Hade det varit för någon månad sedan hade jag nog knappast reagerat över att jag inte tränade, men nu har jag faktiskt gått och funderat på hur det skulle lösas. Först och främst hade hotellet gym som jag faktiskt har använt. Sen har jag gått från hotellet till Röda Korsets kontor varje morgon. Förutom det gick jag från Mariatorget till Grand hotell för den planerade båtturen under Stockholms broar och tillbaka från Grand blev det en sväng via gamla stan också. I går utmanade jag mig själv att ta trapporna upp till Mosebacke och jag lovar att det känns i vaderna idag, men så ska det väl vara efter alla sten- och trätrappsteg.
Dessutom har jag gått från Mariatorget till centralen idag. En väg som dessutom var längre än vanligt då halva gamla stan var avspärrad på grund av bombhot och det var förstås den närmaste vägen det gällde. Så jag kan ju inget annat än att erkänna att dessa veckor har funkat bra och hoppas att jag kan hålla i nu. Det vore ju onekligen skönt att känna att jag klarar av att följa rutiner och att det känns som om träningen har smugit in i vardagen. Om jag nu får önska nåt skulle det i så fall vara styrkan att hålla i detta nu och att jag kan tillåta mig att göra fel, men att det bara är att ta tag i det igen på en gång.
Det mätbara resultatet mellan dag ett och dagens är smått otroligt eller vad sägs om -5 kg, -2 % fettprocent, -10 cm i midja och att jag är piggare rent generellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar