Jerusalem - here we come

Idag lämnade vi Ramallah för Jerusalem och det kändes lite vemodigt att våra härliga dagar där är över. Samtidigt går vårt besök över i en lite lugnare fas och när vi kom till Jerusalem och hade checkat in på hotellet stod ett besök i gamla Jerusalem på programmet. Jag tycker ju om historia, men idag blev det helt enkelt för mycket av det goda och man orkar inte ta in allt.  Egentligen var jag glad att vi hade begränsat med tid där idag. Lite foton från den första dagen i Jerusalem.

Hotellobbyn i Jerusalem

Jaffaporten

Gott med färskpressad granatäppeljuice

Lonley Planets guider är bra till det mesta tycker Elin

Detalj från Uppståndelsekyrkan eller den hela gravens kyrka

 Del av Golgata

 Israelisk öl - är lite skeptisk & inte så sugen på ett smakprov

Idag blir det en fotoblogg

Det senaste dygnet har varit aningen tröttsamt. I går var jag rätt nervös över att vi skulle flyga så tidigt i morse - kl 4 åkte vi från hotellet - och dagen har varit intensiv allt sedan vi landade så idag nöjer jag mig med att lägga upp några foton...

Cypern från luften

Solnedgång över västbanken

Internationella Röda korskommittén har kontor i Jerusalem

Arlanda nästa

Efter de senaste dagarnas packningsförsök kan jag nog bara inse att packning och jag - vi är väl inte direkt bästa vänner :-) Nu är dock resväskan stängd för sista gången innan avresa - med så pass annorlunda och varierande innehåll som toalettpapper och ficklampa samt kläder för de flesta scenarier (hoppas jag) - och det är faktiskt rätt skönt.

Det är ju mindre än ett dygn till avresa, faktiskt är det så att den här tiden i morgon har vi landat och är troligtvis på väg till Ramallah där vi ska bo största delen av besöket. Om en halvtimme är tåget på väg till Arlanda med mig som passagerare och det innebär att jag snart träffar mina medresenärer som förmodligen har lika mycket resfeber som mig.

Ändå är det skönt att vara på väg, eftersom när jag väl är på Arlanda innebär det ju att resan har börjat och då blir det som det blir. Jag är ändå en aning nervös för i morgon bitti går flyget vid 6, vilket innebär att vi bör vara i terminalen vid 4. Det är tidigt för de flesta, men extremt tidigt för undertecknad som ju är fröken morgontrött... Tur att det är flera som ska med och som kan se till att jag åtminstone står på benen och kan boarda planet.

Lite lätt kaos...

Känns som om jag lever i ett mildare kaos just nu... Hur mycket jag än får undan på att-göra-listan tror jag att det fylls på dubbelt från andra hållet. För tillfället är det packlistan som för tredje gången det här dygnet görs om. Det är framför allt svårt att begränsa sig så det man packar känns rimligt.

Vädret är ju en aning varierande som synes här: Väder Ramallah

Dessutom finns ju vissa begränsningar i hur man bör klä sig - inte för avklätt, genomskinligt och tajt är det som gäller, vilket innebär att en hel del i min garderob blir diskvalificerat. Nåja - jag har några dygn till på mig att strukturera om innan resväskan slutgiltigt måste stängas inför avresan.

Jag har känslan av att jag just nu fokuserar på fel saker, men kan inte riktigt komma på vad jag ska prioritera istället för vad jag just nu håller på med. Hoppas ju att det är resfebern som får mig att känna mig betydligt mindre strukturerad än vad jag faktiskt är. Det positiva är ju trots allt att jag har 2,5 dagar till på mig...

Rejäl nerräkning

Inser precis att den här tiden nästa vecka befinner jag mig på västbanken! Nu börjar verkligen slutspurten av alla förberedelser. Jag är peppar och ser fram emot det som komma ska, men ändå känns det som om jag befinner mig i någon slags bubbla.

Vet inte riktigt hur jag ska gå dagarna fram till avresan att räcka till samtidigt som jag vill att den här veckan bara ska vara över så att vi kan påbörja vårt äventyr.

För även om jag inte kan sätta mig in i vad som väntar har jag klart för mig att jag ska få vara med om något riktigt häftigt! Och det känns för tillfället som mitt vanliga liv går lite på paus - hoppas jag kan få förståelse för det - alla omkring mig vet ju varför...

Äntligen :-)

I ungefär ett halvår har vi varit på det klara ned att det skulle göras om på mötesplatsen (röda korsets) här hemma i Ljusdal. Jag började bli lite fundersam på om det skulle bli något av, eftersom det ursprungliga beslutet sa att allt skulle göras innan september utgång & det dumt nog sammanfaller med den vecka jag befinner mig med just röda korset i Palestina.

Efter måndagens styrelsemöte blev jag inte direkt lugnare. Men idag är jag däremot glad och tacksam för att det nu är klart. Visst - det är en hel del kvar att göra, men det är så pass ordninggjort att vi kan öppna i morgon (lördag) med upprättade och mycket ljusare lokaler!

Så sant..

Precis så här är det ju:
I may not get to see you as often as I like. I may not get to hold you in my arms all through the night. But deep in my heart I truly know, you're the one that I love, and I can't let you go.

Rejält trött på SJ...

Jag har ju varit mycket på resande fot den senaste månaden och SJ har inte direkt visat upp en smickrande sida (ok, nu var jag väldigt snäll i hur jag uttryckte mig). En av resorna hann faktiskt inte ens börja innan den tog slut. Sista helgen i augusti skulle jag ner till Stockholm direkt efter jobbet på fredagen, men två timmar innan resan skulle börja nåddes jag av beskedet att ett tåg hade spårat ur på Gävle central och det var osäkert om jag ens skulle komma iväg.

Som så ofta skyllde X-trafik på SJ och SJ på X-trafik och ingen av de båda var intresserade av att hjäpa mig som kund att komma till min destination. Som tur var stod det en buss från Härjedalingen inne och hade lediga platser när jag kom ner på stationen så då valde jag den istället och kom ner till Stockhlm bara 20 minuter senare än vad jag skulle ha gjort om tåget hade gått enligt tidtabell.

Väl hemma igen skickade jag en resegarantiansökan, eftersom jag inte kunde åka tåget tänkte jag att det bara var en formsak och att pengar skulle komma efter handläggningstiden, men oj så fel jag hade. Tydligen var urspårningen något som låg utanför SJ:s kontroll. Och det kanske det var, men jag trodde väl att det låg i deras uppdrag att se till att jag som kund kunde göra den resa jag har betalt för, men ersättningsbussar var det inte frågan om. Det var ju fredag eftermiddag & det borde jag väl förstå att sådana kunde man inte få tag i då...

Med denna bakgrund kan jag inte låta bli att dela med mig av SJ:s svarsbrev på min ansökan om resegaranti:

"Angående 1-1700474304
Tack för att du har kontaktat oss.
Vi är ledsna för att du har råkat ut för en försening och uppskattar att du tagit dig tid att begära ersättning.
Din ersättning grundar sig på orsaken till förseningen. Då SJ orsakat förseningen utfaller Restidsgarantin, och vid annan orsakande part utgår ersättning enligt nivån för EU-direktivet. Se vidare detaljer nedan.
Nedan visas de resor där ingen ersättning utgår p.g.a olycka eller extraordinär händelse utanför SJs kontroll.
Vi gör vårt bästa för att du ska komma fram i tid. Ibland inträffar dock oförutsägbara händelser som gör att vi måste besluta om befrielsegrund från Restidsgarantiersättning. Dessa befrielsegrunder följer EU-direktiven och tillämpas av de flesta andra tågoperatörer. Detta är en sådan situation då SJs restidsgaranti inte gäller, vilket följer av punkt 13.1 i SJ Allmänna Villkor. Någon ersättning enligt vår restidsgaranti utgår därför inte för denna resa.

Beställningsnummer: UBD0656D0001
Avser resa 2012-08-24.


Med vänliga hälsningar

SJ AB" 

Lite eftertanke

Nu närmar sig verkligen resan till Palestina med Röda Korset. Inser efter helgens träff i Stockholm med gänget som åker att det är mindre än en månad tills vi åker. Det är mycket att hinna och just nu är det många tankar som snurrar.

Trots att jag kommer att vara med om något stort, spännande och riktigt häftigt är det faktiskt något så vardagspraktiskt som kläder som mest upptar mina tankar just nu. Inte för urringat - ja, då diskvalificeras den största delen av min garderob eftersom jag gillar tröjor och tunikor som inte är så åtsittande runt halsen - inte för tajt runt rumpan - och där försvann ytterligare en stor del då jag oftast använder leggings och tajts nu för tiden...

Efter hand kommer jag säkert att hitta kläder som funkar, men packningen kräver ju lite eftertanke. Annars är det vaccinationer som upptar en hel del av tankarna. Jag som är så spruträdd är glad att jag har lyckats ta stelkrampssprutan och den första twinrixsprutan. Dessutom har jag druckit första dosen av vaccinet mor kolera/diarré & gissa om att jag var glad över att det var drickbart...

För tillfället är det mest tillverkande av listor så att jag ska få med mig allt som jag behöver som är i fokus. Jag väljer den metoden, eftersom det känns alldeles för tidigt att börja packa fysiskt. Annars är den vanligaste frågan från min omgivning just nu om jag inte är rädd. Och helt ärligt kan jag säga att nej, det är jag inte! Jag har fullt förtroende för att Internationella Röda Korskommittén inte skulle låta oss åka om det vore fara för livet.

Invigning

I fredags var jag hos Anna-Lena på invigning av hennes lada - se tidigare inlägg, men här kommer även några foton från kvällen.

Syriens civila behöver hjälp

Fick idag ett upprop från Svenska Röda Korset och har du möjlighet vore jag glad om du kunde göra som mig och hjälpa till, för all hjälp behövs.

 Röda Korset är idag den enda internationella organisationen på plats inne i Syrien. Du kan hjälpa genom att SMS:a AKUT SYRIEN till 72 900 och skänka 100kr eller tipsa dina vänner. Tack för ditt stöd!

En lugn oas mitt i kaoset

Igår var jag med om något häftigt... Anna-Lena har kommit så långt med sin egen oas att det var dags för invigning. Tja, egentligen är det ju en ombyggd lada om sanningen ska fram, men oas låter så oändligt mycket bättre. Och varför måste det heta vad det har varit och inte vad det faktiskt har blivit?

Vad passar bättre än att inviga ett sånt lugnt och skönt ställe där mitt emellan Järvsö och Nor med just lugn och frid kombinerat med meditation och en måncermoni. Jag mötte det hela med en liten gnutta skepsis, men ändå med ett öppet sinne och visst mottaglig var jag. Eller hur ska man annars förklara den ström av känslor som rann genom mig under meditationen...

Kan lungt säga att det var bra att jag inte hade någon make-up på, för hade jag haft det hade i alla fall inget varit kvar innan kvällen var slut ;-) Den efterföljande cermonin hade jag till att börja med lite svårt att ta till mig, men det kändes verkligen som en bra avslutning på allt och idag känns det faktiskt lite lättare så nån nytta har det förmodligen gjort.

Hur som helst var hela kvällen en fin avslutning på veckan som jag kommer att bära med mig länge. Det kommer bilder så småningom, , men det får vänta några dagar efterson livet har annat planerat just nu.