En vecka med blandade känslor

Den senaste veckan har verkligen varit en vecka där alla möjliga olika känslor har konkurrerat om min uppmärksamhet. Den började i glädje när jag var med och firade Erik Subäcks student (känns som nyss han var en liten vithårig, go och glad kille, men det var visst 17 år sen).

Den fortsatte sedan i lite vemod och några tårar när vi hade överlämningsmöte från vårat regionråd till de som tar över nu. Jag har levt med regionrådet och den delen av Röda Korset i fem år nu och trots att jag är helt till freds med beslutet att kliva av är det vemodigt att lämna platsen till andra. 

Jag känner mig nöjd med vad jag uträttat under mandatperioden, men ändå finns det där vemodet där. Det känns som en epok är över och vad som väntar nu - ja, det är skrivet i stjärnorna. Samtidigt som jag är otroligt glad över alla möten engagemanget i regionrådet har gett så är det trist att känna och inse att en del människor har jag nog träffat för sista gången. 

Tårarna - ja, de kom när tillträdande ordförande höll ett roligt, men för mig personligen gripande tal, med många fina ord om mig. Det känns svårt att ta in att jag verkar ha lämnat ett sånt intryck efter mig.

Resten av veckan har innehållit mycket glädje med hjärtats och mitt 6 månadersjubileum, oväntad träff med kär vän som det var ett tag sedan jag såg sist, beställning av resa till Kreta i sommar, härligt fotoväder, roligt besök hos Återbrukshyttan, sommarfest med jobbet och en härlig midsommar med underbart väder. Jag känner mig verkligen väldigt privilegierad som har hittat mannen i mitt liv och har förmånen att få omge mig med härliga vänner.

Några bilder från senaste veckan kommer här: 

Grillad oxfilé som vi gjorde i ordning på personalfesten.

Det blev gäddor hem till Sudden efter vår sommarfest.

Skynda dig matte - jag vill ha gädda NU!

Den första champagneflaska vi drack tillsammans blev en vas hos Återbrukshyttan.

6 månadersfirande med hjärtat.

Första flyttlasset till Tallåsen.

Midsommarafton på nytt sätt

Igår var det så midsommarafton igen. Var tar tiden vägen? Syrran bjöd på en nostalgisk tidningsnotis tidigare i veckan när hon hade hittat inbjudan till midsommarfirande i Hosjön. Där tillbringade vi ju alla barndomens midsomrar i mormors och morfars stuga och för ett kort tag blev man lite sugen att åka dit igen. Kanske det kan bli av när syrrans goa Clara blir lite äldre.

Det här kom att bli en lite annorlunda midsommarafton eftersom vi började plocka ur min lägenhet och första flyttlasset gick till Tallåsen. 

På eftermiddagen bjöd Johnnys mamma på mat så lite traditionell midsommar blev det också mitt i allt. 

När vi kom hem igen blev det lite allmänt fix. Jag satte ut tomaterna och nu hoppas jag bara de tar sig och ger nåt att skörda i höst.

Jocke och Johnny skruvade bil och hade lite far och sontid! Jag blir varm i hjärtat av att se dem tillsammans!

Dagen avslutades med en underbar skymning och tänk vi slapp regn hela dagen 👏🏻

Du ska inte tro det blir sommar...

... i fall inte nån sätter fart! Ja, i år känns verkligen Idas sommarvisa väldigt aktuell. Det verkar som om nån har glömt att sätta fart på sommaren. 

Inte förrän denna vecka är björkarna klara med sin blomning och liljekonvaljerna börjar slå ut. Men å andra sidan växer gräset ohämmat, midsommarblomstren har börjat slå ut och vägkanterna färgas av lupiner. Nåt är verkligen galet.

Nåja, hur det än är med sommaren så slutar skolorna och i onsdags fick jag vara med om Erik Sunäcks stora dag. Studenten och nu väntat resten av livet. För 24 år sedan var min egen studentmössa på och vuxenlivet var helt oskrivet.

Nu fick jag återigen chansen att ta fram och använda min studentmössa och nog kom det en liten törd tår i ögonvrån när Erik kom ut som nybakad student.

Firandet kom som ett skönt avbrott i en annars jobbig vecka. Det gör ont i hjärtat när jag ser alla bilder på studenter och examensfirande och finklädda barn och inser att jag aldrig kommer att få vara med om något eget barns examen eller student. 

Att som förälder få vara med och fira den där underbara dagen när sommarlovet ligger oskrivet framför ett egens barn - det blev aldrig för mig och det är jobbigt och rätt sorgligt.

Därför är det en ynnest att få vara med om vänners barns firande, men det känns ändå som något saknas och det mycket. Att det kommer tårar av saknad kan jag inte göra så mycket åt, men det är trist att det ska vara så. Jag ville ju så gärna ha varit med om festen som förälder. Så att det är fredag idag och examensveckan är över är för min del ganska skönt!

Nationaldagsfirande i regn

I morse när vi vaknade stod regnet som spön i backen och det var inte direkt inbjudande att gå ut. Dessutom var jag rätt stel i kroppen efter att ha hjälpt mamma att sätta pärer i går. 

Det blev en lång härlig frukost med Johnny, men det var lite tråkigt att det planerade fikat regnade bort. Förhoppningsvis kommer solen snart tillbaka så vi kan ta det då istället.

I övrigt utmanade jag mig själv i köket idag med både smulpaj och hasselbackspotatis. Det ena har jag aldrig gjort och det andra gjorde jag senast i hemkunskapen i högstadiet.

Det blev några timmar i köket, men det var helt klart värt det! 

Jag började med pajen som blev en kombination av rabarber och jordgubbar.

Pajdegen blev väldigt lös och geggig till att börja med, men tack ock lov bot jag ju med en konditor så med lite hjälp blev det ordning på den. 

Sen var det dags att ta tag i potatisen och jag läste nån stans att det var lättast att få till den om man skar de skalade potatisarna i en slev. Det var verkligen ett bra tips. 

När köttet var insmörjt i basilika, malen svartpeppar och mineralsalt fick det dela ugn med potatisarna. För att undvika det vita mjölet använde jag ost istället för ströbröd. Det gav ytterligare smak till potatisen. 

Middagen som vi åt tillsammans med Johnnys mamma blev lyckad. Och det kändes somrigt att avsluta med pajen och en god vaniljsås.

Även Sudden uppskattade köttet och kanske speciellt beasåsen, men han ratade pajen till förmån för enbart vaniljsås.

Dagen avslutades med TV där jag fick se tre Röda Korsare motta en fana till RK på Skansen. Man blir allt lite stolt!

Det blev en lyckad dag trots det myckna regnandet, men nu får sommaren komma på riktigt!

Snabb kycklinggryta

Igår kväll visste jag inte vad jag skulle laga för mat, men jag hittade två stora kycklingfiléer i frysen. Jag tinade dem i mikron och skar upp i minde bitar. Samtidigt grovhackade jag tre salladslökar. Jag stekte dem tillsammans i olja. 

När kycklingen var genomstekt kryddade jag ned basilika, malen svartpeppar och salt. Sen tillsatte jag en tetra krossade tomater och 2 dl grädde. Det fick puttra på spisen medan pastan blev klar.

Jag valde fullkornspasta med dinkel då jag försöker undvika vitt mjöl så mycket jag bara kan. 

På tio minuter hade jag en god kycklinggryta som också räckte till en rejäl matlåda.

Nyttigare lasagne

Idag blev jag så sugen på lasagne, men vit pasta är ju numera bannlyst för mig precis som fläskkött. Fast det betyder ju inte att man alltid måste välja bort en favoriträtt.

Jag började med att hacka salladslök som jag stekte tillsammans med nötfärs i olivolja. 

Då de flesta krossade tomater innehåller socker valde jag istället osötad tomatpuré och smakade av med mineralsalt, torkad basilika och grovmalen svartpeppar. 

Istället för bechamelsås med vitt mjöl valde jag keldas sås med fyra ostar. Den innehåller grädde, ost och lite kryddor och inte så mycket mer. Dessutom valde jag lasagneplattor av fullkorn och ost med låg fetthalt.

Vi fick vår lasagne och den blev väldigt god trots att den var lite nyttigare än min vanliga lasagne. Det var inte bara Johnny och jag som gillade den. Även Sudden verkade uppskattade dagens middag.