Konstig dag idag

Morgonen började med att jag slog upp tidningen och befann mig öga mot öga med en jättestor bild av mig själv. Ett uppslag om folkrätt gjorde mig förstås glad, men var det tvunget med en så stor bild tro? Nåja, får väl offra mig för den goda saken... Webbversionen av artikeln kan man hitta här (OBS att rubriken inte var så bra - den var mycket bättre i tidningen, men...) http://helahalsingland.se/familjenytt/reportaget/1.6797290-hennes-sjukvardare-far-allt-mer-illa

Det visade sig senare att artikeln var  spridd över roa Hälsingland, eftersom den gick med i både Hudiksvalls Tidningen och Kuriren också...

Jag var trött när jag åkte hemifrån till macken och insåg först när jag kommit dit att plånboken låg kvar hemma. Sagt och gjort hoppade jag in i bilen och vände hemåt igen, men sen började det gå galet. När jag skulle svänga in på parkeringen hemma fick jag möte och i näsa sekund ser jag en bil i backspegeln och inser att det kommer att gå åt skogen. Och det gör det med besked! I det såphala väglaget som rådde på Hotellgatan i morse inser jag att jag har ett nytt ljud som jag avskyr. Plåt som knycklas ihop tillsammans med trasiga billysen låter hemskt. Tack och lov klarade både jag och föraren av den andra bilen oss undan med blotta förskräckelsen och förstås en hel del plåtskador. Blundar jag hör jag fortfarande ljudet skära genom luften. Men det värsta är nog tanken på vad som kunde ha hänt och jag är glad att den andra inblandade personen var så lugn vilket hjälpte mig vara det samma.

Resten av dagen förlöpte väl i stort sett som den skulle även om jag var rätt darrig på jobbet - i alla fall i förmiddags - förutom att jag var och hämtade ett paket vars emballage var helt sönderskuret och hade packats om i en helt annan kartong. Tur att innehållet hade hållit i alla fall!

Nu ska jag försöka sova och får hoppas att kroppen inte är allt för mörbultad när jag vaknar. Men det finns nog risk för det eftersom jag försökte parera smällen för att skydda nacken så mycket det gick...

Nostalgi på hög nivå...

Det har blivit mycket nostalgi på olika plan nu några dagar. Match med handbollslandslaget från slutet av 1990-talet och fram till 2002 mot världslaget från samma period i lördags, via jubileumsplanering inför Röda Korset i Ljusdals 100årsfirande senare i vår till kvällens dokumentär om Bengan Boys - ja, det har satt igång en personlig nostalgiresa av stora mått. Egentligen kan man ju undra över varför det är så kul med nostalgi. 

Något jättebra svar har jag väl inte på det, men ska jag gå till mig själv kan jag komma på mig att sakna den där tiden när allt var lite lättare. Före alla besvikelser och ljusår före min så jobbiga sjukskrivning. Kanske är det därför - eller det är definitivt en bidragande orsak till - att jag så ofta ser 80- och 90-talen som något att längta tillbaka till ibland. Givetvis fanns det tunga saker och motgångar även då, men eftersom jag är människa tenderar jag att glömma dessa och bara komma ihåg det trevliga. Och är det inte just det som lockar med nostalgin - att den ofta hänger ihop med just de trevliga minnena. 

Dock mindre oklart vad som triggar just vissa minnen! Men för mig har jag upptäckt att musik i väldigt hög grad sätter igång den där resan i nostalgins värld som man aldrig riktigt vet var den slutar. Och så kanske det ska vara. Kanske är det när nostalgin är just den egna personliga nostalgin som den är allra bäst eller i alla fall när det är ett minne som vi bara är få som delar.

Det må vara hur det vill med det, men det nostalgiska skimret kring Bengan Boys tror jag att jag delar med många. Ja, det är nog rent av en hel nations nostalgi.

Så lite det faktiskt kan behövas

Ibland kan det kännas lite extra tungt och idag tro jag att jag kanske delar den känslan med många. Jag och troligtvis många med mig hade sin första arbetsdag på den här sidan året och även om det kan vara skönt att få tillbaka lite rutiner efter alla helger så gruvade jag mig verkligen för den här dagen. Ja, så till den milda grad att det var rejält svårt att sova i går. 

Visst, det var skönt att träffa kollegorna igen, men nog fanns det att göra alltid! Jag har faktiskt inte riktigt räknat mailen som låg och väntade för då hade det nog känts nära på oöverstigligt och det toppades av en hög papper på skrivbordet. Nåja, till fredag torde jag vara ikapp, men jag känner ändå den är oron att prioritera fel saker. Men den är kanske rätt naturlig och kommer troligtvis av - i alla fall i mitt fall - känslan att ha tappat kontrollen över det kreativa kaoset på skrivbordet när jag har varit borta från det ett tag. Fast semester har jag onekligen haft, eftersom jag fick leta lösenord i morse!

Efter lunch kände jag lite panikkänslor och undrade om jag skulle kunna få någon ordning den här gången också, men då kom det där lilla, lilla mailet som förändrade allt och lyfte mitt fokus från de små detaljerna till det större perspektivet. Jag har fått chansen och möjligheten att delta i en nordisk fortbildning för personer som håller på med folkrätt inom Röda Korset i slutet av januari. Återigen har mitt Röda Korsengagemang fört mig till ett ställe dit jag aldrig tidigare har varit. Nej, jag ska inte tillbaka till Palestina (även om jag är sugen på det, men det är en helt annan historia) men väl till en europeisk huvudstad som jag faktiskt aldrig tidigare har besökt - Oslo. Och oj som jag ser fram emot arrangemanget.

Dagen fortsatte också bra då jag var och gjorde nya naglar och återigen blev jag väldigt nöjd. Jag känner mig så fin när de nya läckra naglarna sitter där de ska.

Jul, jul, strålande jul - nåja...

Ja, nu sitter jag här och funderar mitt emellan jul och nyår. Julen har blivit väldigt dubbel för mig på senare år. Visst är det härligt med alla ljus och extra lediga dagar, men den andra sidan är mindre rolig.

Dels ser jag ju baksidan i och med alla som faktiskt inte har någon familj och träffa och som söker sig till Röda Korset i olika sammanhang. Dels blir det tungt rent personligt, eftersom julen är så synonymt med barn och några sådana blev det ju aldrig och det gör extra ont sådana här helger. Visst, det något som alltid finns där, men julen blir speciell på ett negativt sätt.

Som grädde på moset kommer även ett nyår som också blir lite tufft..  Jag har hamnat i ett läge där jag faktiskt hellre sitter hemma själv än firar med etablerade par eller ännu värre med mamma och pappa. Missförstå mig rätt - jag har inget emot att umgås med par, men på just nyårsafton blir det smärtsamt påtagligt att jag är ofrivilligt ensam och då stannar jag hellre i min egen soffa tror jag...

Men allt är inte smärtsamt! Det ligger något attraktivt i tanken att nyåret är helt oskrivet och att man kanske får en chans att börja om och vända det nedåtgående skeendet...

Filippinerna och julmarknad

Förra helgen var det så dags för den lokala konserten till förmån för de som drabbats av tyfonen på Filippinerna. Precis som under konserterna till förmån för Haiti så växte denna kväll hela tiden. Ja, det var faktiskt så många musiker att det blev ytterligare en scen inne i cafeterian innan det var färdigt. Stefan Olsson hade - precis som förra gången - gjort ett jättejobb och det kändes tidigt att det skulle bli en bra kväll. Och nog översteg den alla förväntningar! 56,339:- som resultatet blev när allt var färdigräknat - ja, det blir många matpaket och filtar det. Förutom det otroliga insamlingsresultatet var det tre timmar fyllda med massor av bra musik.

Idag vaknade jag till insikten att jag på första gången på ett flertal veckor, kanske närmare månader om jag ska vara helt ärlig, har en hel helg på hemmaplan. Jo, jag var hemma förra helgen också, men då visade jag kläder på julmarknaden på Tallhalla, stod på Röda Korset på julskyltningen och så var det ju konserten. Men denna helg skulle jag bara vara hemma. Dagen startade ned ett besök på julmarknaden på Stene med mamma. Där fanns det verkligen möjlighet att frossa i lokala produkter. Förutom en hel massa handarbete i olika former fanns massor av mat. Kom hem med bröd, ost, marmelad och lammfärs. Det hade lätt kunna blivit mer, men någonstans måste man ju sätta en gräns också.

Och som på beställning så kom ju snön för att förbättra stämningen uppe på Stene. Det känns som om det helt plötsligt blev vinter över natten för det kom inte bara massor av snö igår, det var också mycket kallare i luften.

Hjälp de drabbade i Filippinerna

Hjälp oss att nå de drabbade människorna med första hjälpen, mat, vatten, mediciner, filtar och presenningar som ett första enkelt tak över huvudet. Ge din gåva online här nedan. Du kan också skänka ett bidrag via BG 900-8004 eller PG 900 800-4 (märk inbetalningen "Filippinerna"), eller SMS:a AKUT FILIPPINERNA till 72 900 och skänka 50 kr. Tack för att du vill hjälpa!

Mer från matkassen

Jag har alltid så goda intentioner när jag köper en matkasse och vill verkligen ha en bra matvecka. Det går för det mesta bra i början, men sen är det inte lika roligt. Det blev förstås likadant den här gången också. Lax- och spenatlasagnen funkade bra och blev god. Lika så pastan med bacon och tomat (receptet kommer längre ner i bloggen) men sen tog det stopp... När jag kom hem efter min lilla utflykt idag (till Majas i Regnsjö) kom jag på att jag borde tillaga kycklingen innan den blev dålig. Men nån kyckling a la Kiev som receptmakarna hade planerat blev det inte... Snarare kyckling tikka marsala (med kockhjälp från uncle bens såser). Fast den blev också väldigt god! Och i morgon tänker jag definitivt avsluta veckans recept med den planerade grytan med kikärtor och sötpotatis, för den låter riktigt smaskig.

Pasta med bacon och tomat

Koka pastan, stek i paket bacon knaprigt och låt rinna av på ett hushållspapper. Stek en hackad gul lök och två hackade vitlöksklyftor så att de blir mjuka, men inte får så mycket färg. Tillsätt en burk krossade tomater, 1,5 dl grädde, salt, peppar och bacon. Låt puttra i 5 min. Vänd ihop pastan med tomatsås och toppa med färskriven parmesanost. Riktigt gott var det, men jag gissar att det borde funka jättebra ihop med kyckling om man vill dryga ut rätten. 

Receptmakarna tipsar om en varm sallad till. Jag har inte testat den här gången, men det låter som om det vore gott: värm upp en stekpanna och stek ca 300 g strimlad vitkål och en pressad vitlöksklyfta i smör under omrörning tills de är mjuka. Smaka av med salt.