En fotodag

Tänk så lätt det är att hitta på allt annat än det man borde göra... Visst jag är inte riktigt frisk ännu, men jag är tillräckligt frisk för att orka läsa - den andra deltentan ska vara inlämnad 16 november - men idag har jag verkligen gjort allt annat.

Jag har varit sugen på att göra canvastavlor av nägra av korten från Palestina, men har inte kommit mig för. Idag tog jag så tag i det & det var inte så dumt för smartphoto hade 40% på alla canvas - du hinner också utnyttja det om du vill för rabatten gäller tom 29/10 - kanske en bra julklapp (rabattkod smart9043). När jag ändå var igång blev det även julkort & då upptäckte jag att det var 30% även på sådana om man beställde 20 st eller fler - läs mer här. För att kunna använda båda erbjudandena måste man göra separata beställningar.

Så inom kort kommer jag ha två nya canvas på väggen här hemma & då återstår platsfrågan. Så på grund av platsbrist har jag två canvas till salu - kanske en julklapp?

Priset är 250:- styck och måtten är 30x20 mm. Större bilder går att få mot beskrivning.

Det nya canvaserna som ska upp hemma är:

Men hur julkorten kommer att se ut - det behåller jag för mig själv ett tag - det är ju roligare om det blir en liten överraskning.

Nu hoppas jag bara att jag får tillbaka så mycket ork att jag åka till Anna-Lena imorgon och delta i måncermonin - det blir lite för tråkigt att inte orka  med något av allt det man hade tänkt göra en av de få lediga helgerna jag har innan lucia.

Idag var en sån där dag...

Ibland pratar man om att man inte borde gå upp vissa dagar & idag har jag haft en sådan dag. Jag vaknade ganska tidigt och kände mig mycket bättre så jag gick upp och klädde på mig, men det gjorde att jag behövde lägga mig igen. OK - jag är inte frisk än och är fortfarande rejält matt, men ändå var jag tvungen att åka till jobbet just för att jag inte orkade med någon diskussion. Givetvis var det mycket snö på bilen och kallt ute - så nu har hostan kommit som ett brev på posten.

40 minuter på jobbet gjorde att jag var tvungen att lägga mig i tre timmar när jag kom hem och nu är jag nog bara för mig att inse att någoy regionrådsmöte i Gävle blir det inte i morgon och ännu mindre någon 40-årsfest. Jag är helt enkelt inte i kondition för det. Det är verkligen jättetrist, men jag kan nog inte göra nåt åt det. Får väl trösta mig med att nu när allt verkligen har brutit ut borde det och innebära att jag äntligen blir bra. Fast jag vågar nog inte chansa, utan till veckan ska jag ringa Annelie för att börja dricka aloe vera igen - jag vet ju att jag mår bättre då... Mer om Aloe vera här.

Som om inte dagen var nog inser jag att det inte kommer att bli så där speciellt lätt att ta sig till och från Karlstad för nästa träff med statsvetenskapen. Det är så hopplöst att ta sig till och från så jag allvarligt funderar på om det är värt att fortsätta. Men jag vill ju, så jag får väl stå ut med flera tusen per träff. Det blir dyra högskolepoäng det... Skulle kanske till och med bli billigare att ta tjänstledigt och läsa en B-kurs på heltid, men det är ju lätt att vara efterklok. Borde kanske ha kollat kostnaderna på resor till Karlstad innan jag tackade ja till kursen, men gjort är gjort.

Känner att jag klagar en del, men behöver få det ur mig och jag är säker på att det känns lite bättre när jag vaknar i morgon... Lite bättre blev faktiskt avslutningen på dagen med korv stroganoff med gula kantareller i och lite TV-tid. Hoppas bara att jag känner mig bättre snart, för det tär på att vara sjuk och inte orka nåt.

Omtumlande på många plan

Det är nu ganska precis tre veckor sedan vi kom hem från resan i Palestina och på den tiden har jag hunnit landa lite grann... Men fortfarande kan jag känna att jag ibland vandrar iväg i tankarna. Det är ju en hel del information som ska processas och sorteras och ibland kan jag helt enkelt inte styra när tankarna kommer. Fast ibland kan jag känna mig väldigt långt ifrån sommaren i Palestina som till exempel när första snön kom förra helgen eller när jag och kollegorna var på Ljusdals IP och såg den utflyttande World cup-matchen i bandy mellan Bollnäs och Ljusdal.

Den senaste tiden har verkligen bjudit på skiftande kast och jag kan längta en del efter lugnet även om det inte riktigt är jag...Än har det varit första inlämningstenta i statsvetenskap som kom iväg i går kväll - faktiskt nästan ett helt dygn innan deadline - än massor av Röda korset. Sedan jag kom hem har det varit AU,  styrelsemöte, utbildning i Röda korskunskap, framkallning av bilder till fotoutställning från Palestina och nu senast regionalt forum på Arlanda.

I år var det dock inte bara nätverkande och workshops, utan ett otroligt emotionellt föredrag som berättade om hur Norska Röda korset jobbade på och efter Utöya. Tror inte att ett öga var torrt hos någon av oss o publiken samtidigt som man känner en otrolig stolthet över att vara del av en organisation som har förmåga att visa så mycket medmänsklighet och drivkraft i en så fruktansvärd situation. Det var givetvis väldigt tungt, men också en bra påminnelse om vad vi som organisation faktiskt klarar av om det behövs.

Dessutom har det varit en hel del prat om det vi upplevde i Palestina och jag känner att det första fokuset om hur projektet fungerar nu allt mer skiftar mot den folkrättsliga perspektivet och samarbetet mellan alla inblandade parter - Internationella Röda Korskommittén, Federationen, Palestinska Röda Halvmånen, Magen David Adom (Israeliska Röda Davidsstjärnan) samt Svenska och Norska Röda Korset.

Fast tillbaka till verkligheten inser jag ju att jag inte kan förlora mig allt för mycket i tankevärlden. Det finns ju så mycket praktiskt som behöver fixas. Till exempel har jag redan fått nästa inlämningstenta trots att jag precis har lämnat in den andra. Sen så är det ju det där med maten också... Äta måste man ju och idag var jag så sugen på mos. Sagt och gjort - det blev blomkålsmos och stekta kabanoss. Men för att få lite variation i mosen rev jag ner lite morötter och det blev riktigt gott. Nåt som jag kan tänka mig att testa igen.

Första snön

I morse när jag vaknade var det alldeles vitt ute. Det hade kommit några cm snö under natten! Visst, jag gillar snö, men det känns väldigt tidigt när den kommer 14 oktober. Den låg kvar förvånansvärt långt in på dagen också, men nu är den borta - lagom till det nya snöväder som ska komma in i början av veckan.

Dagens snö innebar att på två veckor har jag upplevt strålande sol och 38 plusgrader, nyspolad is och bandynostalgi (i och med en utflyttad world cupmatch som var tillbaka på ip) samt snöfall.

När jag insåg att det hade kommit snö i natt blev jag rätt tacksam över att det var i går jag var i Söderhamn och höll utbildning i röda korskunskap. Det hade varit lite väl långt att åka utan vinterspel i dagens väder.

Dessutom har jag kunnat tillåta mig att plugga hela dagen och det har behövts. Fast nu har jag lyckats få klar i stort sett hela första frågan (av tre) till det första inlämningstentan och det känns skönt att vara igång. Det är alltid en viss tröghet i att komma igång och det oavsett hur intressant det är. Men nu har jag fått rull på det och ser faktiskt fram emot att fundera kring demokratisering och interna konflikter kontra globalisering (som är andemeningen i de andra två frågorna).

Det går undan

Nu har jag varit hemma i exakt en vecka och det är fortfarande lite svårt att greppa allt jag har varit med om under besöket i Palestina. Jag försöker på olika sätt och tack och lov hjälper det skrivna ordet mig att bearbeta saker och ting. Om jag inte hade haft det är jag rädd att vänkretsen hade lessnat en aning efter ett tag...

Jag har väl gått över i den där fasen att jag vill att det ska bli något konstruktivt av upplevelserna också. Det är på gång i och med att jag har kommit mig för att beställa foton till fotoutställningar på olika mötesplatser (Röda korsets) och även skrivit bildtexter till fotona. Tyvärr har jag inte kommit så mycket längre än - det hjälper ju inte direkt kreativiteten med feber, huvudvärk & snorighet. Hoppas bara det går över någorlunda till veckan. Jag har helt enkelt inte tid att ligga i sjuksängen.

Men nog är det lite komiskt med tanke på var jag befann mig i slutet av september att min första inlämningsuppgift - som jag fick i fredags - till statsvetenskapen handlar om just motsättningen mellan Väst och den muslimska världen...

Nu är det dock verkligen tillbaka till verkligeheten igen med styrelsemöte i kretsen här hemma, inläsning av diverse kurslitteratur, utflyttad wold cup-match i bandy mellan Ljusdal-Bollnäs på onsdag och Röda korskunskap i Söderhamn på lördag.

Mitt emellan...

På något sätt känns det som om jag befinner mig mellan två världar just nu! Det blev väldigt tydligt i måndags när jag helt plötsligt skulle sätta mig framför datorn i flera timmar igen...

Som det känns just nu skulle jag gärna återvända till västbanken under en längre period för att göra nytta på riktigt & inte bara observera, ta med hem och informera om samt försöka samla in pengar här hemma. Visst det är också viktigt och en förutsättning för att säkerställa stödet framöver, men...

Känns som om jag befinner mig i någon slags vaccum just nu. Mentalt är jag kvar - framför allt i Ramallah - medan jag förväntas vara här och nu till hundra procent. För tillfället får jag inte riktigt ihop den ekvationen, men det kommer. Det är jag helt säker på - frågan är bara när...

Tydligen har min resa påverkat inte bara mig utan också många i min närhet. Sen jag kom hem har jag förstått att många har varit oroliga under den vecka jag varit borta. Visst blir jag rörd av omtanken, men faktum kvarstår att jag själv inte kände mig speciellt rädd och otrygg. Kanske är det ett bevis på att det är värre för den som sitter hemma än den som är mitt i allt.

Fast i morgon har jag tänkt börja med text- och bildbearbetning av allt material jag har samlat på mig och då kan den stora bearbetningen av allt vi har varit ned om starta...

Hemma igen!

Det är något lugnande i att bara öppna sin egen dörr när man har varit ute och rest. Jag har känt det förr, men kanske inte lika starkt som denna gång. I går landade vi på Arlanda och det kändes väldigt bra, speciellt efter pärsen på Tel Avivs flygplats när vi skulle flyga hem. Det var säkerhetskontroll på säkerhetskontroll och allt som allt befann vi oss i någon form av kontroll under nästan 3 timmar och det tar på kan jag lova.

Just nu - när jag trots allt inte har landat i allt jag har varit med om - kan jag i alla fall sammanfatta några saker. Jag är rejält imponerad av vad Palestinska Röda halvmånen har åstadkommit i verksamhetsväg på Västbanken. Det bestående intrycket jag bär med mig är trots allt något positivt trots all allt annat än just positiv behandling människorna i Palestina upplever. En hel del stolthet över att tillhöra Röda kors- och rödahalvmånevärlden har jag också nu när jag har fått se på plats vilket enormt arbete som läggs ner för de mest utsatta.

Även om jag fortfarande inte kan säga att jag vet hur det är att leva in en krigszon kan jag nog säga att jag har fått en liten uns till inblick i livet på en sådan plats under dessa dagar. Känner på mig att detta inte är det sista jag skriver om denna resa och jag hoppas att ni kan stå ut med det för jag känner att jag h ar en hel del att förmedla av det jag har varit med om.