går bra utan om man inte gillar svamp) och hällde upp en förpackning klarkokade och sköljda kikärtor. Tillslut hällde jag över en förpackning (330gram) krossade körsbärstomater och smakade av med torkad basilika, chilipulver, torkad vitlök och persilja. 

Jag tycker det är gott att äta som det är, men det funkar med en sallad, röda linser eller kokt potatis om man äter det. Det är en god måltid - eller flera faktiskt eftersom det räcker till några matlådor, men det allra bästa är att det går fort när man kommer hem från jobbet och är hungrig.

Jo, jag har nog lyckats skapa en ny vana ändå...

De senaste veckors har jag deltagit i tabataträning här hemma och det är inte en gång jag har hört att det tar kring 20 dagar att skapa en vara. Just den delen har jag varit lite skeptisk till, men jag har tänkt att "nå väl - prova kan jag väl". På dessa veckor har min kropp gått från väldigt otränad till lite bättre värden och faktiskt tror jag det har lett till att jag har börjat uppskatta träning igen. Jag känner att jag vill tillåta mig själv och skryta lite att med vad jag har åstadkommit för mig själv! Soffpotatisen finns kvar, men allt mindre av den. Jag har faktiskt kommit så långt att jag har saknat tisdags- och torsdagsträningarna nu när jag varit i Stockholm och inte kunnat vara med. 

Hade det varit för någon månad sedan hade jag nog knappast reagerat över att jag inte tränade, men nu har jag faktiskt gått och funderat på hur det skulle lösas. Först och främst hade hotellet gym som jag faktiskt har använt. Sen har jag gått från hotellet till Röda Korsets kontor varje morgon. Förutom det  gick jag från Mariatorget till Grand hotell för den planerade båtturen under Stockholms broar och tillbaka från Grand blev det en sväng via gamla stan också. I går utmanade jag mig själv att ta trapporna upp till Mosebacke och jag lovar att det känns i vaderna idag, men så ska det väl vara efter alla sten- och trätrappsteg.

Dessutom har jag gått från Mariatorget till centralen idag. En väg som dessutom var längre än vanligt då halva gamla stan var avspärrad på grund av bombhot och det var förstås den närmaste vägen det gällde. Så jag kan ju inget annat än att erkänna att dessa veckor har funkat bra och hoppas att jag kan hålla i nu. Det vore ju onekligen skönt att känna att jag klarar av att följa rutiner och att det känns som om träningen har smugit in i vardagen. Om jag nu får önska nåt skulle det i så fall vara styrkan att hålla i detta nu och att jag kan tillåta mig att göra fel, men att det bara är att ta tag i det igen på en gång.

Det mätbara resultatet mellan dag ett och dagens är smått otroligt eller vad sägs om -5 kg, -2 % fettprocent, -10 cm i midja  och att jag är piggare rent generellt.

Färsbiffar på under 10 minuter

Härom dagen testade jag ett recept som jag förvisso har använt tidigare, men aldrig förr med lammfärs. Nog har jag varit lite skeptisk mot lammfärs, men jag köpte lokalproducerad sådan för ett tag sedan och nu var jag sugen att testa och gott blev det... Blir nog till att testa någon mer rätt med det framöver. Det bästa med det hela var nog ändå tiden. Jag hade färdiglagad mat - som jag gjort från grunden - på tallriken inom 10 min. Och gillar man inte lammfärs - eller inte kan få tag i - går det precis lika bra med nötfärs.

Hur gör man då?

Blanda 500 g lammfärs (går precis lika bra med nötfärs) med 1 ägg, 3 tsk grön pesto och ett block smulad fetaost till en sammanhållen smet i en bunke. Forma små biffar (inte för stora då de blir ganska kompakta) och stek i olivolja i ca 2 min per sida (stektiden är räknad efter en tjocklek på ca 1 cm, men kan variera så kolla att färsen är genomstekt innan servering). Servera med en grönsallad.

Skulle kanske inte ha gått upp idag...

Just nu strular allt lite för mycket & kanske skulle jag ha legat kvar i sängen i morse trots allt. 

Jag har haft mina sommar- och vinterdäck på förvaring hos en däckfirma här hemma. Mest för att det är skönt att slippa ha dem i källaren, men också för att det känns som om jag har har bytt nog av däck i mina dar. Nu kan nån annan få göra det åt mig. 

Nämnda däckfirma har slagit igen och vid årsskiftet fick jag ett brev om att samma avtal gäller och att däcken har flyttats till annan däckfirma på orten. Samma avtal innebar bland annat att jag skulle bli uppringd för byte av däck. 

Sedan dess har jag ju bytt bil efter krocken och eftersom jag visste att mina gamla däck skulle finnas på ett ställe åkte jag även dit med mina nya. Så långt var allt som det skulle...

Dagarna gick och något samtal om däckbyte kom aldrig så efter påsk ringde jag själv och efter tjafs fick jag så en tid idag. Men mina gamla däck på snygga fälgar fanns ingenstans... Nu är det i och för sig så att jag har en annan tum på nya bilens däck, men jag hade gärna försökt sälja dem för att kunna få in lite pengar, eftersom vårens bilcirkus ju inte har varit direkt billig.

Men det slutar inte där... När mina sommardäck skulle på nya bilen - tack och lov fanns de i alla fall på plats - fanns inga muttrar till dem. Killen som skulle skifta däck fick åka till Toyota och trodde han skulle behöva plocka ut nya - som ju då skulle kosta några hundra för mig förstås - men han lyckades faktiskt hitta mina originalmuttrar. :-)

Nu har jag trots allt sommardäck på bilen. Men mina gamla däck, som hade kunnat ge några kronor är fortfarande spårlöst borta. Jag ska återkomma om några veckor för att se om de gamla däcken är återfunna. Något säger mig att jag inte kommer ha nån tur med det! Suck!

Så var det dags att trycka på paus igen...

Jag erkänner utan omsvep att just nu är jag en avundsjuk människa. Jag är avundsjuk på er alla som utan problem bara kan öppna en dörr, går ut i solskenet och bara njuta av solen, värmen och den spröda grönskan där ute. På er som kan röra er obehindrat där utanför fönstret utan så mycket som den minsta nysning. 

Varje år är det samma sak! Ja, jag har en sjukdom som stavas pollenallergi, men jag kan liksom inte förlika mig med att nysningarna, kliandet, den svullnande strupen och tröttheten kommer som ett brev på posten varje år. Fort går det också! Ofta faktiskt från dag till dag precis som i år. På långfredagen hade jag pyttesmå känningar för att det sedan skulle explodera på påskafton. Följden blev att jag har tillbringat i stort sett hela påsken inne i lägenheten då bara de tjugo stegen från porten till bilen i princip har varit oöverstigliga då de resulterat i andnöd!

Så jo, det finns en del att brottas med under dessa dagar! Förutom min egen besvikelse över att inte kunna njuta utomhus måste man i stort sett varje dag mötas av en oförstående omgivning som ofta ger uttryck för att det är väl ändå ett medvetet val jag gör när jag inte går ut. En liten stund ute gör väl inte så mycket! Men det är ju just det det gör! Tio minuter ute kan innebära att jag faktiskt kanske inte kan orka jobba resten av dagen! Det går bra att försöka förklara detta för de tre första varje dag, men irritationen kan jag ändå känna komma krypande. Varför ska jag egentligen behöva förklara? Ska det inte räcka med att jag säger att jag inte kan vistas ute under en längre period än från port till bil på grund av allergin?

Nu har jag fått gnälla av mig lite och hoppas att nu när pollenet har kommit för att stanna för i år att det går fort över så jag kan återuppta mitt liv igen! Som så många gånger förr går också mina tankar till dem som har fler och värre allergier än mig att brottas med. Ni ska veta att ni har min sympati samtidigt som det är nyttigt att jag får lite perspektiv på min tillvaro - jag kunde ju faktiskt ha det mycket värre (men också lättare förstås).